Hur förhåller ni er till vänner som vill låna pengar?

Jag gjorde en gång en pinsam grej som jag ryser av obehag över nör jag tänker tillbaka, jag frågade en rik polare om han kunde låna mlg 40.000 för att starta ett företag. Han sa nej som tur var.

Jag vr brq polare med en ki) e, vi brukade låna ut till varandra en femhundring hit och dit. Jag hade inte träffat honom på ett par år och vi skulle mötas upp, då frågade han om jag kunde låna honom en tusing (han har ett välbetalt jobb, säkert 50 plus ut i måmaden) "du får dem efter helgen" men han ville ha en tusing för ett gram k. Javisst, jag swishade över, när vi möts upp fick jag inte ens ett tack. Helgen kom och gick, nästq helg, hör inte ett ord från honom, en helg till, jag skickar ett mess om pengarna "just det j, det hade jag glömt bort" så swishade han tillbaka. Jag ska inte behöva komma och be om mina pengar, så det var Sista gången.

Jag har haft några vänner genom året som gått på försörjningsstöd och lever på begränsade tillgångar då tillfällen dykt upp och jag blivit tillfrågad att låna ut pengar som alltid "ska betalas av snart" men man oftast får gå och vänta på längre än så om man ens får tillbaka något överhuvudtaget. Hur hanterar man sådana situationer utan att det blir obekvämt och dålig stämning?

Jag har inga problem med att låna ut pengar till vänner. Småsummor kan jag även ge bort. Men jag gör skillnad på mina vänner. De med ansträngd ekonomi kan jag hjälpa med reservation att de kämpar för att förbättra sin situation.
Däremot skulle jag inte låna ut ett öre till en person som tjänar 50 000kr. Kan den inte få pengarna att räcka en månad med den lönen är risken stor att den inte lär ha råd att betala tillbaka.