Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Tänkte att denna diskussion från div. sociala medier även kunde få en tråd på flashback.
På frågan: Vad vill du helst möta i skogen, en främmande man eller en björn? så svarar en majoritet av kvinnor att de alla gånger heller vill möta en björn i skogen än en främmande man.
Svaren blottar hur hotade många kvinnor känner sig av män.
Vad säger ni om detta?
Det är roligt att svara att man hellre stöter på björnen en mannen, det är helt enkelt mer underhållande att svara på så sätt. Vi gillar att komma med underhållande svar till frågor, det är möjligt att jag skulle skriva på att jag exempelvis älskar min hund mer än min flickvän ifall jag fick frågan ställd, men det är inte...nödvändigtvis...sant.
I verkligheten vill nog ingen vettig person hellre möta björnen. I fallet då det är en björn-hona med ungar så är man ju riktigt illa ute.
Oddsen att mannen man stöter på är helt mentalt störd existerar för män så som kvinnor, och då 98% av dessa mentalt störda män är heterosexuella snarare än bögar så berättigar den sexuella dimensionen att kvinnor inte kan känna sig helt säkra i sådana situationer jämfört med män. Dock så ska det tilläggas att mentalt störda män inte bara motiveras av lust utan också våldsfantasier eller paranoia om andras syften att vara där i skogen med honom som kan både drabba män så som kvinnor i ungefär samma omfattning. Då jag exempelvis aldrig vandrar i skogen med vapen av något slag så kan det ju vara lika läskigt att stötta på en skogstroll med gevär som för en kvinna, då min fysik inte kommer ha avgörande betydelse för mina chanser till överlevnad. Och sedan jag såg filmen Deliverance med den klassiska bögvåldtäkten mitt i skogen så har någonslags fantasibaserad paranoia ändå funntis i mitt huvud när jag befunnit mig i ställen där märkliga män dyker upp där man inte förväntar sig finna människor. Av någon anledning skrämmer inte de brutala fiktiva björnanfallen mig lika mycket...
Fiktion beskriver otroliga händelser, och vi ser på så mycket fiktion med otroliga händelser (och media rapporterar så mycket om det) att vår undermedvetna inte längre känner till distinktionen mellan fiktion och verklighet.
Det har hänt att jag skogsvandrar kl 04 på morgonen för att se solgryningen och stöter på en annan svensk man som gör detsamma, och min tanke är direkt "vilken weirdo går här för sig själv mitt i ingenstans kl 04" och följande tanken är "han måste tro att jag också är en märklig typ..."
Heh, jag förstår alltså varför jag aldrig stöter på kvinnor som vandrar vid dessa tider....
Men de flesta weirdos vill nog mest vara ensamma med sina tankar. Ingen förväntar sig att hitta en ensam snygg kvinna i skogen. Som kvinna bör man vara betydligt mer rädd för de som vandrar längs stadsparker och mörka gränder kl 04 en fredag.