Varför vill få svenskar jobba inom äldreomsorgen?

Jag jobbade inom äldreosorgen som student. Mycket fritt och givande arbete.

Har en bekant som jobbar inom äldreomsorgen. Tidigare så var alla anställda svenskar, men så var det något krav om att invandrare skulle gå före. Och hon är så trött på detta, de pratar urusel svenska och förstår inte instruktioner. Och de gamla förstår inte vad de säger. Hon är ensam med fem invandrare, och ser fram emot pensionen på grund av detta. De fick chansen att gå på kurs för att lära sig bättre svenska, men de vägrade. "Vi praaata braaa svenska".

Och det är svårt att anställa nya svenskar, eftersom alla invandrare har orsakat ett dåligt rykte.

När hände dom demonstrationerna, dessutom många som du hävdar, nutid, inte 1977? Kommer inte dö i min egen bajs, har barn som är vuxna och vill gärna ta hand om mig om det kommer till det behovet, nästan aldrig sjuk och tränar så liten risk att det sker behov.

Då är man ju inte villig att ta striden, man ger upp och skiter i det.

Men det är många svenskar som klagar att invandrare behandlar gamla illa inom äldreomsorgen, tillfälle för svenskar att ta över, men svenskar bryr sig inte om sina gamla, bajstorkandet och spytorkandet får invandrare ta hand om.

Men du är undantag, få svenskar vill jobba inom äldreomsorgen.

I min kommun är det mest svenskar som jobbar inom hemtjänsten. På 70 och 80 talet var det i princip bara svenskar. Idag har vi problem med utlänningar som inte kan språket och som kanske egentligen inte vill jobba alls?

Precis. Många inom hemtjänsten jobbar där för att man är tvungen. Själv jobbade jag där som timanställd i flera år. Som tur är så har och hade jag ett annat jobb också, så jag behövde inte jobba i hemtjänsten heltid. I början sa jag alltid "ja", när de frågade om jag ville jobba, men sedan orkade jag inte längre. Till slut jobbade jag bara 4-5 timmars dagar ett par gånger i veckan. Jobbet var slitigt både psykiskt och fysiskt. Hemsk bråttom hela tiden, så ofta hann man inte ens med lunchen. Jag fick ont lite här och där, troligtvis för att man stressade hela tiden och då också spände musklerna. Det slutade med att jag kände att "nej, jag klarar inte av att gå till jobbet alls" och hittade ett nytt jobb (städjobb, deltid. Jag har också eget företag ett par dagar i veckan.) På mitt städjobb jobbar jag 8-timmarsdagar, men det känns som en 5-timmarsdag på hemtjänst. Det är som semester jämfört med hemtjänst! Och ändå så går jag och rör på mig hela arbetstiden. Sitter alltså inte och latar mig.

Infödda svenskar har svenska som modersmål och då haft lättare att skaffa sig en bra utbildning. De har också sina kontakter, som kan hjälpa dem till bra PRAO-platser under skolåren, och senare till bra arbetsplatser. De har redan från barnsben fått lära sig hur samhället fungerar, hur man pratar med folk för att få de att tycka om en (tex. att få arbetsgivarna tycka om en och anställa en till ett bra jobb. Svenskarna är i allmänhet bra på att pladdra om dittan och dattan och vara "sociala" och det är DET som är viktigt i detta land. Strunt samma hur man sedan sköter själva jobbet). De har i allmänhet ingen orsak att nöja sig med ett jobb inom hemtjänsten. Sedan finns det förstås de, som trivs med det. Oftast är det unga, som fortfarande orkar springa. Och sådana som har jobbat där länge stannar också, ofta bara för att de börjar vara så pass gamla att de har svårt att byta jobb. Förr i tiden var jobbet där mycket lättare och lugnare, inte alls lika stressigt som nu, och då stannade många svenskar kvar, som nu börjar gå i pension.

Så sant! Det är White flight från vården. Ju fler invandrare som börjar arbeta på en avdelning ju fler svenskar lämnar. Vill man som svensk i Sverige jobba enbart med babbeluringar som pratar oförståeligt, inte förstår sina arbetsuppgifter mm. Stackars svenska åldringar säger jag bara.

Gamlingar som inte kan ta hand om sina egna grundläggande behov kan vara lite äckliga, kanske därför.

Det gör dom? Framförallt ute på landsbygden

Äldreomsorgen är ett tungt arbete.
Psykisk påfrestande.

Inte ett ovanligt jobb för unga svenska pojkar o flickor när de tar sabbatsår eller som extra när de studerar.