Citat:
Ursprungligen postat av
farbror_barbro
Nu blev jag nyfiken. En ensam GM kan upptäcka LOP på väg till Grand, hämta vapen (vid behov), vänta utanför eller på andra sidan gatan, förfölja dem till MP, skjuta OP, försvinna in på Tunnelgatan.
Hur menar du dig kunna utesluta att det gick till på det sättet?
Tänk att jag trodde aldrig du skulle fråga! Men skämt åsido så har jag länge hävdat, och hävdar alltjämt, att det inte går att få ihop något fungerande förlopp med någon ensam gärningsman. När jag själv insåg det så blev jag faktiskt lite överraskad av upptäckten, så att säga, för jag hade nog också tänkt att den enklaste varianten är "Grandmannamodellen".
I den modellen, för att rekapitulera något som väl alla redan är bekanta med, får gärningsmannen syn på Palme före bioföreställningen. Han har tillgång till ett skjutvapen och ammunition som han kan hämta medan filmvisningen pågår. Sedan går han tillbaka, väntar på att Palme ska komma ut, och följer efter dem från Grand ner till Dekorima där han skjuter. Ett mycket enkelt scenario, som har hängt med sedan Christer Pettersson-tiden men som väl numera främst tillämpas på Christer Andersson.
Vad är då problemet med den här modellen? Först och främst har vi paret Palmes fördröjning längs vägen från Bokcirkeln till mordplatsen. Den förseningen innefattar dels sneddningen över Sveavägen och snabbstoppet vid Sari, men dessutom Nicola Fauzzis berömda "43 sekunder" i tidsdiskrepans. Vid närmare granskning visar sig de "43 sekunderna" troligtvis ligga något högre än så, 45-60 sekunder kan vi säga. Därtill får man lägga cirka 15 sekunder för sneddningen och Sari, och då är vi uppe på 60-75 sekunder i total fördröjning.
Om Grandmannen är gärningsman och följer efter paret Palme så måste han ju passera dem när de gör uppehåll. Det flyttar honom då framför paret Palme och direkt in i deras blickfält. Att denne då skulle gå och ställa sig vid Dekorima, och alltså ikläda sig rollen som Inge Morelius' Dekorimaman, det ter sig så pass långsökt att jag håller det för uteslutet. Både Olof och Lisbeth Palme måste ju ha sett att mannen stod där och i så fall är det ju egendomligt värre att Lisbeth inte skulle nämna att de stod en okänd man och hängde där när de gick förbi. Inte heller verkar det begripligt att hon inte skulle sätta den mannen i samband med skjutningen. Som jag ser saken faller Grandmannamodellen ihop redan här.
Lägger vi sedan till det samtal som Anders Delsborn iakttar alldeles innan skotten mellan "sin" Dekorimaman och paret Palme, ja då kollapsar idén om Grandmannen som gärningsman totalt. För det faktum att paret Palme samtalar med mannen måste ju rimligtvis betyda att de känner honom, och att Lisbeth sedan underlåter att nämna den mannen kan inte rimligtvis betyda annat än att de varit ute i något känsligt ärende, som hon i lag är förbjuden att tala om "med hänsyn till rikets säkerhet".
Ifall man skulle utgå från att Delsborns Dekorimaman sköt Olof Palme så betyder det ju att han blev mördad av någon de känner, men utan att Lisbeth sedan röjer det. Det menar jag är helt orimligt. Vem är då Delsborns Dekorimaman? Förloppsmässigt blir frågan var han kommer ifrån, snarare än hans identitet. Var kommer han då ifrån? Antingen är han Grandmannen eller så är han någon annan. Men om han är någon annan, var kommer han i så fall ifrån – och vart tar Grandmannen vägen?
Som du ser är den enklaste lösningen på det här pusslet att det är Grandmannen som är Delsborns Dekorimaman, och troligtvis då även Morelius' Dekorimaman som ju står på precis samma ställe. Deras respektive iakttagelser kan ligga 15 sekunder isär, så att Morelius iakttar honom medan han inväntar paret Palme medan Delsborn iakttar honom när paret Palme redan anlänt. I den här modellen går alltså Grandmannen förbi paret Palme och går ner och ställer sig vid Dekorima, fast med deras fulla insyn och vetskap då. Det är just det faktum att "omkörningen" måste ske mitt framför tårna på paret Palme som gör Grandmannamodellen (med Grandmannen som gärningsman) så orimlig att den enligt min mening måste uteslutas.
Det är min uppfattning att gärningsmannen är någon annan, som kommer in på "scenen" (mordplatsen) söderifrån, möter paret Palme på trottoaren när de precis börjat gå igen efter "mötet" med Grandmannen, varefter han vänder på klacken, kilar ikapp och skjuter. Grandmannen (=Dekorimamannen) har under tiden vikit av in på Tunnelgatan och hunnit ett tiotal meter in när skotten avfyras. Istället för att stanna och hjälpa Lisbeth springer han då genast förbi barackerna och vidare uppför trapporna till åsen. Gärningsmannen däremot blir kvar nere vid barackernas västra ände, där han står och tittar mot mordplatsen en stund efter mordet, i enlighet med Lisbeths vittnesmål.
Så ser den modell ut som jag menar är relevant, och som du ser bygger den just på de problem jag identifierat i Grandmannamodellen. Märk även att Gradnmannamodellen är den enda rimliga modellen för en ensam gärningsman, för alla andra modeller förutsätter att gärningsmannen går omkring beväpnad på stan och möter paret Palme när de redan börjat röra på sig söderut från Bokcirkeln. Oddsen för ett sådant scenario är naturligtvis tusentals gånger längre än för Grandmannascenariot, där ju den tänkte gärningsmannen har en dryg timme på sig att hämta vapnet och komma tillbaka.
Nu hör det till saken, att även de andra "högoddsarna" med ensamma gärningsmän kan uteslutas av förloppsskäl, men då naturligtvis på andra grunder än för Grandmannamodellen. I slutänden har jag därför landat i slutsatsen att INGET scenario med någon ensam gärningsman kan fås att fungera. Och om inget sådant scenario kan fås att fungera, ja då betyder det ju att någon ensam gärningsman inte mördat Olof Palme.
Så att jag utesluter ensamma gärningsmän beror inte främst på att jag är "konspiratoriskt lagd" eller att jag gillar att "krångla till det" (som jag hört en del gånger), utan det beror helt enkelt på att jag inte får ihop något sådant förlopp. Men här ska väl tilläggas, att även om jag kunde få ihop ett sådant förlopp så skulle jag ändå föredra en konspirationsmodell med en minimal attentatsgrupp, för även om man kunde ta fram ett fungerande ensamt gärningsmannaförlopp så skulle den ändå inte kunna förklara en massa saker som jag menar måste kunna förklaras. En konspirationsmodell har alltså betydligt högre förklaringskraft, även med hänsyn tagen till att den per definition blir något mer komplex. För att få ner det till en ensam gärningsman måste man helt enkelt "förklara bort" för mycket anomalier för att det hela ska te sig rimligt och trovärdigt.
Avslutningsvis ska jag lägga in en brasklapp, i form av ett enda undantag som jag kunnat finna från min övergripande slutsats att någon ensam gärningsman inte kan tänkas fungera. Precis som med Stig Engström handlar det här om ett vittne i materialet, och som inte bara har tillfälle att iakttaga paret Palme utanför Grand utan som även sitter i en bil och därför rent teoretiskt kan "köra om" paret Palme även efter det att de korsat Sveavägen till östra trottoaren. Som du säkert förstår handlar det om "Flygledaren" Lars-Erik Eriksson, men som du även förstår är det ganska långsökt att börja tänka på honom som gärningsman. Därför utgör han så att säga "undantaget som bekräftar regeln", men jag ville ändå nämna honom här för att på så vis belysa förloppsproblemet med omkörningen från ett lite annat perspektiv.
Hoppas nu att det här bringat klarhet i hur jag ser på den här problematiken, och varför jag utesluter alla modeller med ensamma gärningsmän. Det här forumet är naturligtvis avsett för diskussioner om sådant här, vilket jag därför välkomnar. Det är inte första gången jag efterlyser en fungerande förloppsmodell – eller "gärningsbeskrivning" som Enough-is-Enough uttryckte det – för en ensam gärningsman, men min efterlysning har alltjämt blivit resultatlös. Om och när den dyker upp ska jag med glädje sätta tänderna i den, och då mest troligt för att äta den till frukost.