Sammanfattat från blandannat låst artikel från Aftonbladet.
Frågan kvarstår, är han oskyldig?
Citat:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ar-ar-oskyldig
Arnfinn Nesset, nu 87 år gammal, bryter tystnaden efter 40 år och ifrågasätter om han verkligen är Norges värste seriemördare. Han hävdar fortfarande sin oskuld och menar att hans fall borde tas upp på nytt. Nesset dömdes 1983 till 21 års fängelse för att ha mördat 22 patienter på ett vårdhem i Orkdal, trots att han nekade till brotten. Han frigavs 1993 och har sedan dess levt under hemlig identitet.
Den enda bevisningen mot honom var hans erkännande, som han senare drog tillbaka under rättegången. Nesset påstår att han erkände de påstådda morden för att slippa de intensiva och långa polisförhören, som kunde vara upp till 12 timmar åt gången och totalt uppgick till 967 timmar. Under förhören var han oftast ensam utan juridiskt stöd.
I en ny poddserie berättar Nesset för första gången om sitt liv som dömd seriemördare. Vid fallets uppkomst i början av 1980-talet hade få trott att Nesset, en troende familjefar och engagerad vårdhemsföreståndare, skulle kunna vara skyldig. Han började arbeta på vårdhemmet 1976 och blev senare föreståndare, ansvarig för både personal och över hundra patienter. Han var en omtyckt chef och känd i samhället för sitt sociala engagemang.
Men år 1977 inträffade det första oväntade dödsfallet på vårdhemmet, följt av flera andra fram till november 1980. Nesset, som ofta sågs med sprutor i närheten av de avlidna patienterna, började misstänkas av sjuksköterskorna som arbetade där. Trots deras misstankar och pågående utredningar hittades inga förklaringar till dödsfallen. En lokaltidningsjournalist väckte intresset hos en åklagare som genomförde en djupare undersökning. Det avslöjades att Nesset beställt stora mängder av bedövningsmedlet Curacit, som används för att få andningsmuskulaturen att sluta fungera, vilket leder till kvävning.
Först erkände Nesset att han hade injicerat Curacit i patienterna, men han drog senare tillbaka sitt erkännande och hävdade att han blivit pressad av polisen. Erkännandet tillsammans med vittnesmål från personalen räckte för att fälla honom. Vittnen beskrev hur de sett Nesset med sprutor och att hans motiv var barmhärtighet, för att hjälpa patienterna över "det sista hindret".
Nesset har dock alltid förnekat att han haft något motiv att döda patienterna och påstår att hans erkännande kom efter hot om att polisen skulle gräva upp de avlidnas kroppar. Hans försvarsadvokat, Morten Gunnes, har också kritiserat polisens förhörsmetoder och menar att de var ovanligt tuffa. Gunnes stöder en ny prövning av fallet och anser att teknisk bevisning och medicinska expertutlåtanden inte entydigt pekade på att patienterna dött av annat än naturliga orsaker.
Åklagaren från rättegången, Olaf Jakhelln, ser dock ingen anledning att ta upp fallet på nytt och är skeptisk till Nessets påståenden om oskuld. Men Gunnes, som alltid trott att något gick fel i utredningen, är övertygad om att Nesset inte var en massmördare, även om han inte kan utesluta att något märkligt kan ha hänt på vårdhemmet.
Nesset har levt med morddomen och fängelsestraffet tack vare sin starka gudstro och fortsätter att kämpa för att få sitt fall omprövat. Han hoppas att hans berättelse och de ifrågasatta förhörsmetoderna ska leda till en ny granskning och rättvisa.
Den enda bevisningen mot honom var hans erkännande, som han senare drog tillbaka under rättegången. Nesset påstår att han erkände de påstådda morden för att slippa de intensiva och långa polisförhören, som kunde vara upp till 12 timmar åt gången och totalt uppgick till 967 timmar. Under förhören var han oftast ensam utan juridiskt stöd.
I en ny poddserie berättar Nesset för första gången om sitt liv som dömd seriemördare. Vid fallets uppkomst i början av 1980-talet hade få trott att Nesset, en troende familjefar och engagerad vårdhemsföreståndare, skulle kunna vara skyldig. Han började arbeta på vårdhemmet 1976 och blev senare föreståndare, ansvarig för både personal och över hundra patienter. Han var en omtyckt chef och känd i samhället för sitt sociala engagemang.
Men år 1977 inträffade det första oväntade dödsfallet på vårdhemmet, följt av flera andra fram till november 1980. Nesset, som ofta sågs med sprutor i närheten av de avlidna patienterna, började misstänkas av sjuksköterskorna som arbetade där. Trots deras misstankar och pågående utredningar hittades inga förklaringar till dödsfallen. En lokaltidningsjournalist väckte intresset hos en åklagare som genomförde en djupare undersökning. Det avslöjades att Nesset beställt stora mängder av bedövningsmedlet Curacit, som används för att få andningsmuskulaturen att sluta fungera, vilket leder till kvävning.
Först erkände Nesset att han hade injicerat Curacit i patienterna, men han drog senare tillbaka sitt erkännande och hävdade att han blivit pressad av polisen. Erkännandet tillsammans med vittnesmål från personalen räckte för att fälla honom. Vittnen beskrev hur de sett Nesset med sprutor och att hans motiv var barmhärtighet, för att hjälpa patienterna över "det sista hindret".
Nesset har dock alltid förnekat att han haft något motiv att döda patienterna och påstår att hans erkännande kom efter hot om att polisen skulle gräva upp de avlidnas kroppar. Hans försvarsadvokat, Morten Gunnes, har också kritiserat polisens förhörsmetoder och menar att de var ovanligt tuffa. Gunnes stöder en ny prövning av fallet och anser att teknisk bevisning och medicinska expertutlåtanden inte entydigt pekade på att patienterna dött av annat än naturliga orsaker.
Åklagaren från rättegången, Olaf Jakhelln, ser dock ingen anledning att ta upp fallet på nytt och är skeptisk till Nessets påståenden om oskuld. Men Gunnes, som alltid trott att något gick fel i utredningen, är övertygad om att Nesset inte var en massmördare, även om han inte kan utesluta att något märkligt kan ha hänt på vårdhemmet.
Nesset har levt med morddomen och fängelsestraffet tack vare sin starka gudstro och fortsätter att kämpa för att få sitt fall omprövat. Han hoppas att hans berättelse och de ifrågasatta förhörsmetoderna ska leda till en ny granskning och rättvisa.
Frågan kvarstår, är han oskyldig?
