Citat:
Ursprungligen postat av
OY
Bra att du ställer frågan.
Ålder, fysik, intellekt och tid är viktiga parametrar när man använder MSO-metoden som är baserad på statistik.
Man vet hur långt en treåring kan förflytta sig på en viss tid under givna förhållanden.
Man vet också hur långt en 17-åring kan förflyttar sig under samma givna förhållanden.
Kan sjuttonåringen dessutom åka buss, tåg eller hoppa in i en bil blir sökområdet stort.
Sök utgår ifrån senast kända plats och utvidgas i takt med tid och informationsutveckling.
Är man någorlunda normalbegåvad förstår man att Maja på fyra timmar kunde befinna sig många mil från Skene till skilnad mot en treåring som för egen maskin inte kommer lika långt.
Polisen behöver information för att ha något att gå på annars famlar man i blindo.
Ju mer information Polisen har desto träffsäkrare blir slutsatsen om var den försvunne bör kunna återfinnas.
Råder det minsta risk för bortförande ska polisen omedelbums ut och leta. En 3-åring som är på vift är naturligtvis en prioritet alldeles oavsett. Du minns kanske 3-årige Jesper som försvann i Kungsbacka år 1997 som påträffades död i skogen. Ingen hade fört bort honom, men som ett försvarslöst barn spelar det mindre roll när man är ensam, man överlever inte flera dagar utomhus den här tiden på året. En äldre person med funktionsnedsättning ska givetvis hittas snarast möjligt den också, hon skulle inte överleva många nätter hon heller alldeles oavsett om hon förts bort eller bara fått för sig att "upptäcka världen". Man är väldigt försvarslös i en sådan situation.
Det finns alltid viss grundläggande information att hämta in och arbeta efter. Det krävs inte flera dagars väntan. Alla barn har ett rörelsemönster och beteende man kan utgå från. Närområden, tidigare besökta platser, intressen och hobbies osv. Att bara sitta på arslet och elaborera på en whiteboard i flera dagar låter inte särskilt produktivt när chansen för både återfinnande och överlevnad minskar för varje dag som går.