Citat:
Det vetefan hur det stämmerDom höll sig inom den egna rasen väldigt länge och i sina områden dit dom anlände, vallonerna beblandade sig knappast med svenskarna direkt det var fördomar, religiösa spörsmål dom var katoliker och deras smide höll dom för sig själva också ville inte lära upp svenskarna för att förlora sitt levebröd. Att dom har hållit sig på sin kant och inte uppgått i den svenska folkstammen direkt har Hermann Lundborg skrivit om i sina rasbiologiska studier du kan läsa. Han hyllar dom förövrigt som folkslag menade påpekar dessa saker.
Min barndomsvän ser jag som en vallon om du fattar hans farmor har svart hår dom har franskklingande namn han har bruna ögon. Man märker påbrå av valloner dessutom har dom kraftigare näsor än svenskar. Annars är dom pursvenska till sättet. Folk undrar ibland om han är svensk haha. Han är ättlingar till valloner och det märks. Dom är gallo-romare inte germaner.
Min barndomsvän ser jag som en vallon om du fattar hans farmor har svart hår dom har franskklingande namn han har bruna ögon. Man märker påbrå av valloner dessutom har dom kraftigare näsor än svenskar. Annars är dom pursvenska till sättet. Folk undrar ibland om han är svensk haha. Han är ättlingar till valloner och det märks. Dom är gallo-romare inte germaner.
Det där med att de ”höll sig till de sina”. har för mig dom blandades ut med resten av befolkningen snabbt. Det är ju ända sen 1700-talet det pågick. Men yrkena höll man sig i närheten av länge
vi är från en släkt blåögd och blonda och min farsas sida släkten var vallonsk ända fram till farfarsfars tid. Idel vallonefternamn, bodde och verkade kring uppländska bruken.
Men visst, farsans sida var inte direkt avlånga och finlemmade. Mer trubbiga näsor och så. Lite som vita sydafrikaner. Blonda och grova och fula. Fast svartmuskiga var vare sig far farfar eller farfarsfar. Men de var trubbnästa och fula med Slaktarfysionomi, breda satta kroppar.