Citat:
Ursprungligen postat av
Vaclav-Korunka
Vissa yrken är ett kall. Och vi är helt överens om att du inte förstår detta överhuvudtaget.
Man känner ett kall att jobba som lärare, pastor eller präst, konstnär, artist, författare, socialarbetare eller vårdpersonal. Till exempel. Men alla yrken kan vara ett kall - även juridiskt arbete kan vara ett kall om du till exempel har en längtan att hjälpa de behövande och röstsvaga att få rättvisa.
Poängen är man förstår att ens jobb inte ytterst handlar om mig, utan om de människor jag ska hjälpa eller påverka. Om din främsta motivation är pengar, prestige, sex timmars arbetsdag eller en garanti för att alltid få vara ledig när du önskar tvivlar jag starkt på att det skulle klassas som ett kall. Och du bör med andra ord stoppas innan du hinner sätta en fot på ett sjukhus. Du är inte lämplig att jobba inom vården.
Detta provocerar dig, men det är fullständigt sant. Behöver man känna ett kall för att vara politiker tycker du? Eller är det bara ett jobb? Få ut så hög lön som möjligt?
Visst vore det bra för arbetsgivare om de inte behöver betala ut en vanlig lön till sina anställda. Men jag tror inte att du vill ha låg lön och dåliga arbetsvillkor.
Varför ska just dessa arbeten vara kall. Varför ska inte kunden förvänta sig att hantverkaren arbetar utifrån ett kall, att dataprogrammeraren är där för sitt kall, att parkeringsvakten är det osv.
Utbilda, vårda, ta hand om sociala frågor är helt vanliga kneg som att arbeta på fabrik eller kontor.
Alla jobbar för sin lön. Om inte lärarkåren, vårdpersonalen, socialtjänsten fick lön, tror du att det skulle jobba ändå för att ta hand om sjuka?
Dina tankar lever kvar på 1800-talet.
Sedan angående konstnärer och författare, de vill sälja så mycket av sina alster som möjligt för att få en god inkomst.