Könsdysfori och SoftGirl trenden

Att så många kvinnor väljer bli trans eller ta en manlig identitet,beror på att det är en så dålig deal vara kvinna. De är då tvungna gilla män. Kvinnor tycker då att det är en bättre idé gilla kvinnor.

28% av unga kvinnor är LGBT.

21% av unga kvinnor vill inte ha barn.

Om man ska ändra på detta måste man ändra på propagandan och inte ha så mycket dåliga män i samhället.

Svenskar äter antidepressiva som aldrig förr. Störst är bruket bland unga kvinnor.
https://www.dn.se/insidan/fn-kritiserar-sverige-for-hog-forskrivning-av-antidepressiva-till-barn/
Svnskar i allmänhet, och tjejer i synnerhet, tycks må dåligt. Så dåligt att dom behöver gå till doktorn för det.

Nu på senare tid har det dykt upp en SoftGirl trend i media. Alltså vissa unga kvinnors önskan att återgå till mer traditionella kvinnoroller. Feminister rasar mot fenomenet: De är rädda att om trenden blir mer allmän så kommer senaste seklets feministiska landvinningar att gå förlorade. De som försvarar SoftGirl trenden tycker att kvinnor minsann kan tänka själva och därför får välja vilken livsstil de vill ha, utan feministiska pekpinnar.

Samtidigt har vi en våg av könsdysfori som sköljer över landet. Så massiv att regering och oposition gått ihop om lagförslag så att även barn skall få byta kön. Och alla vuxna skall tillåtas att byta kön många gånger under sin livstid, allt eftersom man tycker "att något känns fel" igen.

Så jag tänker att alltihopa kanske är symptom på en och samma underliggande orsak:
Livet i det postindustriella samhället är krävande, och många kroknar under trycket att på samma gång vara populär, framgångsrik och att dessutom ha en avundsvärd fritid och ett förtjusande hem. Kanske barn ovanpå det.
Särskilt svårt tycks det ha blivit för unga tjejer som kläms mellan sociala medias ideal och ett mansöverskott som med nya kulturella värderingar pressar på.

Olika personer löser problemet på olika sätt: En del kanske knaprar antidepressiva, andra väljer att "hoppa av", satsa på sitt utseende och bli en SoftGirl. En annan grupp kanske ser lösningen i att byta kön och bli kille (för dom tycks ha det så mycket enklare). I samtliga fall är det en utväg när man inte längre klarar förväntningarna.

Det kanske inte diskuteras lika mycket än, men det måste ju finnas en massa killar som också känner trycket. Handen på hjärtat känner vi väl alla någon kille som heller inte klarar vardagen. Bor kvar hos mamma, sitter hemma på kvällarna istället för att träffa andra, kan inte ta sig för. Och så kommer det en företagsam kvinna som tar tag i grabben, kallar honom sin 'pojkvän', leder honom till giftemål eller sambo-förhållande, berättar för honom vad han skall göra och ser till att han inte dricker för mycket. (Grabben är förstås ofta olycklig, men gör som han blir tillsagd för han klarar inte av att lämna heller).

Så min fråga: Är SoftGirl, könsdysfori och andra fenomen ett tecken på att livet är ohållbart svårt för vissa människor? Eller är livet chill och dessa fenomen är uttryck för en mer genuin längtan? Om så, varför fanns inte dessa fenomen tidigare? Är det kanske så att allt är normalfördelat: Tidigare, när SoftGirl var standard så valde de som var olyckliga feminismen som utväg? Och de som tyckte att "något känns fel" blev religiösa eller hittade en annan utväg?

1. Felaktigt påstående. Det är de äldre kvinnorna som äter mest antidepp. Förra året kom en rapport från socialstyrelsen att en av fem svenska kvinnor över en viss ålder (jag minns inte vilken ålder) äter antidepp.

Man försöker medvetet dölja skillnaderna mellan könen. Bl.a. placeras män som dömts i domstol till missbruksvård i samma statistik som kvinnor som blir tvångsomhändertagna av psykiatrin.

Men sista tillgängliga året 2016 så hade 16% av samtliga kvinnor i stockholms län kontakt med specialistvården psykiatrin. Då skall man veta att enklare psykiatriska ärenden som receprskrivning skall skötas av primärvården (min mottagning har även anställd psykolg). Det är rimligt att anta att det finns fler kvinnor som besökte psykiatrin 2015 eller 2017 och alltså inte ingår.
Siffrorna är så vansinniga att många kan inte ta in dom. Jag har tex anklagats för att ljuga för det kan ju inte bara vara så.

Leve feminismen!

Man behöver inte ändra på någonting. Feministerna gräver sin egna grav och män behöver inte göra något annat än att njuta. Jag tror nog att man låter kvinnorna ta initiativet mot ryssarna den här gången

Lämna tradition och låt kvinnor kriga

När det kommer till soft girl-trenden behöver man skilja önskan från verklighet. Att något romantiseras i sociala medier betyder inte nödvändigtvis att det är vanligt förekommande. I länder som Sverige är standarden att både mannen och kvinna arbetar, och i många fall är det en nödvändighet rent ekonomiskt. Få skulle klaga på ett lyxliv utan egentliga plikter, men jag ändå tro att majoriteten av alla kvinnor uppskattar möjligheten till att faktiskt kunna vara självständig.

Att folk mår dåligt är inget nytt, däremot har psykisk hälsa blivit betydligt mer uppmärksammat under 2000-talet. Fler söker vård och vården har i sin tur blivit bättre på att fånga upp diagnoser även då dom inte helt stämmer in på den stereotypiska bilden. Att i synnerhet unga känner en osäkerhet i sig själva tror jag är mer regel än undantag. Med den enorma uppmärksamhet som transsexualiteten fått dom senaste åren så tror jag att denna generella osäkerhet lätt förväxlas med könsidentitetsrelaterad osäkerhet - både från ett personligt perspektiv och från ett vårdperspektiv.

Så jag undrar vad du jämför med när du skriver "som aldrig förr" och liknande uttryck.

Sen, låt oss inte kopiera den hysteriska debatten kring könsbyte och könsdysfori som råder i USA. Vi är svenskar, inga religiösa fanatiker som börjar tugga fradga så fort vi ser en man med nagellack och mascara.

De flesta växer ifrån eventuell könsförvirring i tonåren så sätt en åldersgräns på 28-30 år.
Ingen kommer kunna byta kön flera gånger under en livstid eftersom det kommer göra dem väldigt svårt sjuka och deras kroppar kommer inte klara av det. De kommer antagligen dö i förtid antingen pga självmord eller komplikationer.

Så jag undrar vad du jämför med när du skriver "som aldrig förr" och liknande uttryck.

Jag skrev:
"Svenskar äter antidepressiva som aldrig förr. Störst är bruket bland unga kvinnor."
Raden under länkade jag till en fakta-artikel som visar att förskrivningen till tjejer mer än trefaldigats på bara 10 år. Jag tycker att det var precis det svar som du nu efterfrågar.
Unga svenska tjejer har alltså aldrig någonsin i världshistorien konsumerat i närheten av de mängder de gör idag.

Det kanske undgått dig att Sveriges riksdag nästa vecka skall rösta om ett lagförslag som skall låta alla från 16 och uppåt byta juridiskt kön hur många gånger som helst under livet? Någon 28-årsgräns för hormonbehandlingar finns inte på bordet. Barn skall få "välja själva" om dom vill köra med hormoner som är mycket farligare än de som kroppsbyggarna stoppar i sig.
PS! Du som skattebetalare betalar förstås! DS!

För mig som följt branchen är det förstås ingen nyhet, men jag blev ändå nyfiken och googlade lite (vilket även du kunde gjort, förstås).


https://www.lakemedelsvarlden.se/anvandningen-av-nya-antidepressiva-okar-mer-an-ssri/#:~:text=De%20senare%20fick%20ett%20snabbt,%C3%A5r et%20gruppen%20syns%20i%20f%C3%B6rs%C3%A4ljningsst atistiken.

(DDD är det mått som används av branchen).


https://janusinfo.se/nyheter/nyheter/2019/sverigeforskrevmerantidepressivaangenomsnittet.5.6 c873b2416e5aa240fb36371.html#:~:text=F%C3%B6rskriv ningen%20av%20antidepressiva%20hade%20n%C3%A4stan, 97%20DDD%2F1%20000%20inv%C3%A5nare.

12 gånger så mycket antidepressiva på 30 år. Och innan dess var de antidepressiva preparaten så farliga att få fick det.
('Prozac', det första antidepressiva med stor användning, togs i bruk första gången 1986).

Användningen av antidepressiva läkemedel var tämligen konstant under senare delen av 1980-talet och flera år in på 1990-talet. Användningen låg kring 8-8,5 DDD per tusen invånare och dag.
..
Den totala användningen av antidepressiva fördubblades mellan åren 1993 och 1995, från 13 till drygt 27 DDD per tusen invånare och dag.
https://www.lakemedelsvarlden.se/anv...ngsstatistiken.
(DDD är det mått som används av branchen).

2017 skrevs det alltså ut 97 DDD/1 000 invånare
https://janusinfo.se/nyheter/nyheter...0inv%C3%A5nare.

12 gånger så mycket antidepressiva på 30 år. Och innan dess var de antidepressiva preparaten så farliga att få fick det.
('Prozac', det första antidepressiva med stor användning, togs i bruk första gången 1986).

En fin liten sammanställning att spara och trycka upp i plytet på näste som försöker bagatellisera det ökande missbruket av lyckopiller.

Ja det är bra att den överdrivna förskrivningen av (antidepressiva) läkemedel i Sverige nu ifrågasätts.

Egentligen borde nog all förskrivning av narkotikaklassade preparat ses över.