Meningen med livet - samlingstråd

Det handlar bara om att tycka det ena eller det andra. Jag tycker en evig kamp med lite vinster titt som tätt och slutligen ett evigt och tomt slut är ganska håglöst men jag tvingar inte andra att tycka likadant.

Du bör kunna besvara en hypotetisk fråga i alla fall.
Vad skulle ett efterliv göra för skillnad?

Vinsten är bara som en liten liten fin topp på ett isberg med en enormt massa underliggande mörda och lidande. Men vi människor drivs av prestationer och att smörja våra egon.

Då behöver vi inte diskutera det.

Begreppet mening har betydelse för människan oavsett.

Den har jag redan besvarat i mitt svar på DeletedUsers inlägg. Finns det ingen fortsättning att utvecklas vidare och framförallt att minnas så blir det aldrig meningsfullt.

Måhända att det låter lite naivt men ett pris för sitt lidande i ett efterliv är det enda som skulle få detta livet meningsfullt ja.
Det är nog ganska låga odds på att så är fallet men aldrig ska man säga aldrig haha

Jovisst, man kan ju se det kortsiktigt såklart, och då kan handlingar ha tillfällig mening.

Men som vi också varit inne på tidigare i tråden, så skall jag inte sticka under stol med att det är subjektivt till syvende og sist. Jag kan förstå din och andras syn att det finns mening här och nu och kommande år framöver fram till döden. Det kan jag uppleva också till viss del. Saker spelar ju roll här och nu oavsett om mitt liv tar slut en dag. Men jag kan inte se någon som helst mening i att starta ett nytt liv från intet till intet.

Tyckande är att tycka att livet är meningslöst.
Det är en smaksak.

Objektiv mening utan tyckande är att blomman söker sig till ljuset.
Om blomman kunde prata skulle den säga att ljuset är mening.

Där har du en objektiv koppling mellan begrepp och handling.

Problemet är att människor är så långt ifrån sitt ursprung nu och tycker en massa saker utan att förstå något.

Så för att ett efterliv ska vara meningsfullt krävs det ett efter-efterliv enligt dig?

Allt i världen är "tillfälligt".
Om mening krävde något annat så skulle begreppet inte existera.
Människor övertänker tills det blir fel.
Det är priset vi betalar för vår magnifika hjärna.

Rent hypotetiskt så hade jag kunnat tänka mig en verkligt bra tillvaro med ändlös variation på upplevelser som var evig men som man kunde avsluta om man skulle vilja. Men allt sådant här blir så spekulativt så det är snudd på poänglöst. Men den här korta helvetesresan från noll till noll är hursomhelst inte meningsfull.

Alla tycker olika, men livets regler har inget med tyckande att göra.
Om livet tenderar att överleva och begreppen vi använder har uppstått ur detta faktum så spelar det ingen roll om vi hatar det. Det är vad det är.
Om mening är synonymt med liv så är det naturen du ska förbanna.
Lycka till.