Citat:
Ursprungligen postat av
LeeVan
Nordkorea har kärnvapen. Om Iran inte haft teknologin så hade införandet av Stuxnets- viruset i Irans kärnkraftsanläggningar inte varit aktuellt. Det var någon gång 2010 det ...
Kärnvapen är dessutom technologiskt simpla förutsatt att du bara ska göra en basic-bitch bomb så är det 40-tals technologi. Höganrikat uran är den svåra biten, inte att bygga en fungerande bomb.
Med höganrikat uran så har du en vettig chans att få en ineffektiv atomexplosion genom att bara släppa en stor bit höganrikat uran på en annan stor bit höganrikat uran och vänta en sekund på att en neutron kommer förbi och sätter igång processen. Det var i princip så bomben i Hiroshima fungerade, fast man sköt ena uranklumpen med en lågexplosiv laddning (tänk drivladdningen till artilleri) i måttlig hastighet. Man helgarderade också timingen med en guldfolie som var belagd med Po-210 på ena sidan och beryllium på andra och formad så att den krossades och sidorna kom i kontakt och blandades. Det hade man inte behövt göra, den hade detonerat med full kraft ändå, men kanske en eller flera sekunder senare vilket är oönskat.
Iranierna klarar att lista ut en implosionsbomb av uran. Det är relativt low-tech och det finns vettiga sätt att testa komponenterna utan fullskaletest.
Miniatyriserade termonukleära bomber är teknologiskt svåra och kräver dessutom plutonium för att kunna miniatyrisera dem (mycket lägre kritisk massa). De kräver en neutrontub, tritium-boosting, ett bättre sätt att initiera drivladdningen för att komprimera dem än en ett fotbollsmönster av explosiva linser som är för stort och tungt ("air lens" av äggformade metallhalvor som deformeras och kastas genom ett tomrum och träffar drivladningen t.ex. Detta är känt att det har används och fungerar men är lite klurigt eftersom du måste ha hål igenom detta och hänga upp bomben inuti på något sätt; kanske finns bättre som uppfunnits sedan dess), att lista ut den komplicerade dynamiken med att rikta om den utåtriktade sprängverkan och strålningen från den primära laddningen till en symmetriskt inåtriktad kompression i den sekundära laddningen, isotopisk anrikning av litium, framställning av tungt vatten, framställning av tritium, rätt sorts geometri för att hindra neutroner från den primära laddningen att nå den sekundära laddningens "spark-plugg" före den komprimerats. Det krävs en uppsjö med rätt så exotiska data så som neutronkollisionstvärsnitt i olika isotoper av litium vid höga energier. Det finns säkert också en uppsjö mindre hemligheter som man inte vet att man inte vet. Det är otroligt mycket svårare och har krävt hundratals fullskaletester för att skaffa data och utveckla.
