Mod får gärna lägga den här tråden på rätt plats, jag kunde hitta var den skulle vara
Som rubriken lyder. Jag har en mamma (75 år) som har haft otroliga problem med sin rygg de senaste åren. Det började med diskbråck och spinalstinos. Hon stelopererade typ 4 eller 5 kotor för 10 år sedan.
Allt blev med tiden värre. Nu har hon på 10 år krympt 11 cm genom att ryggraden säckat ihop helt. Hon kunde för 1 år sedan gå max 100 meter med stavar men de metrarna blev färre och färre. På slutet kunde hon inte gå alls. Hon ställdes inför ett ultimatum, gör en operation (osäker på vad som gjordes) eller hamna i rullstol resten av livet.
Mamma tog chansen att operera sig och hon gjorde stora framsteg första månaderna men sen kom bakslagen. Hon tappar känsel i fötterna, hon kan inte styra händerna riktigt och tappar saker (ett ganska nytt problem), hon kan inte ställa sig upp från en stol utan hjälp. Hon går nu med rullator och kan max gå 50 meter. Rullstol kommer inom kort tid enligt sjukvården. I hemmet får hon den hjälp hon behöver med hjälpmedel mm men utanför hemmet är problemen stora.
Förutom de uppenbara problem hon själv har så uppkommer en del problem för oss anhöriga. Hon är en envis sort, hon ska kämpa själv. Vi försöker få henne att ansöka om parkeringstillstånd mm men svaret är bara "jag ska klara mig själv" men det gör hon ju inte.
Samma sak med underhållning. När operationen verkade lyckad så bokade föräldrarna in sig på några konserter som skulle kunna fungera utifrån läget då. Där fanns det handikappsplatser/platser för rörelsehindrade. Inte där heller erkände mamma sitt problem för hon tycker andra ska ha de platserna. Resultatet blev att hon inte kunde gå. Hur hade hon kunnat få en av de platserna?
Om man skippar det medicinska, vad kan vi som anhöriga göra för att underlätta för henne (om vi nu lyckas övertala henne)? Parkeringstillstånd är en sak. De som är berättiga handikapplatser på evenemang, har de särskilda intyg?
Vi anhöriga ber henne fråga läkarna om dessa saker men det gör hon aldrig och hon vill inte heller att vi är med henne på läkarbesöken. Våra händer blir bakbundna.
Vilken hjälp och vilka intyg kan man söka för att få henne att kunna leva med sina begränsningar.
Som rubriken lyder. Jag har en mamma (75 år) som har haft otroliga problem med sin rygg de senaste åren. Det började med diskbråck och spinalstinos. Hon stelopererade typ 4 eller 5 kotor för 10 år sedan.
Allt blev med tiden värre. Nu har hon på 10 år krympt 11 cm genom att ryggraden säckat ihop helt. Hon kunde för 1 år sedan gå max 100 meter med stavar men de metrarna blev färre och färre. På slutet kunde hon inte gå alls. Hon ställdes inför ett ultimatum, gör en operation (osäker på vad som gjordes) eller hamna i rullstol resten av livet.
Mamma tog chansen att operera sig och hon gjorde stora framsteg första månaderna men sen kom bakslagen. Hon tappar känsel i fötterna, hon kan inte styra händerna riktigt och tappar saker (ett ganska nytt problem), hon kan inte ställa sig upp från en stol utan hjälp. Hon går nu med rullator och kan max gå 50 meter. Rullstol kommer inom kort tid enligt sjukvården. I hemmet får hon den hjälp hon behöver med hjälpmedel mm men utanför hemmet är problemen stora.
Förutom de uppenbara problem hon själv har så uppkommer en del problem för oss anhöriga. Hon är en envis sort, hon ska kämpa själv. Vi försöker få henne att ansöka om parkeringstillstånd mm men svaret är bara "jag ska klara mig själv" men det gör hon ju inte.
Samma sak med underhållning. När operationen verkade lyckad så bokade föräldrarna in sig på några konserter som skulle kunna fungera utifrån läget då. Där fanns det handikappsplatser/platser för rörelsehindrade. Inte där heller erkände mamma sitt problem för hon tycker andra ska ha de platserna. Resultatet blev att hon inte kunde gå. Hur hade hon kunnat få en av de platserna?
Om man skippar det medicinska, vad kan vi som anhöriga göra för att underlätta för henne (om vi nu lyckas övertala henne)? Parkeringstillstånd är en sak. De som är berättiga handikapplatser på evenemang, har de särskilda intyg?
Vi anhöriga ber henne fråga läkarna om dessa saker men det gör hon aldrig och hon vill inte heller att vi är med henne på läkarbesöken. Våra händer blir bakbundna.
Vilken hjälp och vilka intyg kan man söka för att få henne att kunna leva med sina begränsningar.
__________________
Senast redigerad av Rollokolan 2024-07-14 kl. 15:57.
Senast redigerad av Rollokolan 2024-07-14 kl. 15:57.
