Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Väl bekomme. Jag blev nyfiken på vilket rättsfall du beskrev och ställde en följdfråga.
Jag har inte inte hittat just det fallet, men jag har hittat ett annat fall där en åtalad person blev frikänd av hovrätten trots en mycket övertygande indiciekedja som pekade på hans skuld.
Citat:
Man kan införa hur hårda straff som helst för gängkriminalitet, men om det inte går att fälla de kriminella i domstol har själva straffsatserna ingen betydelse, skriver Per Bauhn, professor i filosofi, som jämför ett svenskt och ett danskt terrormål.
https://kvartal.se/artiklar/bevisbor...rimliga-tyngd/
Citat:
En metod som i den faktiska rättstillämpningen kommit att få stort inflytande går under namnet prövning genom alternativa hypoteser – i fortsättningen för enkelhets skull kallad hypotesmetoden. Den innebär att domstolen ska ställa upp alternativa förklaringar till åklagarens framställning, och om dessa alternativa förklaringar ses som möjliga föreligger rimligt tvivel och den åtalade ska frikännas.
Citat:
Christian Diesen, professor emeritus i straffrätt vid Stockholms universitet, som har varit framträdande när det gäller den teoretiska formuleringen av hypotesmetoden, understryker att för att punktera åklagarens framställning ”krävs inte fullt stöd för alternativet eller ens att detta är mer troligt än åklagarens gärningspåstående – för friande dom i ett brottmål räcker det att en alternativ hypotes kan vinna något, konkret och rimligt, stöd genom fakta i målet”.
Citat:
Dessutom gäller, enligt Diesen att ”delarna bedöms före helheten”, vilket innebär att domstolen ska ”värdera varje bevismedel, varje deltema, för sig, innan man går över till sammanvägningen”.
Citat:
Hur hypotesmetoden fungerar kan illustreras av en dom i Svea hovrätt den 12 juni 2019. Målet gällde bland annat förberedelse till terroristbrott. En man hade enligt åtalet införskaffat och förvarat 560 kilo kalciumhypoklorit, 5 liter 50-procentig väteperoxid, 100 kilo kaliumhydroxid och cirka 100 liter 96-procentig svavelsyra.
Han hade dessutom införskaffat två stridsselar, fyra kommunikationsradioapparater med headset, en ryggsäck, en gasmask, en gasmaskväska, ett gasmaskfilter, ett hölster, ett par knäskydd, två bajonetter och fyra par stridshandskar.
Citat:
Hovrätten har alltså följande komponenter att ta ställning till: (1) Mannens införskaffande av kemikalier, bajonetter, gasmasker, med mera; (2) hans kontakter med en IS-soldat; (3) hans egna sympatier för IS; (4) hans konversationer med IS-soldaten om förestående ”bröllop”; (5) hans innehav av en bombinstruktion som inkluderar de kemikalier han sedan inskaffar. Sammantaget kan detta tyckas tala för mannens skuld, men hovrättens slutsats är att ”det inte är styrkt att [mannen] har gjort sig skyldig till förberedelse till terroristbrott”. Och detta är helt riktigt utifrån hypotesmetoden.
Citat:
Hovrätten skriver inledningsvis att det ”för en fällande dom krävs att andra alternativa händelseförlopp än det åklagaren har gjort gällande i praktiken kan uteslutas” och att ”en dom inte får grundas på ett helhetsintryck av det framlagda materialet utan att en bedömning ska göras av de enskilda bevisen”.
Citat:
Och tar man sedan de fem punkterna var för sig, så måste slutsatsen bli att ingen av dem enskilt måste tolkas som att ett terroristbrott är under planläggning. Kemikalierna skulle kunna användas till något annat ändamål, personer kan ha gasmasker och bajonetter i sin ägo utan att vara terrorister, att man känner IS-soldater och sympatiserar med IS innebär inte att man själv tänker begå ett terroristbrott, att man nog inte menar ”bröllop” i vanlig mening när man använder det ordet innebär inte heller att man planerar ett terrordåd, och att man laddar ned bombinstruktioner kan handla om ren nyfikenhet, utan några avsikter att själv göra en bomb. Och vips har åklagarens framställning skjutits i sank.
Det fall som jag återgav tidigare i tråden, när en av Sveriges hovrätter frikände en gängkriminell man från anklagelserna om mord trots att många indicier pekade på honom, det fallet hitter jag inte. Men det fall som beskrivs i texten i Kvartal visar ju samma sak, att svenska hovrätter har gjort allt för att frikänna personer som har stått åtalade för särskilt allvarliga brott.
Och det är därför jag undrar om Philip Westh kommer att bli frikänd för mordet på Emelie Meng i den danska landsretten, eller om landsretten har en helt annan inställning till indiciemål än våra svenska hovrätter.
