Tråden för frågan om högerns/konservativas syn på, och empati med, svaga/fattiga/utsatta

Det mesta av den konservativa agendan brukar handla om att vilja göra starka grupper i samhället starkare och svaga grupper svagare. Rika ska gynnas och fattiga ska missgynnas.

Varför har konservativa generellt så svårt att känna medkänsla för utsatta och svaga grupper?

Genom att låtsas att framgång till största del skapas av individen själv oberoende av samhälle och stöttande människor i sin omgivning låtsas rika att de är driftigare/modigare/smartare/hårdare arbetande än gemene man och att de därigenom förjänat sin position på ett ärligt sett, inte att de bara haft tur/bortskämda. De behöver då inte heller bry sig om de fattiga då de enligt samma logik "förtjänat" sin fattigdom.

Skulle de rika istället erkänna för sig själva att de i mångt och mycket fötts med silversked i mun, vilket sannerligen oftare än inte är sant för de rikare i samhället, så går de ju från "framgångsrika och handlingskraftiga" till "bortskämda curlingbarn".

Min observation är att de som föds med silversked i mun ofta är så jävla bortskämda att de inte ens fattar hur livet är för de flesta i samhället som måste vara sin egen lyckas smed på riktigt. De förstår inte ens konceptet utan när pappa ger dem ett glassigt första jobb så tror de iaf till viss del att de förtjänat det i "ärlig konkurrens".

Alla människor har olika förmåga till empati. De som har svårare att känna empati känner igen sig med andra som känner ungefär samma och så samlas de i grupper. De talar om hur de anser att samhället ska se ut.

I de grupper som har lite större avsaknad av empati så brukar högerpartier bildas så som Moderaterna.

Så enkelt är det. Det har alltså med människors olika empatiska förmåga att göra.

Är det inte en förutsättning för deras politik?

Du verkar inte veta särskilt mycket om vad konservatismen handlar om. Att säga att den konservativa agendan brukar handla om att vilja göra starka grupper i samhället starkare och svaga grupper svagare är som att säga att den socialistiska agendan brukar handla om att fängsla in människor bakom taggtråd. Även om det kan ligga ett litet korn av sanning bakom båda påståenden, är det mycket grova förenklingar av vad konservatism och socialism går ut på.

Konservativa tror ofta på naturens urval där de svaga individerna måste sållas bort, ungefär som nazisterna gjorde i politisk praktik. Föds man rik lär man sig att se ned på vanligt folk, har själv jobbat med svinrika personer och de är ofta helt eller delvis empatibefriade som vräker ur sig dynga med sina fuckoffmiljoner. Säkert roligt för dom såklart.

I mitt fall handlar det väl mer om att jag har nog mycket i mitt eget liv och land att ta tag i att någon annans problem inte har prio. Säg att det är egoistiskt men bryr mig mer om mig själv och mina nära än någon annan.

Inte alla, men du har en poäng.
Konservativa har nog närmare till Darwins teorier till den starkes rätt i världen.
Personligen är jag mittemellan konservatism och socialism.
För mycket av något av dom 2 skapar dåliga samhällen.
Sverige tog mellanvägen efter andra världskriget och det funkade i stort bra fram till 80 talet.

Tror det ligger mycket i att 'ta eget ansvar'. Det är ju enkelt att se i min egen omgivning, dom som misslyckats är människor som inte ansträngt sig tillräckligt.
Då är det ganska tråkigt att dom som faktiskt gjort det, och kanske jobbat varje dag i sitt företag, försakat familj och fritid och tagit lån på eget boende att dom även ska försörja andra som inte ens kan tänka sig att ta ett bärplockarjobb.
När sen politiken importerar hundratusen ungefär lika arbetsoförmögna människor per år..

Det är ju snarare märkligt att de andra förlitar och ser det som självklar att att dom som det går bra för ska se till att dom klarar sig.

Starka grupper görs inte starkare av samhället eller någon annan, utan de har gjort sig själva starka, trots skyhöga skatter, jantelag, avundsjuka som försöker sabotera eller ta ifrån dig vad du skapat. mm. De är kompetenta, har drivkraft.

Svaga är de som får allt, utan motprestation.

Detta är inget fel i sig, men det har i Sverige gått till överdrift. Det har gått för långt.

Problemet är att om du erbjuder människor möjligheten att avstå från att ta ansvar för sig själv, sitt liv, sin familj, så kommer många människor att utnyttja den möjligheten.

Långsiktigt är detta förödande för alla människor.

En annan aspekt är att somliga kommer att hävda moralisk dygd över att blott inneha åsikten att andras pengar ska bekosta vad de anser behjärtansvärda ändamål. Samtidigt som de själva inte bidrar med ett skit. Detta är en speciell form av narcissism: att tycka sig vara bättre än andra, stå över andra, för att man anser sig "empatisk" över ingenting annat än att inneha en åsikt, när man i själva verket är en odugling som inte producerar något överskott, vare sig för sig själv eller någon annan. Ta till exempel massinvandringen. Vänster-politiker håller dörrarna på vid gavel, svämmar över landet och välfärdssystemet med invandrare som inte bidrar eller inte har någon möjlighet att bidra, kastar notan I knät på skattebetalarna och rasistanklagar de som protesterar. Och sedan riktigt vältrar sig i självupplevd moralisk förträfflighet, bekostad med andras pengar. Detta är ett vedervärdigt svek från politikerna, mot den medelklass som betalar deras löner, och som kämpar för att få vardagen att gå ihop.

Har du missat kolonialismen som skedde på grund av liberala marknadsekonomiska idéer? Duktigt isåfall. Det har varit på tapeten i hur många decennier som helst.

Tror det handlar om att de själva tar tag i saker och fixar så de klarar sig ekonomiskt, men då har svårt att förstå andra människor saknar den kunskapen och ej klarar av att försörja sig själva.

Många har också tanken att det fuskas mycket. Att folk är onödigt lata för de får ändå försörjningsbidrag och annat gratis. Många förstör för sig själva, speciellt när det gäller att inte gå i skolan eller att hålla på med droger.

I ett samhälle som fungerar bra så är det kanske 90% som sköter sig bra och har jobb, studier och annat som gör att de kommer bli självständiga och ej bidragsberoende.

10% har olika problem som gör de tragglar sig igenom livet, inte minst sjukdomar och funktionshinder men också problem att lära sig saker och bli kompetenta på något.

I ett samhälle som fungerar dåligt är det färre som försörjer många. Det är lite där Sverige har hamnat, vi har väldigt många som inte är med och bidrar till välståndet utan snarare snyltar på den. Det är inte alltid fattigdom utan kan även vara korruption bland folk som redan är rika.