Feminismen krackelerar - unga kvinnor vill vara feminina och traditionella hemmafruar

Får ju vara din åsikt att det är kvinnors målsättning att "skapa dåliga relationer till män" när de som feminister krävt och kräver rättvisa och värdighet i de samhällen/ relationer de lever i.

Får jag fråga det omvända...vad är mäns "målsättning" med att vägra ta sin del av ansvaret för barn och hem ex.? eller utsätta så stor andel av kvinnor för sexuellt våld? tvång, misshandel och förtryck?
eller för den delen allt det hat, förakt och nedvärdering riktat mot kvinnor som du kan läsa "öppet" på detta forum, är det mäns syn på "skapa bra relationer" till kvinnor?

frågan är nu riktad till gruppnivå och inte mot dig som individ.

Jag får inga svar men ska prova igen. Vad menar ni med feminina?

Menar ni fysiskt starka och rejäla kvinnor som kunde hugga i? Eller menar ni kvinnor utan muskler och som "tar hand om sig"? Jag kan lugnt säga att den andra sorten inte existerade i min släkt av de äldre. De såg mer ut som ryskor om ni fattar. För de hade fortfarande ett väldigt fysiskt jobb hemma. Många hade hemmaträdgårdar som de skötte om. De kunde t ex måsta ta upp all potatis ensamma medan barnen "hjälpte till".

Svenska kvinnor har i princip alltid arbetat hårt. Förutom jordbruk, så var ju många kvinnor, kokerskor, lärare eller sömmerskor.

Men om man går längre fram till 80-talet som var ett optimistiskt och glatt årtionde så kunde det bli lite glamouröst i de lägre klasserna.

Min kompis mamma var sjukskriven, låg och solade i trädgården, hade ont i ryggen och rökte gula Blend vid köksbordet.

.En annan morsa stod och spanade på killar med oss bakom köksgardinen..

En tredje morsa, lite finare familj, brukade inte säga ett skit till sin dotter - men satt gärna och pimplade vin om kvällarnana med mannen när han kommit hem från jobbet. Hon väntade på Honom hela dagen..Min kompis fick klara sig själv.

Sen kanske de dammsög och tvättade kläder också..Lite kvällsmat.

Jag tror inte vi behöver hemmafrun längre. Vi har föräldrapenning...men den tycker jag föräldrar själva ska dela upp som de vill.

Mammoniseringen av våra relationer tog fart under industrialiseringen, att en man ska vara familjeförsörjaren vilket innebar att han arbetade utanför hemmet och tjänade pengar för att försörja familjen. Kvinnorna hade vanligtvis rollen som hemmafruar och ansvarade för att sköta hushållet och ta hand om barnen.

När kvinnor valde partner letade de oftare efter en man med en stabil inkomst för att säkerställa sin ekonomiska trygghet, istället för att prioritera sociala förmågor, karaktär och känslomässig anslutning.

Det här var inte bra ur ett evolutionärt perspektiv eftersom det gynnade ekonomisk stabilitet över sociala och känslomässiga färdigheter hos männen som valdes som partners. Feminismen började kämpa för förändringar i detta, vilket var rätt på många sätt. Men nu står vi inför ett annat problem, där både män och kvinnor prioriterar sina egna karriärer över sociala relationer och kärlek. Feminismen har inte helt lyckats övervinna det materialistiska tankesättet som samhället bygger på, vilket är en utmaning vi måste tackla för att hitta verklig lycka och harmoni.

Jag håller inte med om att män inte tar något ansvar för reproduktionen. Känner dessutom inte en enda man som inte gör minst 50% av arbetet hemma. Var hittar du dessa lata män?

Jag håller med. 80-talet, då hade vi maskiner som gjorde det jobbiga, t ex nästan alla hade tillgång till tvättmaskin. Dagar man inte orkade laga mat kunde man svepa fram ett halvfabrikat.

Jag minns tyvärr inte 80-talet som glatt då min mor var utbränd och min far kom hem kl 18 och var trött och åkte till jobbet kl 7. Det var min mor som var spindeln i nätet förutom att min far hade koll på ekonomin. Så även om det delegerades till oss barn så var det ändå tungt för henne. Inte för att det var värre än det varit, det var bättre, men tror min mor också har ADD och det är väldigt energislösande sätt att fungera. Men funkade nog bra om man fötts normal. Det fanns sådant krav att man skulle klara allt, så det tror jag stressade sönder vår familj.

Tycker du det är just feminismens uppgift att lösa det kapitalistiska problemet?

Och jag vet inte heller om jag håller med om att människor idag prioriterar karriär över sociala relationer. De flesta människor vill jobba/ syssla med något, ha en värdig ekonomi så de klarar sina behov och ha sociala relationer.

Jag tror att många män blir hatiska av den attityd som många kvinnor uppvisar idag. Och där skapas en ond spiral.

Vissa kvinnor verkar inte tro att de har nåt att bevisa för mannen, som att det bara är mannen som skulle ha något att vinna på att ingå i en relation. Det är en helt befängd tanke.

Kvinnor, precis som män, behöver kämpa för att uppnå något bra tillsammans. Ingen man vill ha en kravmaskin, vi vill ha lojalitet, en kvinnas vårdande hand och värme.

Men du håller med om att nästa steg nu är att gå bort ifrån det materialistiska konsumtions-och-karriärstänket och tänka mer ekologiskt, hållbart, icke-materialistiskt och fokusera på människors hälsa och sociala relationer? Att vi förkortar arbetstiden till 4 timmar per dag exempelvis och jobbar 4 dagar i veckan, och att människor lägger mer tid på att återhämta sig ifrån stress och ägnar sig mer åt meditation, hälsa och olika gemensamma aktiviteter?

Jag kan svara i antifeministernas ställe, jag har rätt lång erfarenhet av dessa killar/män och deras komposition. Jag har också koll på de unga kvinnorna som nu vill leka hemmafru och romantiserar hemmafru-idealet.

För det första, ingendera av dessa två grupper har någon kunskap om historien. Jag ser dem som totalt ignoranta och obildade gällande historia.

De vet således inte om att många "hemmafruar" i dåtidens Sverige bodde på landet och arbetade tungt och såg därmed ut som dopade ryska kulstöterskor.

Hemmafruarna i städerna med högavlönade män gick maniskt och putsade på fasaden i det oändliga och knaprade antidepressiva som godis för att de var totalt understimulerade och uttråkade.

Gemensamt för de flesta av dessa kvinnor var att de inte hade råd att skilja sig så många levde livet ut i destruktiva och dysfunktionella äktenskap. Detta gällde för arbetarklassens kvinnor också.

Dagens ignoranta antifeminister och "tradwifes" har sett några amerikanska reklamer från 50-talet där snygga, smala, välklädda och modest sminkade hemmafruar gjorde reklam för allt från tvättmedel, Coca Cola till diverse kokböcker och tips för hur man på bästa sätt tar hand om sin man. Och tamejfan om inte dessa tradwifes på youtube och andra forum klär sig, sminkar sig och lägger håret som på 50-talet.

Det ser så idylliskt och harmoniskt ut och i en alltmer sönderfallande värld vill de fly in i denna chimär. Men som sagt, jag ger dem max 10 år sen kommer de vara väl införstådda med avigsidorna med den livsstilen. Samma avigsidor som gjorde att kvinnorna övergav livsstilen någon gång på 60-70 talet.

Lär man sig inte av historien så får man uppfinna hjulet gång på gång.

det är väll endå precis det som "soft girls" gör, ser du många "femnister" heja fram dem?


fel sorts sociala relationer prioriteras, och det ska ju ställas i relation till hur mycket man satsar på karriär.

girlboss 40+ med "bästa tjejgänget" och mellanchefsjobb = mår kasst
girlboss 40+ med barn och man och mellanchefsjobb på deltid =mår bra

män och kvinnor funger ju olika så det är därför du inte får ihop utfallet av det sociala exprimentets backslag (det var ju bestämt att det måste leda till succe på förhand)

Jag förstår. Själv växte jag upp i en miljö och kontext som hade varit lyxig och modern även idag. Trots att det handlade om helt vanliga familjer. Det var det mycket generösa ränteavdragen tror jag dom gjorde att folk kunde bo så bra.