Citat:
Ursprungligen postat av
Basfakta
Den springande punkten är ju Palmes skador både på kroppen och kläderna. Visar de entydigt Magnumrevolver eller finns det utrymme för ett mer finkalibrigt handeldvapen? Dvs är diskussionen i frågan meningsfull? Jag vet alltså inte. Har bara läst och hört tvivlet om kalibern. Vore bra med definitiv klarhet.
Det går inte att direkt från den rättsforensiska undersökningen av skottskadan och kläderna att med säkerhet avgöra vilket vapen och vilken ammunition som använts. Däremot går det att säga, att skottskadan samt hålen i och krutstänken på kläderna
är förenliga med att en .357 Magnum med metallbrytande ammunition använts. Men det utesluter naturligtvis inte att något annat slags grovkalbrigt handeldvapen kan ha använts med någon liknande ammunition.
En brist i det rättsforensiska materialet är att vi inte har någon ordentlig dokumentation av ingångs- och utgångshålen i Palmes torso, förutom att vi vet deras respektive höjd över hälarna och att kulan ställt sig i sidled på vägen igenom så att utgångshålet är avlångt. Några exakta mått på själva hålen har vi emellertid inte, och det är naturligtvis inte helt tillfredsställande. För om man har exakta mått och foton på ingångshålet så brukar man kunna avgöra både ungefärlig kaliber och skottvinkel från det.
Ta Kennedy till exempel. Där har vi både foton och mått på ingångshålet i ryggen, och det röjer direkt att kalibern visserligen stämmer med Oswalds vapen men att skottet sannolikt inte avfyrats från "prickskyttenästet" (sniper's nest) i Texas School Book Depository som de officiella utredningarna hävdat. Att man redan på ingångshålet kan säga ungefär varifrån skottet kommit beror på att kulor lämnar efter sig vissa mönster som beror på skottvinkeln. Vid ett "vinkelrätt" skott rakt in så blir hålet runt och symmetriskt, men om det går in med en annan vinkel så blir det asymmetriskt med ett brännmärke på den trubbiga sidan.
Tyvärr har vi ingen sådan här information rörande skottet som dödade Olof Palme. Däremot är naturligtvis skadorna fullt förenliga med .357 Magnum och metal piercing-ammunition.
Att det handlar om ett grovkalibrigt vapen med helmantlad ammunition står också ganska klart från genomslagskraften genom ryggkotan. Jag har försökt sätta mig in i de här frågorna men måste erkänna att det snabbt blir ganska snårigt. Det handlar inte bara om projektilens storlek och tyngd utan även om mynningshastigheten och därmed dess rörelseenergi. Så det är ganska många variabler med i "ekvationen" redan på vapensidan.
Därtill är det heller inte helt lätt att karakterisera bromseffekten när projektilen går genom kroppen. Den beror naturligtvis dels på vad för slags kroppsvävnad som projektilen ska igenom, om det är mjukvävnad eller ben – och i så fall vad för slags ben, hur hårt och hur tjockt det är. I Palmes fall är det helt klart ryggkotan som står för merparten av bromseffekten, men mjukvävnaden gör också sitt till särskilt när kulan går i sidled.
Rent fysikaliskt är det också så, att när kulan ska "stansa hål" genom benvävnad så ökar den volym benvävnad som ska trängas undan i ungefärlig proportion till kvadraten på kalibern på vapnet. För att få lika bromseffekt måste alltså projektilens rörelseenergi också höjas med kvadraten på kalibern. Så blir fallet om man jämför projektiler med olika kaliber som är ungefär lika långa och går ut med ungefär samma mynningshastighet. Med andra ord är det "hugget som stucket" (om uttrycket tillåtes) vad kalibern beträffar från den synvinkeln.
Men därutöver har vi friktionen runt sårkanalen, som grovt räknat blir direkt proportionell mot kalibern och (alltså inte mot kvadraten på kalibern). Från den synvinkeln får alltså en grövre kaliber större genomslagskraft, givet mynningshastigheten och projektillängden.
Hur man ska gå tillväga med att väga samman de här två aspekterna har jag inte fått klart för mig, men redan det faktum att bägge aspekter finns säger mig att det finns en viss fördel med grovkalibrig ammunition. Säkerligen är det därför som specialdesignade lönnmördarvapen typ Welrod är grovkalibriga, och vi vet även att man i Sovjet använde grovkalibriga vapen vid avrättningar. Än idag använder man visst niomillimeters PB för avrättningar i Vitryssland, där dödsstraffet behållits från den "gamla goda" tiden.
https://en.wikipedia.org/wiki/Welrod
https://en.wikipedia.org/wiki/PB_(pistol)
Allt det här hänger naturligtvis även ihop med eventuell ljuddämpning medelst nerladdning av ammunitionen, samt naturligtvis med frågan om de upphittade kulornas äkthet, skottvinklar och kulbanor vid Palmemordet, samt rikoschettering inklusive den märkliga "spökrikoschetten" som två vittnen berättar om. Därför menar jag att man måste ta ett helhetsgrepp om samtliga dessa frågor och infoga dem i en sammanhängande och konsistent ballistisk-forensisk modell för hela skjutningen.
Med andra ord är det kanske inte så meningsfullt att bara peka på Olof Palmes skottskador och analysen av skotthålen i (och krutstänken på) kläderna. De utgör naturligtvis en viktig del i hela det ballistisk-forensiska pusslet, men måste alltså sättas in i ett bredare sammanhang för att man ska kunna få en riktig helhetsbild av förloppet ur ballistisk-forensisk synvinkel.
Av skäl som jag ska utveckla en annan gång så menar jag att de upphittade kulorna med största säkerhet är de rätta, och från det följer naturligtvis att vapnet är en .357 Magnum med en piplängd på allraminst fyra tum men i praktiken minst sex tum och troligtvis åtta tum. Märket är nästan säkert Smith & Wesson, även om det finns en kort lista med andra märken, men i så fall måste man nog begränsa sig till sextumspipa. Vad jag sett är det bara Smith & Wesson som tillverkat .357 Magnum med åttatumspipa.
Att ladda ner ammunitionen för att få projektilen att gå i underljudshastighet får betydande effekter på ljudnivån vid skotten. De vapen som jag pekat på för lönnmord respektive sovjetisk avrättning är ljuddämpade, men på en Magnumrevolver är det ingen idé att försöka sätta en ljuddämpare. Att ljudnivån på skotten vid Palmemordet verkar vara lägre än normalt tyder i sig på nerladdning, men det finns även andra saker som tyder på det.
Nerladdningen behöver heller inte bara handla om att få ner ljudnivån på skotten utan det kan även mycket väl handla om effektiviteten vid avrättningen. Men då handlar det om tryckvågens form när projektilen går genom kroppsvävnad, vilket blir väldigt snårigt. Utan att gå alltför djupt in på fysiken kring detta så verkar tryckvågens form vara optimal när projektilen utskjuts med en hastighet som ligger i närheten av ljudets hastighet.
På en långsammare projektil blir tryckvågen "trubbigare", vilket leder till sämre genomslagskraft och att den stannar inne i sårkanalen och inte går igenom. På en snabbare projektil, däremot, blir tryckvågen "spetsigare" och mer spjutformad. Då går projektilen visserligen lättare igenom, men samtidigt orsakar den mindre skada i och med att sårkanalen aldrig utvidgas på samma sätt som med en långsammare projektil.
Problemet här handlar alltså om att avväga kaliber och mynningshastighet så att projektilen går igenom och orsakar maximal skada på vägen igenom. Då hamnar man kring ljudets hastighet, och när man gör det är det lika så gott att lägga sig strax under ljudhastigheten, för då blir vapnet betydligt tystare än om man har en ljudbang från projektilen utöver själva krutexplosionen. Ungefär så ser den problematiken ut.
En jämförelse, som visserligen kanske haltar i vissa avseenden, är valet av neutrontemperatur för kärnklyvning. Om neutronerna är för svala (= går för långsamt) så studsar de mot elektronhöljet på de atomer man tänkt sig klyva, men om de är för heta (= går för fort) så går de raktigenom och kommer ut på andra sidan utan att destabilisera och klyva kärnan. Lagom är bäst med andra ord, och samma slags tumregel verkar gälla för valet av ammunition, inklusive kalibern och krutladdningen vid lönnmord och avrättningar.
Mycket krångel och krux alltså, men på uppkommen fråga ville jag passa på att berätta lite vad jag funnit när jag tacklat den här problematiken. Det är snårigt och därför lätt att göra misstag, men det som sagts här är i alla fall vad jag funnit hittills och var jag står idag.
