Chang vill vara en del av det halvaccepterade outsider-"klägget" och mysa med folk från både höger och vänster, han vill ha god stämning.
Han vill inte bli attackerad av AFA så han försöker bli kompis med dem istället.
Han är typ zigenar-jude eller något, hans fru är rysk och många av hans kompisar och kollegor är utomeuropeiska invandrare. Han är inte lika mycket för att bevara Sverige svenskt eller att bevara Europa europeiskt som Christian P. eller Nick.
Han tycker Christian och Nick är alldeles för antagonistiska.
Denna tweet från Chang illustrerar skillnaden:
Citat:
Vi tar Arpi som exempel. Han gav stöd till Wåg efter att denne blivit påhoppad fysiskt. Det var i grunden vad du kritiserade Arpi för.
Och där skiljer vi oss åt. Jag är kritisk till AFA för deras metoder med att bruka våld. Om man tycker det är rätt med ”våld tillbaka”, hur löjlig man än tycker örfilen är (eller vad det nu är) då är man lika illa själv.
Poängen är att vara bättre än så. Men du tycks resonera utifrån vilket fotbollslag man håller på, som att ändamålen helgar medlen. Jag är mer ute efter fair game, inte vilket lag som nödvändigtvis vinner.
Han bryr sig inte om att "vinna", för honom gör det inte så mycket om Sveriges ursprungsbefolkning byts ut mot invandrare. Han vill mest bygga upp ett namn på att vara lite provocerande och vara en outsider. Han bryr sig mer om att inte betala för mycket skatt än om Sveriges demografiska förändring.
Det viktiga säger han är "fair game" och att inte ge tillbaka med våld om man utsätts för våld när dessa vänsterextremister fysiskt attackerat nationalister i årtionden och förtjänar allt våld de utsätts för.
Han har knappast blivit attackerad i sitt eget hem som Christian P blivit och är rädd för att hamna i den kategorin, så han lägger sig platt istället.
