Så varför tar inte de större byråerna samma risker om det nu är en framgångsrik strategi? Du kan ju välja att specialisera dig i ett visst segment och rikta in dig på bolag med en viss storlek och bli framgångsrik där.
Den advokat jag planerar att träffa är specialist på sitt område och hon tar 7.000 SEK i timmen. Var är konkurrensen?
När jag gjorde researchen på advokater så var det inte viktigt för mig hur stor byrån var utan att advokaten hade kompetens och erfarenhet. Gissningsvis växer inte assessorer på träd. Därav priset per timme.
Den advokat jag planerar att träffa är specialist på sitt område och hon tar 7.000 SEK i timmen. Var är konkurrensen?
När jag gjorde researchen på advokater så var det inte viktigt för mig hur stor byrån var utan att advokaten hade kompetens och erfarenhet. Gissningsvis växer inte assessorer på träd. Därav priset per timme.
Citat:
Du måste ta risker för att bli framgångsrik och konkurrera ut dina rivaler. Well, du kanske inte måste, men det är en extremt konkurrensutsatt bransch och de som inte är beredda att offra ett och annat är heta villebråd som slukas upp av mer hänsynslösa aktörer.
Sedan är det lite "winner takes it all" över affärsjuridiken rent generellt. De stora drakarna, dvs de mest framstående byråerna, slukar de kapitalstarka klienterna medan resterande får mätta sina begär med smulorna. En medelstor byrå i Sverige som Nordia drar in 100 msek i arvoden per år medan Vinge drar in över 2000 msek i arvoden. Och bland dessa höjdarbyråerna (de danska motsvarigheterna till Mannheimer, Vinge, Wistrand, Gernandt, Delphi osv) så är det delägarna som håvar hem merparten av kakan medan bitsarna sliter för småsmulor.
Juristerna som anställs hos t.ex Horten i Köpenhamn blir generellt först biträdande jurister och får kriga sig upp i hierarkin. Efter x antal år så kan man då konkurrera ut sina rivaler och bli aktuell som partner/delägare, men för att lyckas med det så måste du rimligen kamma hem mer cash till byrån än andra associates. Här bli fusk då en metod som kan tillämpas bland associates för att lyckas manövrera ut övriga och landa de mest penningstinna positionerna eller bland jurister som driver egen firma och försöker hävda sig med de stora "drakarna".
Sedan är det lite "winner takes it all" över affärsjuridiken rent generellt. De stora drakarna, dvs de mest framstående byråerna, slukar de kapitalstarka klienterna medan resterande får mätta sina begär med smulorna. En medelstor byrå i Sverige som Nordia drar in 100 msek i arvoden per år medan Vinge drar in över 2000 msek i arvoden. Och bland dessa höjdarbyråerna (de danska motsvarigheterna till Mannheimer, Vinge, Wistrand, Gernandt, Delphi osv) så är det delägarna som håvar hem merparten av kakan medan bitsarna sliter för småsmulor.
Juristerna som anställs hos t.ex Horten i Köpenhamn blir generellt först biträdande jurister och får kriga sig upp i hierarkin. Efter x antal år så kan man då konkurrera ut sina rivaler och bli aktuell som partner/delägare, men för att lyckas med det så måste du rimligen kamma hem mer cash till byrån än andra associates. Här bli fusk då en metod som kan tillämpas bland associates för att lyckas manövrera ut övriga och landa de mest penningstinna positionerna eller bland jurister som driver egen firma och försöker hävda sig med de stora "drakarna".
