Citat:
Varför fungerar det inte?
Är det så att hon ansåg honom som olämplig på grund av hans beteende så har hon ju fått rätt - det finns inget lämpligt i en förälder som tar sina barns liv.
Du verkar inte ha fattat att poängen med skilsmässa är att var och en går vidare med sina egna liv. Inte att kvinnan tvingas anpassa sig efter mannens liv och vilja för att skona hans känslor.
Dessutom anser du inte att det är "lika" oavsett kön. Hade det varit en kvinna som tagit barnens liv så hade du suttit här och ormat dig full av tårar för den stackars mannen och vilken djävul hon var.
Det är helt sjukt hur ni skyller på henne. Osmakligt minst sagt.
Är det så att hon ansåg honom som olämplig på grund av hans beteende så har hon ju fått rätt - det finns inget lämpligt i en förälder som tar sina barns liv.
Du verkar inte ha fattat att poängen med skilsmässa är att var och en går vidare med sina egna liv. Inte att kvinnan tvingas anpassa sig efter mannens liv och vilja för att skona hans känslor.
Dessutom anser du inte att det är "lika" oavsett kön. Hade det varit en kvinna som tagit barnens liv så hade du suttit här och ormat dig full av tårar för den stackars mannen och vilken djävul hon var.
Det är helt sjukt hur ni skyller på henne. Osmakligt minst sagt.
Du har en förmåga att glida in i personliga påhopp, vilket är väldigt tröttsamt. Försök att hålla dig till ämnet och argumentera sakligt!
Det finns inga lagar för hur man ska bete sig vid en separation. Men det finns något som kallas sunt jävla förnuft, och det är inte könsbundet! Om den ena parten är totalt nedbruten över separationen till den grad att han söker professionell hjälp för sitt mående, så är det på sin plats att stötta i den mån man kan. Om inte för pappans skull så för barnen, som är i behov at två fungerande föräldrar.
Om man känslomässigt helt släppt den gamla partnern och är jättesugen på att dejta och börja sitt nya liv behöver man inte flagga ut offentligt att allt är toppen och att man är på date. Det är att strö salt i såren på någon som är nedbruten. Ett oerhört egoistiskt beteende, som i längden går ut över barnen. Precis som med alla flyttar som knappast varit för barnens skull.
Det är ingen som skyller mordet på mamman. Däremot är hon en part i en relation som uppenbarligen inte fungerade. I den biten har hon ett ansvar och det är det som diskuteras.