Psykiatrikern säger jag har ADD. Psykologen säger jag inte har ADD - VARFÖR?

Varför säger psykiatrikern jag har ADD när psykologen säger jag inte har ADD? Psykologen tycker jag har en del autistiska drag. Psykologen säger att jag inte har tillräckliga autistiska drag för att få asperger eller högfungerande autism. Psykiatrikern säger rakt ut du har ADD. Psykologen säger rakt ut jag ser inte en person som har ADHD/ADD om jag tittar på dig.

Varför säger dessa expertiser emot varandra?

Psykiatrikern säger si, psykologen säger så. Enligt mitt tycke har jag betydligt större förtroende för vad psykiatrikern sade. Han verkade vara en insatt och kompetent man, han var också mycket sympatiskt mot mig och vi fick kontakt. Däremot den här psykologen, hon upplevde jag som oprofessionell. Det blev bråk. Hon kändes stressad och passivt aggressiv.

Enligt mig själv vet jag inte vad felet är på mig. Jag har förståelse för att folk upplever mig som ADD. Jag har också förståelse för att folk upplever jag har somliga autistiska drag.

Ett stort fel på mig är att jag blir rörig i huvudet om jag gör saker under några timmar. Jag kan varken tänka klart eller särskilt bra. Pratar jag med en person så försvinner mycket av min uppmärksamhet efter ca 35 minuter. Psykiatrikern han klappade i händerna när vi skulle avsluta samtalet. Eftersom jag missade att han sade vi skulle avsluta samtalet. Psykologen blev under samma förhållanden arg, för att jag missade att vi skulle avsluta samtalet.

Är nog mer åt det autistiska hållet, om man ska utgå från hur du skriver. Lutar nog åt psykologens bedömning. Gissningsvis har du haft fler möten med henne än med psykiatern också.

Kan du förklara vad du menar "om man ska utgå från hur du skriver"?

Psykologen måste varit den största idioten jag träffat inom sjukvården någonsin. 110 kg tung tant, som bråkade mig om värderingsfrågor Hon tyckte jag var äckligt till det yttre och stod och fräste åt mig när vi träffades första gången. Sista gången jag pratade med psykologen, vilket var över telefon, var hon fullkomligt livrädd för mig. Röstläget på hon, var att hon verkade frukta för sitt liv. Mitt intryck av psykologen var att hon verkar spela upp känslan rädsla. Hon är alltså inte rädd för mig på riktigt, utan verkar skådespela. Möjligen för att öva sig på känslan rädsla. Ytterst oseriöst beteende (ointelligent) enligt mig.

Det där var ju minst sagt märkligt sagt. Professionalismen och rationaliteten på det uttalandet är en 16-årings nivå (som är smått berusad)

Men de gör väl olika bedomningar och tolkningar helt enkelt. Det kan bero på att någon är mer okunnig och någon annan inte, även om det inte måste vara så. Eller sä kanske bara sitter på olika information.

Till och med en och samma person kan ju göra helt motsatta bedömningar beroende på vilken information de har att tillgå.

Men personangrepp mot psykologen kommer du ingen vart med. Varför skulle vi bry oss om att psykologen är fet? Vad har det med någonting alls att göra? Om något så tappar du bara förtroende (i alla fall från mig) när du säger så. Det får dig att låta som om att du inte tänker rationellt eller inte har några vettiga argument. Håller du på så mot dem också så lär du få det svårt att bli lyssnad på.

Men jag håller med om att det låter som en dålig psykolog. Jag hade bytt om jag vore dig och om jag tyckte att det vore viktigt

Ja... Psykologen var en kvinna som var 38 år och jag upplevde det som att prata med en tonåring, personlig utveckling utifrån ålder lös med sin frånvaro. Hon började skrika rakt ut på ett vis som jag aldrig varit med om inom sjukvården. Jag hade sagt att jag varit på semester och tyckte det var bättre på semestern i Sydamerika än i Indonesien. Avundsjuk på att jag varit på semester. Hon ville väl hämna och kalla mig för rasist eller likande som bestraffning. Hon började också nästan gråta och kröp i hop när jag berättade jag varit på semester i Indonesien.

Jag är ytterst förvånad över den psykologen, en oerhört omogen kvinna i medelåldern, det var märkligt nog min upplevelse av psykologen.

Det upplevdes om att psykologen var fel person på fel plats, dvs fel yrke för dennes personlighet. En överviktig kvinna på 100 till 115 kg. Psykiatrikern däremot, han var empatisk och enligt mig en sådan person som en vill träffa inom psykiatrin som patient. Psykiatrikern frågade mig hur jag upplevde han? Jag svarade: Som en person som arbetatar inom psykiatrin. Han skrattade åt det svaret och sade det är bättre man tycker så än att man inte gör det. Ungefär så svarade han.


Jag förväntar mig att en psykolog klarar hålla vikten. Det är en indikation för hur personen hantera ångest och stress.

Medicin är inte en exakt vetenskap, i synnerhet inte när det kommer till psykiatriska diagnoser.

Den ena är läkare, den andre inte. Men ibland kan även läkare ha fel. Jag skulle nog litat på läkaren i det här fallet.

Vad spelar det för roll om du får diagnosen ADD eller inte? Om du både har kontaktat psykiatrin och psykolog? På vilket sätt skulle en diagnos göra ditt liv bättre?

ADD finns det medicin för. Autism/Aspergers får du ingenting för. Det är väl en faktor?

Dock så verkar du lite knäpp, så jag vet inte om DAMP-tjack är något för dig.

Utifrån eventuell medicinering så tänker jag att det kan var fördelaktigt att få diagnosen ADD. Nu tål jag nog inte add/adhd-medicin bra. Jag har en underliggande sjukdom som gör att jag inte ska äta sådant som är centralstimulerande eller annat som påverkar hjärtat.

Jag har ändå provat ritalin och concerta, det blev stor skillnad om jag åt det. Väldigt stor effekt. Autism känns mera som något jag inte vet vad jag ska göra med. Någon medicinering finns inte för autism. Jag är egentligen skeptiskt till att jag har autism eller add/adhd. Eller så kanske jag har add, eftersom psykiatrikern säger det. Samt att det är mycket dysfunktionellt att vara mig i många situationer, vilket psykiatrikern tagit upp. Han säger jag vid flera tillfällen i kontakt med sjukvården visat upp ett beteende som är tydligt associerat med add.


Det är en faktor. Jag hade sett fram emot medicinering. Men nu har jag en underliggande sjukdom som är farlig, om jag äter exempelvis ritalin och även strattera som inte är centralstimulerande.


Vill du utveckla det? Knäpp som i psykotiskt? Eller knäpp som i knäppskalle?

Fattar inte riktigt , har du gjort en utredning eller inte?

Psykologen brukar göra en utredning med olika tester och sen brukar "sätta" diagnos därefter , det är egentligen psykiatrikern som sätter diagnosen på riktigt men med psykologens underlag.

Om psykiatrikern har granskat innehållet ifrån utredningen och anser det är ADD trots psykologen säger annorlunda så är det psykiatrikern som bestämmer.

Om fallet är så att du inte gjort en utredning är båda oprofessionella.

Du har just satt fingret på vad problemet med dessa diagnoser är. Det är inte svart eller vitt, eller som ett blodprov man tar och får ett definitivt svar. Det är diagnoser som grundar sig i en bedömning och olika personer kan göra olika bedömning. Förmodligen har du inte tillräckligt stora symptom som gör dig till ett självklart fall, utan det är mer tvetydigt.