Hur förhåller ni er till vänner som vill låna pengar?

Jag har haft några vänner genom året som gått på försörjningsstöd och lever på begränsade tillgångar då tillfällen dykt upp och jag blivit tillfrågad att låna ut pengar som alltid "ska betalas av snart" men man oftast får gå och vänta på längre än så om man ens får tillbaka något överhuvudtaget. Hur hanterar man sådana situationer utan att det blir obekvämt och dålig stämning?

Jag har lärt mig vilka jag kan och inte kan låna ut till. Folk som pröjsar tillbaka utan knussel eller påminnelser får gärna låna lite kulor.

Om man har en polare som alltid ringer och vill låna pengar, så fick jag tipset en gång att fråga först om man inte kan få låna lite av honom. Förekomma frågan och avvärja den direkt.

Vill jag inte låna ut så säger jag bara det. Tycker man det är jobbigt kan man dra en vit lögn om att man haft mycket utgifter denna månad eller köpt en ny Rolls precis.

Fråga dem när de får sin nästa utbetalning. Säg att du förväntar dig att bli betalad tillbaka då via Swish. Om inga pengar har kommit runt den tiden så har du naturligtvis fullständig rätt att påminna dem.

Alt. skyll på dålig ekonomi och utförutsedda kostnader så att de inte kan låna något av dig. Det är faktiskt inte ditt ansvar att låna ut pengar till dem, utan faltiskt deras ansvar att hushålla med sina pengar och om de är arbetssökande: söka jobb.

Jag gjorde en gång en pinsam grej som jag ryser av obehag över nör jag tänker tillbaka, jag frågade en rik polare om han kunde låna mlg 40.000 för att starta ett företag. Han sa nej som tur var.

Jag vr brq polare med en ki) e, vi brukade låna ut till varandra en femhundring hit och dit. Jag hade inte träffat honom på ett par år och vi skulle mötas upp, då frågade han om jag kunde låna honom en tusing (han har ett välbetalt jobb, säkert 50 plus ut i måmaden) "du får dem efter helgen" men han ville ha en tusing för ett gram k. Javisst, jag swishade över, när vi möts upp fick jag inte ens ett tack. Helgen kom och gick, nästq helg, hör inte ett ord från honom, en helg till, jag skickar ett mess om pengarna "just det j, det hade jag glömt bort" så swishade han tillbaka. Jag ska inte behöva komma och be om mina pengar, så det var Sista gången.

Jag vill inte behöva tjata om betalningen tillbaka som om jag vore kronkalle eller en inkassofirma. Den relationen vill jag inte ha. Istället kan personen ibland få en ganska liten swish-gåva t.ex. i samband med sin födelsedag. Eller jag betalar matinköpen inför jul. Problemet är att han ringer allt oftare om pengakris, med effekten att jag orkar inte svara i telefonen. Ett annat problem är att min sambo ogillar gåvorna.

Så jävla respektlöst att inte ta ansvar och betala tillbaka det man har lånat inom rimlig tid. Man ska inte behöva tjata!
Men på det sättet framgår det vilka man kan lita på och inte som, minns i skolan en vecka efter låna har de helt plötsligt pengar men skulle gå till läsk och godis det var tydligen viktigare

Garvar åt dem för att de inte kan sköta sin ekonomi, och garvar sen lite extra för att de vände sig till mig. Framhärdar de så är de inte längre mina vänner.

Jag lånar oftast ut om det behövs, men bara till trovärdiga kamrater som jag vet betalar tillbaka. Jag kräver också ett specifikt svar på när jag får tillbaka pengarna och om något skulle ske som hindrar det så förväntar jag mig att omgående bli kontaktad för att finna en annan lösning som är acceptabel för båda parter.

Om detta skulle missbrukas så lånar jag inte ut igen.

Jag talar nu om summor på upp till 5-10k någonstans. Om vi börjar diskutera större lån så hade jag nog krävt att vi sätter oss ner och går igenom vad som föranleder en vän att fråga mig om att få låna så stora summor pengar, hur tillbakabetalning ämnar fungera och över vilken tidsperiod, och om det är någonting som spökar (spelmissbruk, exempelvis). Det finns ju situationer där man bara hjälper den som lånar att gräva sig djupare ner i problem annars.

Inte bra låna ut pengar, man ska bara säga att man inte kan inget mer än så. Svåra tider idag man kan inte ta sånt för givet. Vill folk skaffa får dom fan låna från banken.

Jag hjälper gärna människor jag gillar och litar på om jag kan, det gäller pengar och det mesta. Och dom jag inte gillar eller litar på, dvs de flesta, håller jag på en armlängds svstånd.

Det gör livet rätt enkelt på många sätt.

Beror på summorna och vem det gäller. Om man behöver låna pengar av en kompis så sköter man sin ekonomi dåligt.

Man hanterar sådana här situationer genom att inse att ingen, varken du eller de, vinner på att du är "eftergiven". Det enda man gör är att göra dem en björntjänst. Lärt mig det den hårda vägen genom att att under ett antal år i omgångar lånat ut 20-30 tkr till en av min exfrus kusiner (hon var inte min exfru då). Tog flera år att få tillbaka pengarna trots löften om att "när skatteåterbäringen kommer så..." Jag kommer få jobba mycket extra under Julen så... osv. Inte så att vi behövde pengarna men löften är löften och har man sagt att man ska betala tillbaka inom en viss tid, då gör man det. Det spelar ingen roll att man "behövde" dem till semester eller att Julen blev dyrare än tänkt.

En annan kompis behövde låna ett större 6-siffrigt belopp under en månad. Inga problem. Det fick han. Jag fick å andra sidan tillbaka pengarna INNAN han sagt att jag skulle få det. Skulle jag låna ut till honom idag igen? Utan tvekan. Skulle jag låna ut till min exfrus kusin? Inte en chans såvida jag får gå igenom deras ekonomi och komma med förslag på förbättringar. Gjorde så med en annan kompis som lånade som mest 15-20 tkr. Efter två år tog jag tag i hans ekonomi. Vi gick till banken. Fick ett ihopbakslån. Betalade alla småskulder. Jag fick tillbaka mina pengar och han fick en tydlig ekonomisk plan. Idag 10+ år senare sköter han sig fortfarande exemplariskt.

Som det gamla uttrycket säger "Du hjälper inte en hungrig person genom att ge honom/henne mat, du hjälper dem genom att lära dem fiska". Det är "det" man ska förklara för dem som vill låna pengar. Har de lite skam i kroppen förstår de det. Om inte, då vill jag inte vara vän med dem.

// CC