Vad hade ni för roliga föreställningar/tankar när ni var barn?

När jag var liten kände jag mig trygg bland vuxna då de verkade vara så kloka allihopa, dom visste i princip allting!

Nu som vuxen vet man att så är inte fallet, de flesta vuxna är idioter som i vissa fall är duktiga på att ljuga/ge sken av att vara smarta.

Hahah, är det inte det?

Jo visst är det det.

Det där att man ska OSA vid ett party har jag aldrig fattat.

Men när jag var liten trodde jag att man skulle ha på sig extra parfym när man anlände så att värden visste vem som kommit och kunde gå fram och prata.

När jag började i lågstadiet betraktade jag de som gick i 6an som nästan vuxna. De som gått vidare till högstadiet var säkert sansade, förståndiga och i princip vuxna trodde jag då. De som gått ut 9an var definitivt helt vanliga vuxna människor.

Morsan läste i en bok för mig att kanariefåglarna var vanliga finkar eller sparvar. Hon än idag att det stod gråsparvar. Hur som helst insåg jag att man kunde fånga dessa små pippifåglar, så skulle de snart bli gula eller få andra fina färger...

Det där trodde jag nog ganska länge eftersom det aldrig var något som kom upp i en diskussion eller i skolan.

Kanske är det inte så märkligt att jag tänkte så. Mer märkligt är den fångstmetod jag använde. Jag hade nämligen räknat ut att... fångstgropar var den rätta metoden för att fånga dem.

(skulle väl kanske ha :dunce här istället, men hittar ingen sådan.)

Det fattar ju alla att pippin ramlar ner i gropen om den går över ett kamouflagenät som ligger över

Ändå fick jag aldrig någon pippi.

En sak jag trodde upp i trettioåren var att alla grundämnen från Ytterby kom från Ytterby i Kungälv. En lärare sade det till mig. Om jag minns rätt kan det ha varit i fyran.

En flickvän skrattade gott åt det där när hon förklarade hur det var.

En brorsdotter hade räknat ut saker om värdelösa drycker i hennes hem. Farmor, alltså min mamma, passade henne när hon var fyra eller så, och följande samtal utspelade sig.

<FM> Vi skulle väl ha något att dricka.
<BD> Ja, där, ta vilken du vill, farmor, för dom rör aldrig dom.

Detta sade hon medan hon pekade på vin- och skumpaskåpet Att de inte drack betydde att det var skitdricka i flaskorna.

Det får mig att tänka på ett rykte som cirkulerade på mellanstadiet. Ryktet gällde en annan skola i en annan stadsdel och det påstods att det aldrig serverades någon annan mat än gröt till lunch där. Jag trodde faktiskt på det tills en av mina kompisar började på den skolan och kunde berätta att det inte stämde.

Det jag kommer ihåg är att jag trodde kungen alltid gick klädd i krona och stor mantel,som i sagoböcker. Blev besviken när mamma sa att kungen var på TV. En vanlig gubbe i kostym. Gustav VI Adolf. Han kanske har kronan på sig hemma på slottet,sa jag. Det trodde inte mamma.

När nuvarande kungen passerade i bil en gång i min hemstad, och vi hade gått ut för att titta på följet, så tittade jag extra noga mot förarplatsen, för det är väl klart att det är kungen själv som kör. Det var ju han som var pappan i familjen.
Jag kunde alltså som barn stoltsera med att ha sett kungens chaufför...

Som många barn var jag rätt så mörkrädd när jag var liten. Runt fem års ålder hade jag ett eget rum med en slags "walk-in closet". Kanske låter flott men vet inte riktigt hur jag ska förklara det, det var lite som en vrå/korridor längs hela sidan av rummet med dörrarna i hörnen.

Hur som helst visste jag bortom all säkerhet att det vistades massvis med olika monster där på natterna som ville mig illa. Minns något om clowner men specifikt vampyrer var ett ständigt förekommande hot. Självklart utvecklade jag metoder för att minimera detta hot, som till exempel att konstant upprepa ordet godis i mitt huvud (goda tankar = inga mardrömmar), inga kroppsdelar utanför täcket samt att sova med nyllet mot väggen, för inte kunda de plocka mig om jag inte kunde se dem. Men det komiska i det hela var att det var på tok för varmt att ligga med huvudet under täcket, så jag övertalade mig själv att det bara var axlarna och nedåt som var farliga att blotta. Vampyrerna fick minsann inte vidröra min nacke eller mitt huvud, det var ju självklart.

Jag var ganska intresserad av rymden som barn och frågade en gång pappa om hade hade varit på Saturnus. När han ironiskt svarade: "Visst har jag det, sprang ett par varv på ringarna" så trodde jag på det. Åtminstone för en stund. Men vänta nu, det finns ju ingen luft där och ringarna består väl av typ grus och är jätte jättestora. Det låter inte rimligt - tänkte jag sen. Och nog hade jag väl hört nånstans att människan har varit på Månen, men inte på några planeter. Hmm....

Kom på en gång när jag och min kusin (tjej) pratade om hur barn kom till. Vi förstod nog ungefär. Men vi kom på att vår jämngamla kusin hade fyra syskon. Vi enades om att hans föräldrar var riktiga snuskisar som gjort det fem gånger. Våra hade minsann bara knullat två gånger.