Hästkvinnor och deras personlighetsstörningar

Är väl 50/50...

Av den "störda" varianten vet jag om några som är manipulativa och narcissistiska äckel och andra som är det fundamentalt motsatta och i stället vill ta hand om allt och alla och därför försöker vara hela världen till lags.

Men jag känner även hästtjejer som är helt vanliga om än betydligt mer disciplinerade och plikttrogna än de genomsnittliga kvinnorna. Dessa brukar lyckas extremt bra med det mesta de bestämmer sig för då vanan av att "göra det som faktiskt behövs och är relevant" spiller över även inom andra områden.

Ja inget är svart eller vitt, tror nog som dig med att det är 50/50.. synd att det är så jobbiga diagnoser inblandade, den andra halvan måste ha ett rent helvete. Och att det bara är kvinnor med hjälper nog inte till fyfan vad det måste skvallras/ljugas och manipuleras, tycker synd om dom som är ”bra” men har träffat på tok för många av dom där det uppenbart är något stort fel


Trevlig helg!

Då får väl jag också berätta om mina små erfarenheter av dessa tjejer/kvinnor.

Dejtat och varit sambo med minst tre häst kvinnor då jag var ung i Sverige. Jag kommer aldrig göra om det
Samtliga var psykiskt sjuka och elaka. Två av dem vet jag behandlades på psyk. Den tredje fick jag höra för något år sedan hade tagit livet av sig (jag blev inte särskilt förvånad).

De var så otroligt själviska. Det kvittar vad som skulle hända men hösten kom alltid i första hand för dem. Ut med häst jävlarna på morgonen
Sedan hem vid lunch och de dem mat. Sedan en massa olika bestyr på kvällen . Att äta häst var ett dygns arbete som även gällde på helgen.

En annan som jag känner till ytligt var gravid men likväl kunde hon inte sluta leka med den där hösten. Hon fick missfall.

Häst kvinnor förtjänar verkligen en egen tråd för de är absolut psykiskt instabila och egoistiska som få.
Träffar ni en höst tjej och börjar dejta så spring istället så fort ni kan och se er inte bak. De kommer skita i er ändå så länge ni inte hjälper till i stallet med "Brutus".

Katt kärringar är en 2 a på psykskalan av 10 möjliga.
Häst kvinnor är en stark 9a på samma skala.

Hästtjejer verkar verkligen ÄLSKA sina hästar? Mer än människor. Det är lite skumt, och helt kopplat till kvinnliga könet, finns nästan inga killar som gillar hästar.

Någon som kan beskriva för mig hur den känslan är? Är det att man får ta hand om den dumma hästen? Att den är så stark men lydig? Så snygg?

Hästkvinnor är ofta väldigt snygga, min killåsikt, så de borde ha lätt att hitta killar istället för att plåga en stackars häst. Nästan alla hästar är inlåsta nästan hela tiden vad jag förstår.

För den som inte vet är hästar extremt dumma djur. Min bror var militärpolis och de fick lära sig rida och red vaktparaden i Stockholm. Lektion ett: "rid inte nära slottskajen, en häst får lätt för sig att hoppa i".

En av få grupper av människor jag är rädd för -Hästmänniskor.

Jag har träffat en hel del hästmänniskor och precis som många är inne på har flera av dem haft svårt med relationer till andra människor.

Jag är för övrigt övertygad om att vi har flest mördare procentuellt bland just hästmänniskor som undkommit straff.

Jag känner dock några hästkvinnor som inte har de klassiska antisociala dragen. Skulle säga att det är ca 40/60 där det väger över åt det läskiga hållet.

Träffade på en otroligt läskig kombo. En kvinlig chef, tillika centerpartist som ägnar hela sitt liv åt sin häst. Enda gången dottern uppmärksammas är när dotter är med i stallet eller andra hästsammanhang. Givetvis flera brustna äktenskap.

Jag kände en del privilligierade som fick hästar av föräldrarna. De var söta och mycket flickaktiga.

Men de växte ifrån det. Konstigt nog så var det den enda med "jobbiga" tonår som fortsatte.

Jag red som flicka. Det var GROV mobbning i stallet. Misshandel t o m

Ett gäng äldre tjejer 12-14 som styrde. Tryckte ner oss andra. De var sadister. Jag var inte värst drabbad. Ex på vad de gjorde:
Tryckte ner en tjejs huvud i vattenhink upprepade gånger
Red på en tjej på alla fyra och slog henne med piska på sidan

Stökade till i spiltorna och skvallrade för stallets ägare och sa att det var en annan tjej som inte gjorde rent hos hästarna varpå den tjejen blev avstängd

Tvingade ner en rutten banan i halsen på en tjej så att hon spydde
Slog alla, jag blev slagen en gång.
Det värsta: Stressade en häst så mycket att tjejen som red blev avkastad och bröt armen.


Detta var i slutet av 70-talet så jag hoppas det har ändrats! Men det verkar inte så?


De här tjejerna kom från välbeställda familjer och hade alltid de finaste kläderna och utrustningen. Man blev jämt retad för att man inre hade "rätt kläder".

Är vittne till allt detta och det är lite av ett trauma, värst förstås för offren.
Ja, jag mår illa över att jag inte gjorde något men jag var bara mellan 7 och 10.... och älskade att rida.

Delar mycket av dina tankar, det är en väldigt krävande livsstil. Har man inte pengarna och drivet att hålla sin hobby flytande ger man antingen upp eller få man hitta andra vägar.

Det är väl där det ballar ur lite. Kvinnor som inte riktigt har råd med sin hobby. Det är inte konstigt om de blir ostabila, offrar allt och befinner sig ständigt i ett läge där de är beroende av andra för att hålla på med sin hobby. Det i sin tur leder till att det alltid finns människor som är beredda att utnyttja situationen.

😂😂😂 klassiker helt insiktslösa på vad det egentligen kostar.

Detta.. haha. Fick avsluta ett flörtande pga hon hade noll humor och noll intressen utöver hästar

Känner igen din första mening.
De hästtjejer jag känt har ju suttit på sina höga hästar så att säga. De tror de är bättre - men de har HEMSKA personligheter. Nattsvarta.

Grundar sig säkert i någon traumatisk barndomshändelse när de blev mobbade eller något.

Kan det vara någon slags confirmation bias? Jag har också reagerat på att hästtjejer är helt off. Vänner till mig har haft relationer med sådana och det har alltid varit stökigt.

Och varje gång de öppnar munnen är det häst, häst, häst, stall, stall, stall. Hela tiden.