Personal misshandlar och förnedrar på Skänninge anstalten

Om du lyssnar på programmet (vilket inte jag gjort ännu) så är det anställda de intervjuat.

• Kaliber har pratat med över 30 tidigare och nuvarande anställda på anstalten Skänninge.
• De flesta vittnar om samma problem: övervåld, provokationer och trakasserier. Flera säger att de larmat cheferna.
• Anstaltschefen Emil Ahlquist säger att han är medveten om delar av problemen och att de försöker komma tillrätta med dem. ”Det är inte utifrån den kriminalvård som jag står för överhuvudtaget.”

https://sverigesradio.se/artikel/systematisk-misshandel-pa-anstalten-skanninge-kriminalvardare-pekas-ut

Jag ser inget fel i att vederbörande delar med sig av sina erfarenheter, det är lite det som är tanken med diskussionen. Även om diskussionen kanske har en annan riktning än avsett.

Du behöver inte betvivla det eftersom flera av händelserna är bekräftade. Dessutom bekräftar anstaltschefen att vissa anställda "valt att sluta".

Ok vad bra, dåsa. Kan du berätta mer om vad ordningar är för något?

Det mest intressanta i denna tråd är de användare som menar på att uppgifterna inte skulle vara sanna. 30 anställda, såväl kriminalvårdare som sjukvårdspersonal, på anstalten bekräftar det som Kaliber rapporterar om. Anstaltschefen bekräftar efter vissa om och men att han känner till missförhållanden av rapporterat slag.

Trots detta gör vissa användare, som inte ens lyssnat på reportaget, gällande att uppgifterna inte är sanna.

Namn på dom? Finns det eller är det med påhittat?

Jag sitter och lyssnar på avsnitt 1 nu och jag kan inte se att någonting går utanför vad jag beskrev i inlägget du besvarade här.

För er som inte lyssnat på avsnitt 1, så följer här en sammanfattning:

En, med stor sannolikhet, våldsam missbrukare på avtändning får något slags krampanfall och det behandlas genom att släpa undan personen och isolera honom från de andra. Den aktuelle narkomanen intervjuas om hans hemska dödsångest och hur jobbigt det är att tända av samt hur kränkt han känner sig som inte kördes direkt till sjukstugan.

En sossig manlig kriminalvårdare intervjuas allmänt och snyftar om "lågaffektivt bemötande". Två kärringar, båda kriminalvårdare, intervjuas om hur de inte sett någonting i det ovanstående fallet med missbrukaren, utan bara hör hur det låter som om någon misshandlar den avtändande tramadolmissbrukaren. Vidare tas den kriminelle missbrukarens ord som fullständig sanning när han berättar om hur han helt oprovocerat misshandlats av de hemska kriminalvårdarna i "kontrollgruppen". Det görs också en stor grej av hur den så kallade "kontrollgruppens" chef säger hårda ord till tramadolmissbrukaren efter att han inte lyder order. Hårda ord???!!! Att det ens får förekomma?!

Därefter består avsnitt 1 i stort sett av tre saker:

1. Att gräva i hur de två aktuella kärringarna känner och hur de minsann vet bättre än alla andra vad som skett den avtändande missbrukaren, trots att de inte sett eller hört allting, hur missbrukaren har ont i revbenen och hur Kriminalvården inte tagit den stackars avtändande missbrukaren på allvar när han blir ledsen och arg. Vad har han gjort för att förtjäna detta? Han är ju ALLTID trevlig (enligt egen utsago).

2. Hur fängelsechefens bild av anstalten inte är likadan som för de två gnällkärringarna, sossekriminalvårdaren och den avtändande kriminelle missbrukarens, samt att en fånge inte förstod svenska och att det då måste tas hänsyn till detta i en larmsituation (det är så dumt att man storknar av skratt).

3. Hur en fånge som skiter i att sköta sin cell, sin hygien och sina plikter i övrigt blir utsatt för krav (huga, KRAV??? Hur kan detta ens få ske???) på att städa sin cell, och hamnar på isolering om han inte gör det, vilket också sker. Den sossige manlige kriminalvårdaren får här vika ut sig lite om hur hemskt det är att det ställs krav på fångarna, hur han känner sig smutsig och hur det inte är förenligt med "lågaffektivt bemötande" att ställa några krav på fångarna. Han börjar skriva ner vad som sker, i sin obändliga humanistiska inställning, och i sitt hopp om att göra anstalten slappare.


Typiskt svenskt sossereportage och gräv, med andra ord. I ett land där grov kriminalitet växer okontrollerbart och där stora delar av fångarna är dömda för grovt våld och andra synnerligen grova brott, så ska kriminalvården sossefieras ännu mer. Bort med straff och krav. In med ännu mer "lågaffektivt bemötande" och kravlöshet.

Du kan nog lägga ned och vara konspiratorisk. Har svårt att tro att anstaltschefen skulle hitta på en sådan uppgift med tanke på att han med näbbar och klor försöker försvara "sin" anstalt.

Tack för din sammanfattning. Den bygger tyvärr på dina subjektiva tolkningar och slutsatser. Jag tänker att det ändå är en fördel om den intresserade lyssnar själv och skapar sig en egen uppfattning.

Den bygger på exakt vad som sägs i reportaget och vad som ges uttryck för i det, varken mer eller mindre. Eventuella kommentarer till detta är dock mina egna.

Självklart, vem som helst kan lyssna, det är bara att lyssna på.

Skitsnack från kriminella. Personalen gör sitt jobb vilket mördare och våldtäktsmän ogillar.

Du har lyssnat på avsnitten, det hör ju jag. Första avsnittet som handlar om sjukdomsfallet är en förstagångsförbrytare som är dömd för övergrepp i rättssak. 6 månaders straff om jag inte missminner mig.