Idioter som badar i blancoskulder - hur resonerar dom?

På vilket sätt är jag oempatisk? Skrev tidigare att jag skulle till och med betala för en kompis taxiresa om han behövde det.

Kan nämna en annan grej jag gör av princip även om jag förlorar på det ekonomiskt, och det är att jag hellre slänger grejer jag inte fått sålt än säljer dem till nån som ger skambud (på ett redan lågt pris). Jo, saker och ting är värda så mycket någon är beredd att betala för dem, men vill inte ge dem den tillfredställelsen, utan det är värt de pengarna att skicka det på tippen istället.

Extra värt är det när någon åkt långt och sen börjar fulpruta på plats (utan anledning) trots överenskommet pris innan, och de får åka tillbaka med ogjort ärende...

Nu pratar vi inte bilar eller dyrare saker, utan under tusenlappen.

Sådär kan jag också göra, eller bara behålla grejerna i en låda och med tiden blir de värda noll. Det är kanske dumt, men här får man inte glömma att det finns ett "krångel" inblandat som kan vara svårt att slippa. Att klicka i en annan ruta när man beställer telefon är inte 73 idioter som ringer med skambud och dyker upp utanför huset utan att berätta först att de kommer etc.. Och sen kommer tillbaka och är förbannade för att det är något fel på grejerna (vilket det inte är) osv.

Men med det sagt har jag bara vid något enstaka tillfälle stött på något sådant problem. Om man har lite finkänsla när man säljer grejer så kan man ofta sålla ut vilka som går att ha att göra med och inte.

Jag gör samma, eller sparar sakerna.

Varit med om att sälja en micro för 200 kr (som student), han kom till mig och ville ge 50 kr. Sa nej och drog därifrån. Aldrig igen!

Alltså att sälja något, även om man nästan är pank, måste ju ge något värde.
typ 50-100 kr med tanke på den tid man lägger med annons och att träffa någon, det är ju inte värt det.

Skulle aldrig sälja något så billigt. Det är OK om man säljer flera billiga saker till samma person så att man börja komma upp i i alla fall 500 kr, men annars är det inte värt besväret skulle jag säga.

Som student man har inget att göra. Skulle flytta och var lat, så jag sålde sakerna i lägenheten, allt inköpt på lågprisbutiker. Det gick bra tills snubben med micron ville ge 50 kr, de va droppen, aldrig mer.

Billigare att kränga sakerna än att flytta dessa hemåt, om det köpts på lågprisbutik. Slänga kändes väl lite surt, jag bodde i studenttrakter. Tänkte man kunde "hjälpa" en annan student. Men nä. Inte igen.

Även om det går att hitta en ny micro för typ drygt 500 kr på typ netonnet eller så, så är det inte värt att sälja den för under 200kr.

Om den fungerade helt perfekt och kostade 500-600 kr så är den absolut värd minst 200kr.

Ja.. din poäng? Fattar inte riktigt vad du postar om.

La ut den för 200:- var student, snubben kom å ville ge 50:-. De va sista gången jag sålde småsaker jag hade i bostaden (skulle flytta).

På grund av en massa andra posts du gjort, som har gemensamt i att de har budskapet typ "skyll dig själv" (när någon skapar en tråd om deras ekonomiska problem).

Men det är inte för sent att tänka om lite grann. Jag får flashbacks från folk jag känt tidigare i livet när jag läser dina posts, och det som de hade gemensamt var att i och med att de bara gick runt och tänkte på buffertar och sparande hela livet så försvann några få procent mänsklighet på kuppen.

Det där låter ganska galet, och då är jag en degenererad gambler.

Du skrotar alltså produkter som är i toppskick? Varför inte ge dem till en granne, bekant, osv? Det där är ju precis samma sak som att öppna en flaska Bollinger på Stureplan och spruta ut hela innehållet, även om du gör det för andra orsaker än vad de personerna gör.

Ja, tar man blancolån så får man skylla sig själv. Finns ingen bra anledning att ta blancolån nämligen.
Min erfarenhet är den motsatta. Personer som tar blancolån, spelar och dricker mycket alkohol är otroligt jobbiga att vara runt, riktiga skitstövlar som gärna ljuger och utnyttjar folk. Jag förstår naturligtvis att de har ett missbruk och behöver hjälp, men så länge de inte erkänner detta så är de bara en lågintelligent apa i min bok.

Om grannen vill ha den så kan jag göra det, men beroende på vad det är så är det inte säkert att de heller vill ha det som jag vill göra mig av med, tex nån gammal bilstereo pryl.

Din jämförelse haltar betydligt, för det är ju saker jag köpt för länge sen, nyttjat och sen inte har behov av längre. De har redan fyllt sitt syfte och några hundralappar vid en försäljning är bara bonus.

Och en annan bonus är att inte låta snåljävlar få saker till underpris. Kan ge bort saker ibland också, men har jag satt ett skäligt pris är det de som gäller.