Citat:
Så är det. Jag köpte min första villa ca 1988, nybyggd mitt i Danderyd. Den kostade 2Mkr ca 6 årslöner. Den har nu femdubblats i pris och lönerna bara dubblats så nu tar det 15 årslöner att betala huset. Till slut går det inte längre, alla som dör och lämnar hus efter sig har stora lån. Det är inte rimligt, när man är gammal ska huset vara avbetalt. Så har det alltid varit förut, sett 400 år tillbaka.
Jag har inte någon vidare kull på huspriser i Storbritannien men någon fågel har kvittrat att det har något med guld att göra. Men jag minns inte mycket av det.
Däremot de svenska huspriserna (eller bostadsrätter) vet jag lite mer om (med betoning på lite) oavsett hur kurvan ser ut mot guldet som du nämnde. Ja, jämförelser är så klart intressant men än mer intressant är väl att det för drygt 50 år sen så räckte det att en av de två gifta jobbade och det gick likväl att spara ihop till hela beloppet inom några år för att kunna köpa den där bostaden (vågar inte garantera hus men tror det gäller det också). I dag så kan i stort sett båda jobba och ska de leva ett någorlunda liv så kan de inte spara ihop för att ens köpa sitt boende. Där det blir så perverst, för lånet är inget som i sig är tänkt att kunna betalas tillbaka. Då hade det varit någorlunda hållbart.
Räknade 6 500 000 kronor för bostaden. Det ger 12 037 kronor per månad i sparande i 45 år, vilket ifall man är två stycken är drygt 6 000 kronor per person, varje månad i hela 45 år för att kunna köpa en bostad när man väl går i pension. Detta under förutsättning att inte inflationen eller lånekarusellen drar iväg. Hur kunde det bli så?
Däremot de svenska huspriserna (eller bostadsrätter) vet jag lite mer om (med betoning på lite) oavsett hur kurvan ser ut mot guldet som du nämnde. Ja, jämförelser är så klart intressant men än mer intressant är väl att det för drygt 50 år sen så räckte det att en av de två gifta jobbade och det gick likväl att spara ihop till hela beloppet inom några år för att kunna köpa den där bostaden (vågar inte garantera hus men tror det gäller det också). I dag så kan i stort sett båda jobba och ska de leva ett någorlunda liv så kan de inte spara ihop för att ens köpa sitt boende. Där det blir så perverst, för lånet är inget som i sig är tänkt att kunna betalas tillbaka. Då hade det varit någorlunda hållbart.
Räknade 6 500 000 kronor för bostaden. Det ger 12 037 kronor per månad i sparande i 45 år, vilket ifall man är två stycken är drygt 6 000 kronor per person, varje månad i hela 45 år för att kunna köpa en bostad när man väl går i pension. Detta under förutsättning att inte inflationen eller lånekarusellen drar iväg. Hur kunde det bli så?
