Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Fast frågan är väl vad kvinnor faktiskt vill. Nu startade tråden med unga flickor som inte vill vara karriärkvinnor utan kan tänka sig sköta hemmet. Så vad vill kvinnor generellt och vilka krav ställer feminismen på hur de ska vara. Nu är förstås inte kvinnor en helt homogen grupp, även om det finns vissa saker som är mer generella.
För bara ett tag sedan sa feministerna att kvinnor inte vill se sig som sexobjekt. Men tittar man på sociala medier så visar de minsann ofta upp sig som just det, sexobjekt. Så vad vill kvinnor. Vad feminismen säger att de vill och vad de faktiskt vill, verkar inte stämma överens.
Vill kvinnor arbeta full tid, t.ex, när de ändå oftast verkar önska kortare arbetsdag och väldigt många går även ned i tid.
Vill kvinnor ha jämställdhet i hemmet och låta mannen möblera. Min erfarenhet, är att de anser att det ska mannen ge fan i. Vill de verkligen att mannen ska ta hand om barnen, sticka och stoppa strumpor. Eller föraktar de sådana män?
Vill de att mannen ska gå hemma hela dagarna, eller blir de irriterade på att han inte är ute och försörjer familjen.
Så frågan är då. Vill kvinnor det feminismen säger, eller vill de egentligen något annat, men gör och säger det feminismen säger de ska göra och säga.
Vad kvinnor verkligen vill, bortom feminismen, är faktiskt svårt att veta. Vet du vad de verkligen vill, för hur de agerar skiljer sig från det de säger och det feminismen anser.
Ok, tack för att du diskuterar sakligt och stringent.
Vad kvinnor och män vill är så klart komplicerat. Den moderna feministiska rörelsen kämpar med en del uppenbara motsägelser, som det faktum att väldigt många kvinnor inte blir attraherade av "mjuka" män utan i märkligt många fall snarare av våldsamma män.
Men att kvinnor också vill arbeta, spara ihop till drägliga pensioner och göra karriärer är en utveckling som i stort inte kommer backa, även om sporadiska artiklar fortfarande kommer clickbaita med tecken på motsatsen, och göra bakåtsträvande män hoppfulla för ett tag.
Den klassiska hemmafrun är i total beroendeposition till mannen; blir ekonomisk osjälvständig, kan inte skapa en karriär att förlita sig på ifall det blir skilsmässa, får dålig pension, blir intellektuellt understimulerad av att inte ha kollegor och utmanande arbetsuppgifter, etc etc.
Varför en modern man skulle vilja ha en totalt undergiven och osjälvständig livskamrat är ett totalt mysterium för mig. Min fru har ett givande jobb och tjänar nästan lika mycket som jag. Varför skulle jag föredra att hon skrotade omkring hemma hela dagarna? Som inte har något annat att berätta än hur hon har städat, och vad barnen sagt för tokigheter?
Vi har i övrigt ganska traditionella könsroller - jag renoverar hemma och fixar med hus och bil, och hon tar ett större ansvar med hushållet och barnen, men vi hämtar och lämnar och lagar mat i liknande utsträckning.
Att många konservativa män vittnar om hur deras kvinnor minsann gärna vill vara hemmafruar är resultatet av att män generellt gärna skaffar kvinnor som är en smula dummare än dom själva, och inte har något emot att hon befinner sig socioekonomiskt under honom. Det är detta fenomen som skapar ett överskott av karriärskvinnor samt arbetslösa män på singelmarknaden.
Ja, bilden blir lite grumlig av att man är på ett visst sätt inom och utanför sovrummet. Det är väl en biologisk omständighet. Jag vet att hon är attraherad av att jag är stark och kan laga saker, trots att hon är en modern kvinna med egen karriär. Hon är definitivt inte sexuellt attraherad av alltför "mjuka" män.
