Citat:
Ursprungligen postat av
Galejan
Överlag är konceptet ”arbetarrörelse” otidsenligt. Vem är arbetare idag? Alltså, folk jobbar givetvis men vem förknippar sig med subkulturen arbetare? Snickare och plåtslagare och liknande är ofta egna företagare och någon tillverkningsindustri att tala om har vi inte längre. Ungdomen verkar heller inte särskilt intresserad av sju-till-fyra, i arbetslöshetens Sverige är det vanligare att försöka sig på streaming på Twitch än att skaffa lastbilskörkort. Det klassiska sosseriet är alltså en verksamhet i huvudsak för etniska svenskar födda mellan 1940-1975. De invandrare som finns i rörelsen, även andra och tredje generationen, har ofta egna etniska bevekelsegrunder och går inte att sortera in under samma paraply som den klassiske gråsossen. LO och arbetarrörelsen som helhet är döende. Samhället förändras och allt har en ände utom korven. Organisationen som sådan kommer säkert att finnas kvar länge än, men som någon slags kapad verksamhet som driver nya agendor och mjölkar organisationens sparade resurser för egna mål. Kanske islamism? Vem vet? Men att refrängens tid är kommen för den klassiska Vejron-i-ottankulturen är tydligt. Därav det obefintliga intresset.
Jag tror detta lyser igenom ända upp till LOs ledning och överspelad dinosaurie.
En liten del i det hela kan vara att fler LO-arbetare röstar SD än S numera. Dvs LO gör sig inaktuell för en majoritet av sina medlemmar genom att förneka detta och t.o.m. motverka SD.
Kanske finns det plats för ett SD-LO.
Jag har aldrig varit med i facket i hela mitt liv. Inte mina föräldrar eller barn heller.