Citat:
Ursprungligen postat av
Gertrud1
Ja och sen att de måste säga att hon är död.
Någon sa att han var på en 5 årings nivå, då säger man att ett älskat djur somnat in, eller gått bort.
Man är inte så brutal att man säger din (förmodat älskade) hund är död.
Men hon är ju autist, jag tror inte sorgen är problemet utan förändringen i sig.
I vilket fall är det vanvett att låta djur vara krockkuddar såhär.
Hur får hon tag i knivar förresten.
På en anstalt kedjar man fast sånt i väggen och den här tjejen verkar ju farlig på riktigt.
Jag pallar heller inte att pappan ler i alla intervjuer.
Hur sjukt är inte detta om något hänt hunden och alla naiva och ovetande spelar in i charaden för att farsan inte kan face the music.
I alla fall så blir livet ett helvete med en sådan dotter. Jag har lite inblick i ett LSS fall, den drogades ner rätt rejält.
Vad är bäst i sådana här fall? A borde ju lida själv av sin ångest.
Pappan ler men ser ändå iskall ut. Så känner jag.
Jag tror assistanshund kan vara jättebra. Autistiska personer kan ha bättre kontakt med djur än med människor.
Men vad gäller den här unga kvinnan är det nåt mer än bara autism och hennes våldsamhet har vi fått bekräftat, även jag via en kanal utanför forumet. Så jag är säker på att hon är utåtagerande mot hunden och slår den. Även att hon faktiskt inte tycker om den utan det är en "pryl" hennes rika föräldrar skaffat.
Har full förståelse för hur jobbigt familjen måste ha det, speciellt då mamman bara var 19 år då hon fick A. Men de har ändå lyckats skaffa jobb där de tjänar rejält, hur mycket tid har de hunnit lägga på henne med sådana karriärer?
Vet inte om föräldrarna motsätter sig medicinering eller vad det kan handla om. Jag tror som du att hon lider av sin ångest och jag tror hon mycket väl förstår att hon inte ska agera ut, men har inte förmågan.
Föräldrarna fick ju erbjudande om utredning och behandling på HVB-hem men tackade nej. Av nån anledning.
