Armlängds avstånd till skattefinansierad konst?

Nu är det ju inte så att statlig avlönade konstnärer går runt och sätter upp den konst de vill. Det finns alltid en beställare, och det är ju oftast någon kommunal nämnd eller en statlig institution, som i sin tur är styrd av politiker. Beställning är ofta formulerad så att konstnären förväntas skapa ett verk som handlar om kommunikation, som berättar stadens historia, eller som anknyter till en historisk händelse. Där är inte "armlängds avstånd" ett problem.

Problemet kommer när beställningar i stället är att skapa ett verk som hyllar arbetarrörelsen, ifrågasätter könsnormer eller hyllar fosterlandet. Då finns det anledning att börja åberopa principen om armslängds avstånd.

Det är det här som varken kommunister eller SD:are verkar fatta. De har en så färdig bild av ont och gott, att de inte är intresserade av konst som utmanar och ställer frågor. Det är bara att ställa konsten i det godas tjänst. De brukar aldrig begripa sig på principen om armlängds avstånd.

Principen om armlängds avstånd är förstås en klassisk borgerlig princip, där man anser det viktigt att låta kreativa människor verka i fred, utan för mycket inblandning av politik och populism. Det har skapat mycket bra konst och litteratur under nittonhundratalet.

Lustigt nog tycks det vara facstistoida borgarbrackor som gnäller mest. Eller anser du dig vara socialist? Begriper inte varför du inte förtydligar din frågeställning, är "armlängds avstånd" ett vedertaget uttryck när det gäller inköp av konst eller va? Samt åter igen.. Vad menar du med at konstnärer själva bestämmer?

Skattefinansierad konst ska bestämmas av skattebetalarna.
T.ex röstning via digitalt BankID.

"På platsen xx i kommun xx föreslås följande konstverk. Digital röstning sker t.o.m datum xxxx-xx-xx.
Röstningen är beslutande."

Fittkonst? Kommer att tänka på förra kulturministern Lena Adelsohn-Liljerot på Moderna museet som ställdes inför en tårta föreställande en negress med en skrikande svart "kulturarbetare" som stack upp sitt huvud vid huvudändan, så klart, och ministern inbjöds att skära med en tårtspade i fittan på tårtnegressen som då skrek som fan. Hur kul som helst? Fittkonst. Kultur? Nej! Annars använder jag uttrycket allmänt pejorativt, ungefär som att alla som inte är vänster kallas rasister.

Konstnärerna och konst"pedagogerna" eller kuratorerna och/eller jurymedlemmarna har ju alla gått på samma statliga utbildningsanstalter där professorerna är gamla 68r. Så konstens innehåll blir ju detsamma hur man än vrider och vänder på det: feminism, bögeri, HBTQ, "utmana dina fördomar" vilket alltid betyder att man ska vara öppen för att bli rövknullad.

Instämmer. En jury kan vara bra. Oftast finns det väl en konstnämnd med politiker. Min poäng helt generellt är att armlängds avstånd inte kan få innebära att politiker ska sakna beslutsrätt över anskaffning av konst eller konstnärliga uppdrag. Det .är skattebetalarnas pengar och skattebetalarna representeras av politikerna. De kan jämföras med en enskild mecenat som också talar om för konstnären vad det är han vill ha.

Javisst. Så är det. Vänsterkulturen arbetar i symbios med vänsterpolitikerna.

Den där ramsan kommer från en kommun som så bestämt. Kommunens politiker bestämmer över vilken ramsa de skall ha och vilken konst de skall ha. Varje kommun har sin ramsa. Även om de är socialistpolitiker.
Vid INKÖP så bestämmer politikerna.
Genom att de bestämmer över vad de vill köpa så påverkar de ju också produktionens inriktning.
------
Finansiering av Riksteatern är en annan fråga. Regeringen sätter upp mål för riksteatern som skall nås för pengarna. Femtio olika mål kanske. Men det vore väl dumt om regeringen dessutom skulle in och detaljstyra och säga t ex att
- minst två pjäserna skall handla om fördelarna med kärnkraft.
- ingen uppsättning får beskriva hur bra det är att vara bög
- minste en pjäs skall vara emot globalisering etc
Men det är kanske inte så du menar.
--------
På vilket sätt tycker du politikerna skule styra Riksteatern?

Problemet med hela teatervärlden är att ingen normal person vill betala för att gå och få bög- och transpropaganda eller feminism nedstoppad i halsen. Eller klimatpropaganda för den delen.

Så vad som behöver göras är att svälta ut allt vrickat vänsterfolk från kulturvärlden. Så kan vi börja om sedan med en konst- och teatervärld som inte enbart handlar om politisk aktivism.

Det återstår för politikerna att utföra detta nödvändiga grepp.Givetvis kommer de att få hela journalistkåren efter sig. Så det är lämpligt att börja med att avskaffa SVT och SR. Sedan dra in presstödet.

Kulturlivet kommer att lösa sig självt då det kommer att dyka upp privata alternativ som folk faktiskt är intresserade av att se - dvs som inte är enbart politisk aktivism.

Med tiden som kulturlivet tillfrisknar är det kanske möjligt att börja stödja det med statsbidrag igen. För kultur ÄR viktigt. Men kultur ska inte bestå av 85 % politisk aktivism.

Det här är som om det på typ sent 70-tal skulle diskuteras rockmusik, och någon viktigpetter äntrar scenen med det kärnfulla påpekandet: "Vadå rockmusik, vad pratar ni om"?

Nog fan har du inte missat fittkonsten? Det låter ju bara efterblivet.

Tack för skrattet - det fastnade i halsen men ändå!

Enklaste sättet att styra Riksteatern är förstås att dra in anslagen. Eller skära ner. Eller byta ut teaterledningen. Där finns ju alternativ som de styrande politikerna kan använda om de är missnöjda. Det är förstås drastiskt och lär väl bara användas om teatern enligt de styrande floppat ut helt.

Självklart ska vi ha en offentligt finansierad kulturverksamhet som Operan, Dramaten, Nationalmuseum och många andra kulturinstitutioner.

Men så snart det handlar om offentligfinansierade eller understödda institutioner innebär det alltid problem med avseende på den konstnärliga produktionens inriktning och innehåll. Det finns många maktspelare i en ofta komplicerad dans kring guldkalven och de nio muserna.

I Sverige står "Armlängds avstånd" för att vänstern ska ha hegemonin över konsten och konservativa politiker ska hålla sig borta från kulturen som är vänsterns inmutade område.

I det konservativa Ungern och Polen är det tvärt om.

Man kan se parallellen med makten över statsmedia, "Public service". I Sverige tillhör statsmedia vänstersfären och all kritik av detta förhållande kallas av vänstern som ett angrepp på dessa institutioners oberoende.

När de konservativa kom till makten i Polen och Ungern ville de ersätta det gamla gardet från kommunisttiden, vilket bevittnades med fasa av hela PK-etablissemanget i Sverige.

Det enda sätte att få bort vänsterns monopol på kulturen i Sverige är att väljaropinionen ändras och vi får ett annat kulturklimat som inte hyllar allt det hemska som PK-/wokekulturen repreenterar och allt fler bejakar traditionella svenska värden som vi hade innan kulturmarxismen tog över.

Berätta mer om socialistpropaganda i den offentliga konsten är du snäll.