Citat:
Ja, folk och media tror att barn och föräldrar får rättvisa förhandlingar när det gäller dessa mål. Fullständigt tvärtom.Först har soc övertaget i och med att domstolen tror att soc gör ordentliga utredningar. Dessutom har en socialnämnd godkänt lvu:et.
När föräldrar och barn får advokat eller ombud inför domstolsförhandling är det 1 timmes träff dem emellan. Det är oftast enda mötet. Advokater och ombud får endast arvode av det allmänna för cirka 10 timmars arbete, därför är de nödgade att minimera tiden med klienten såvida de inte vill arbeta pro bono. De resterande 9 timmarna går åt till kontakt med domstolen, skriva och sammanställa eventuella bevis som klienten skickat till advokaten efter mötet och att ta sig till domstolen och vara med under förhandlingen.
Socialtjänsten har förutom att ha övertaget redan från början även de tillgång till en "advokat", kallas stadsfiskalen, som mig veterligen inte alls är styrd av någon begränsad tid för att få betalt för arbetad tid. Noll rättvisa.
Om barnet i fråga är under en viss ålder (tror att det är under 13) då får barnet ett ombud och har ingen egen talan. Det är då ombudet som bestämmer vad hen anser är bäst för barnet, oftast går då ombudet på socialtjänstens linje trots att barnet menar att allt är fel och att hen vill bo kvar hemma.
När så förlusten för familjen är ett faktum i båda domstolarna kan man tro att det kanske blir enklare nästa gång.
Nej! Då hittar soc på nya grejer, de förvränger och försvårar umgängen, de hittar på vad som skett vid umgängen, de kan skriva att barnet visat otroliga framsteg i fosterhemmet fast så inte är fallet eller om barnet mår dåligt på fosterhemmet så bevisar det att barnet farit illa hos sina bioföräldrar, exempelvis. Så en hemtagningsförhandling blir ännu svårare. Så ser det ut i maktens korridorer. Det är rena rama kafka-världen.
Klart att föräldrar till slut förstår att de är chanslösa mot myndigheterna. Det är då föräldrar försöker hitta nya vägar. Som att demonstrera och gå ut i sociala medier. Höras och synas.
Barn och ungdomar får ofta heller ingen tillgång till sociala medier, allt för att de inte ska få kontakt med föräldrar eller yttervärlden och berätta om sin situation.
