Hotell romantik

Det var knappast någon högoddsare att det bara var Thomas och Anneli samt Ruth och Bengt som skulle hålla ihop några månader efter inspelningen.

Det kändes hela tiden som om allt var en tävling för Atle. När flera andra ville ha Åsa skulle han bräda dem. Särskilt Sven-Erik ville han på alla sätt bräda, men S-E var aldrig ens särskilt intresserad av Åsa. Så när Atle fintat bort alla konkurrenter, såsom kärlekskranka Lasse och Bosse, så var Åsa inte längre lika intressant. Det känns väldigt beräknande alltihop.

Carmen och Niclas kändes också som en bräcklig kombination. De träffades i slutet av programmet och han var väldigt rädd för känslor. När han blev sjuk tvivlade han på sin manlighet och stötte bort Carmen. Synd att det blev så. Klaus resonerade ju helt annorlunda efter sin prostatacancer.

M-L och Bosse kändes aldrig som något stabilt par. Bosse förstod inte alls M-Ls signaler och hörde inte alls vad hon sa när de samtalade. I hans fall måste "kärleken vara döv". Jag tror att M-L liksom Niclas är ganska rädd för känslor. Hon har varit singel i 20 år och ville nog mingla runt för att verkligen hitta rätt och ta reda på vad hon söker. Samtidigt var männen hon träffade mycket mer kärlekskranka än hon. De var inte rädda för kärleken, tvärtom verkade några rädda för att förbli ensamma. Alltså ingen bra match för M-L. Alla hennes försvarsmekanismer kickade in och hon flydde istället. Vid återföreningen på Ekerö kunde man ana att Bosse fortfarande hoppades på M-L. Hennes telefonsamtal verkade väldigt viktiga för honom.

Annelie och Thomas var mina favoriter genom hela programmet. Jag håller tummarna för att de får det underbart tillsammans. Detsamma gällande Bengt och Ruth.