Citat:
Ursprungligen postat av
molliesmille
Systerns rum? De bor på 54 kvm nu enligt vad någon i tråden skrivit. Ok, systern kan förstås ha fått sovrummet i lägenheten och mamman och brodern vardagsrummet.
Ja, ännu större anledning att flytta just denna gången. Om lägenheten är så pass liten. Och hon är i chock.
Citat:
Ursprungligen postat av
smigge88
Ni som försvarar och tycker det är minsta rimligt att flytta så ofta, vilken värld lever ni er? Skåne är inte så pass litet så att dessa flyttar inte medför att barnen byter förskola i samband med varje flytt. Avståenden vi pratar om handlar ofta om minst en timme enkel väg med bil. Stod även på fb att barnet nyligen fått en förskola som var så bra (ett par månader sedan). Sedan stod det även att sonen kommit in på någon ny förskola på Limhamn. Denna flytt innebär således ytterligare en förskola. Det innebär att sonen byter förskola mer än en gång per år.
Finns inte i mina vildaste fantasier att jag skulle göra så mot mina barn. Jag har verkligen svårt att förstå er som förklarar detta beteende som något som kan vara normalt!
Citat:
Ursprungligen postat av
slowattack
Alltså ni som skriver att dessa flyttar är normala. Nej, de är inte normala. En normal familj har barnens bästa i fokus och rycker inte upp dem från kompisar och trygga vuxna på förskola, skola och aktiviteter stup i kvarten. Det går heller inte att jämföra med barn som har varannan vecka. Dessa barn har fortfarande kvar sina hem, sina vänner, sin förskola eller skola med trygga och välkända vuxna. Och att det handlar om att vara där ens föräldrar är, visst men en rastlös mamma som inte kan komma till ro utan hela tiden måste vara på väg någon annanstans, ger ju inte en trygg och förutsägbar tillvaro. Och nej, det ger inte ett barn självförtroende, som någon skrev, att behöva knyta nya vänner och trygga vuxna till sig om och om igen utan att kunna behålla dem
Och att det skulle handla om chock eller sorg att börja skriva bostad sökes-inlägg bara någon dag efter att ens dotter har blivit mördad tror jag inte ett dugg på. Detta kan inte vara något annat än en sedan länge väl inarbetad metod att hantera, dvs fly från, jobbiga saker. En standardrespons för henne.
Citat:
Ursprungligen postat av
Marchioness
Det verkar snarare vara hon som vill flytta. Han hade flyttat 8 gånger de senaste 10 åren. Hon hade flyttat 10 gånger under samma tidsperiod.
Det kan likaväl vara hon som varit den som velat isolerad familjen etc. Varför anta att det är mannen som är den svartsjuka kontrollerande? Glöm inte att det är han som till slut fått nog och ansökt om skilsmässa.
Hur gamla är barnen? Inte över 10? Så. De har flyttat några gånger innan barnen var födda. Så hur många flyttar har barnen upplevt? Flickan föddes vad jag kan se 2016. Och när är pojken född?
Ni kan ju börja med att räkna på det och inte på att de har flyttat "si och så många gånger på 10 år". För det är väl ändå mer intressant att veta hur många gånger
barnen har flyttat? Om det nu är barnperspektivet ni vill studera. Och betänk då att pojken är yngre än flickan och därmed har upplevt färre flyttar än systern.
Och de har i regel flyttat inom samma stad, kanske rentav rätt nära tidigare bostad. Då behöver varken skola/förskola eller kamratskapskrets bytas. 3 adresser i Tollarp och 2 i Höör. Mellan Tollarp och Höör är det mindre än 4 mil och tar cirka 36 minuter med bil mellan orterna. Det är endast Vadstena som sticker ut. Och vi vet ju inte om de hade släkt/vänner i dessa städer.
Flyttar kan bero på att att en familj där någon är arbetssökande flyttar efter jobb. Att bo nära jobb lär vara bra för en barnfamilj, kring logistiken. Inte lika långa dagar för barn på förskola och fritids. Att folk tvingas flytta där det finns jobb är vedertaget sedan längre tid tillbaka. Så. Detta kan vara en anledning till flera flyttar.
Varför anta överhuvudtaget att någon av dem var "svartsjuk och kontrollerande"?
Med stor sannolikhet led pappan av psykisk sjukdom, iaf. när han mördade sitt ena barn, utsatte sitt andra barn för mordförsök och ta sitt eget liv. Och det är ytterst långsökt att tro att hans psykiska ohälsa berott på 8 flyttar på 10 år.
54-årig man, nyskild som snart inte kommer ha sina barn boendes hos sig (av en eller annan anledning). Detta kan förmodligen väcka både ångest och depression. Ensamstående man, är riskfaktor för självmord. Men nu mördade han sitt ena barn och försökte döda det andra barnet också. Så han var sannolikt mycket sjuk, såg det kanske som "barmhärtighet" i sin sjuka skeva tanke "de klarar sig inte utan sin far i denna värld och jag klarar inte av att leva".
Så det är förmodligen detta som har hänt: en förälder som blivit svårt psykiskt sjuk och som i det tar sitt liv och även tar livet av sitt ena barn och försöker döda sitt andra barn. Brukar ni skylla psykisk sjukdom på anhöriga? Eller på flera flyttar?
