Djupt skuldsatt, belastningsregister, saknar arbete och inkomst, vad göra?

Hej!

Ursäkta för något långt inlägg!

Är en kille på 35 år och har redan haft åldersnoja och panik över min ålder rätt länge nu. Särskilt över situationen jag har lyckats sätta mig själv i.

Så här är det;

För ett par år sedan så försökte jag etablera business men hann aldrig registrera företag, utan jag ville mest testa mig fram genom att köra på events och dylikt. Tog därför ett blancolån på ett par hundratusen, ca. 275k. En del av dessa pengar gick till att betala av gamla skulder och lån, en del gick till att göra viktiga resor inför mina events och en del gick så klart till eventverksamheten jag startade. Detta var precis några månader innan Coronan kom. När Coronan kom så förlorade jag allting och stod utan något kapital alls. Lånen skall ju såklart betalas men jag hade redan sagt upp mig från mitt jobb för att satsa på att vara egen fullhjärtat. Hädanefter tog jag mig an olika, enkla utlandsjobb i omgångar, men inget av dessa jobb funkade eller betalade särskilt bra för att jag skulle få det att gå runt (Ursäkta om inlägget blir flummigt).

Åren gick och lånen växte och växte. Jag var konstant på flykt efter nya utmaningar/ jobb i utlandet, med grundtanken att kunna jobba ihop ett litet kapital, investera på något sätt i någonting, få pengarna att växa och sedan betala tillbaka på mina lån, men detta resulterade i att jag förlorade ett par år, utan vettig inkomst och konstant växande lån. Nu har lånen (med dom sjuka räntorna) hunnit växa till ca 7- 800 tusen. Jag har dessutom hamnat hos kronofogden och lyckats få en prick i belastningsregistret (vilket jag inte vill gå in på just nu).

Har ingenting utav värde. Sa upp min lägenhet när jag stack till utlandet. Bor hos min kära mor och har nästan inte haft någon inkomst alls på ca 4 år nu, trots mina utlandsförsök. Alla dörrar för mig är stängda i Sverige och jag har absolut inga förutsättningar. Ska också tillägga att jag har en halv miljon i CSN skulder för studier i utlandet för många år sedan, som egentligen inte ledde till någonting (var mest ämnen inom musik och dylikt, på en sjukt dyr skola i USA). Som grädden på moset i allt detta har jag gått och blivit sjuk sedan ett par månader (värk i kropp och huvud konstant, kombinerat med djup depression). Blivit av med dom flesta av mina vänner på grund av diverse anledningar och är riktigt nere på botten just nu. Under dessa åren så hamnade jag också i alkohol och cannabismissbruk men har lagt allt det där åt sidan och vill gärna göra något åt min situation! Blir ju liksom inte yngre direkt heller. Vad i helvete ska man göra? Självmordstankar är dessvärre ganska vanligt förekommande hos mig numera. Vill gärna tro att livet inte riktigt är slut ännu. Någon som känner igen sig? Hur tar man sig upp efter denna otroligt obeskrivliga soppa? Har sökt en del jobb men många efterfrågar ju utdrag ur belastningsregistret. Tänker att jag kanske kunde dra till Norge eller England? Har ett par bekanta som dragit dit pga obetalda skulder och dom har klarat sig fint, trots att kronofogden skickat flertalet brev till dom i utlandet, men inga utmätningar vad jag vet.

Jag vet redan att jag har gjort många misstag i livet så här långt, så jag behöver inte en massa som förespråkar det i massor.

Hej alla!

Tack så hjärtligt för era svar. Jag hade förväntat mig att dom skulle vara något delade, med olika åsikter och tankar, självfallet. Hade liksom inte förvänta mig några putti-nutti-snyft-svar från samtliga, men ni med lite mera negativa svar och tankar ska veta att jag delvis håller med er, jag får stå mitt kasst och ta tag i detta så småningom, men samtidigt så vill jag passa på att baka in att ingen jävel sätter sig i denna situation frivilligt. Att jag sedan inte har ett arbete, inkomst eller dylikt och inte haft på flera år... Där är det flera faktorer och aspekter som spelar in. Jag vet inte riktigt om ni missat det, men jag har ju försökt mig på utlandsjobb flertalet gånger (vilket som sagt inte har funkat). Detta innebär ju att jag åtminstonde har försökt, men föga...

Jag vet ju att jag inte kommer att kunna betala tillbaka på dessa lån imorgon eller om en månad, om ens ett par år. Faktum är ju att det kanske kan vara så att jag aldrig kommer kunna betala ikapp med tanke på dom skyhöga räntorna, så därför är skuldsanering ett alternativ. Lär nog bli löneutmätning först innan jag kan bli beviljad, då jag själv anser att jag kanske inte uppfyller alla kriterier ännu. Glömde också nämna att jag faktiskt har ansökt om skuldsanering och inväntar nu svar. Man kan ansöka trots att man saknar inkomst. Har också haft flera långa samtal med fogden kring detta och min situation.

Alternativt flyttar jag utomlands och försöker etablera ett liv där. För summa summarum så är det inget jättekul liv som väntar mig med denna situationen jag nu befinner mig i. Frågan är om det är värt att leva i misär, där man betalar av på lån som man aldrig tycks betala ner på, på grund av räntorna som banar iväg snabbare än blixten. Ja, detta är mitt fel och jag har satt mig själv i skiten, men det var ett misstag som hette DUGA! Jag har redan fått sota för det men det finns ju också en gräns. Alla förtjänar en hyfsad livschans oavsett tidigare misstag.

Sedan ser jag heller inte någon vits i att ens stanna i Sverige just nu då alla dörrar för mig verkar vara stängda. En utmaning att få jobb, kan inte ens få en egen lägenhet eller teckna abbonemang eller någonting... Tänker absolut inte bo hos morsan under flera år till. Alldeles för gammal för det, särskilt med tanke på att jag flyttade hemifrån under en väldigt tidig ålder. Någon måtta får det ju finnas, så därför tänker jag att man kanske borde börja om på helt ny kula utomlands. Låt fogden och inkassobolagen komma efter mig. Det blir inte lika lätt för dom att verkställa utomlands som det hade varit här hemma i Sverige. Så är det bara. Hatar att behöva fly, men jag kan icke leva så här ju. Då känns det inte riktigt värt att leva.

Är jag helt ute och cyklar nu...?

Du ska inte ge upp <3
Du är fortfarande ung med mer än halva livet framför dig! Har du som du beskriver värk och depression så bör du vända dig till en läkare och har du dessutom tankar på självmord så snälla kontakta psykiatrin. Du behöver hjälp ❤️ Stöd finns att få och en väg tillbaka. Du har inte gjort värre misstag än andra.

Tack snälla för dom fina orden, kära du! <3

Presenterar du ditt case så är det säkert möjligt, men du måste ringa upp långivarna och frysa räntan.

Jag har inte varit i din situation men har en nära vän som varit det, han hade liknande skulder som du,
han lyckades få bort lånen genom en ackordsuppgörelse, om jag minns rätt strök de mer än hälften av hans skulder mot att han betalde x antal hundra tusen direkt. (som han fick låna av föräldrarna)

Han hade nog tuggat de där skulderna 5-6 år tror jag, men är nu skuldfri sen 10 år tillbaka eller nånting
just för att han gjorde den där uppgörelsen. Alternativet är sanering och det tjänar ingen på.

Hur tänkte ditt huvud i detta när du skrev detta inlägg kan man ju undra. Varför ska man ringa runt till alla bolag med 0 i bagaget. Han har inget arbete ingen egen bostad ingen inkomst.
Tror du bolagen tänker oj denna killen behöver vårt städ haha kul den.
Om man ska göra det du påpekar så måste man ha lite i bagaget och erbjuda med, Denna TS har ju inte ett skvatt att erbjuda då lär det bli tufft. Man kan ju för helvete inte vara snäll och presentera saker när man har 0 eller hur. Om han hade haft en lön budget då är situationen helt annan och detta kan fungera. Men med 0 är det redan rökt innan samtal nummer 1.

Sebastian, du älskar verkligen flashback va? Du är ju på var och varannan tråd och påpekar saker Men hur som helst, tack för upplysningen och informationen. Ingenting jag inte redan visste dock. Alla fattar att detta bottnar i att jag skaffar mig en inkomst, vilket jag ju kommer att göra.

Hej alla!

Tack så hjärtligt för era svar. Jag hade förväntat mig att dom skulle vara något delade, med olika åsikter och tankar, självfallet. Hade liksom inte förvänta mig några putti-nutti-snyft-svar från samtliga, men ni med lite mera negativa svar och tankar ska veta att jag delvis håller med er, jag får stå mitt kasst och ta tag i detta så småningom, men samtidigt så vill jag passa på att baka in att ingen jävel sätter sig i denna situation frivilligt. Att jag sedan inte har ett arbete, inkomst eller dylikt och inte haft på flera år... Där är det flera faktorer och aspekter som spelar in. Jag vet inte riktigt om ni missat det, men jag har ju försökt mig på utlandsjobb flertalet gånger (vilket som sagt inte har funkat). Detta innebär ju att jag åtminstonde har försökt, men föga...

Jag vet ju att jag inte kommer att kunna betala tillbaka på dessa lån imorgon eller om en månad, om ens ett par år. Faktum är ju att det kanske kan vara så att jag aldrig kommer kunna betala ikapp med tanke på dom skyhöga räntorna, så därför är skuldsanering ett alternativ. Lär nog bli löneutmätning först innan jag kan bli beviljad, då jag själv anser att jag kanske inte uppfyller alla kriterier ännu. Glömde också nämna att jag faktiskt har ansökt om skuldsanering och inväntar nu svar. Man kan ansöka trots att man saknar inkomst. Har också haft flera långa samtal med fogden kring detta och min situation.

Alternativt flyttar jag utomlands och försöker etablera ett liv där. För summa summarum så är det inget jättekul liv som väntar mig med denna situationen jag nu befinner mig i. Frågan är om det är värt att leva i misär, där man betalar av på lån som man aldrig tycks betala ner på, på grund av räntorna som banar iväg snabbare än blixten. Ja, detta är mitt fel och jag har satt mig själv i skiten, men det var ett misstag som hette DUGA! Jag har redan fått sota för det men det finns ju också en gräns. Alla förtjänar en hyfsad livschans oavsett tidigare misstag.

Sedan ser jag heller inte någon vits i att ens stanna i Sverige just nu då alla dörrar för mig verkar vara stängda. En utmaning att få jobb, kan inte ens få en egen lägenhet eller teckna abbonemang eller någonting... Tänker absolut inte bo hos morsan under flera år till. Alldeles för gammal för det, särskilt med tanke på att jag flyttade hemifrån under en väldigt tidig ålder. Någon måtta får det ju finnas, så därför tänker jag att man kanske borde börja om på helt ny kula utomlands. Låt fogden och inkassobolagen komma efter mig. Det blir inte lika lätt för dom att verkställa utomlands som det hade varit här hemma i Sverige. Så är det bara. Hatar att behöva fly, men jag kan icke leva så här ju. Då känns det inte riktigt värt att leva.

Är jag helt ute och cyklar nu...?

Jag är i lite samma läge som du. Har också småbrott bakom mig och skulder (inte mer än 30k) och är just nu arbetslös. Jag söker nu jobb i Lettland och har kontakt med svenskar som bor där. Är väl inga jätteroliga jobb, mestadels olika former av kundservice mestadels, men de söker svenskar konstant så är på väg dit själv snart. Bra då de kör med euro också nu när växelkursen är så usel ändå här i Sverige.

Jag har varit skuldsatt och efter år av spelmissbruk fick jag tillslut skuldsanering.

Om jag vore du skulle jag börja med att kontakta en skuld- och budgetrådgivare i den kommun du bor i. Nästan alla kommuner har en sådan och de är jättebra att ha att göra med. Jag tyckte själv till en början att det kändes konstigt att ta kontakt och att erkänna för mig själv att jag behövde hjälp.

Du har redan varit i kontakt med fogden vilket är bra. För min del krävdes det fyra ansökningar innan jag fick beviljad skuldsanering. Den handläggare jag pratade med sa till mig att de som gjort bedömningen innan henne har bedömt fel och att jag borde ha överklagat deras prövning.

Om jag vore du skulle jag därför kontakta skuld- och budgetrådgivaren och berätta om din situation. Ni går igenom alla dina skulder och räntor och utifrån det kan denne beräkna om du någonsin kan betala tillbaka dina skulder eller inte om man beräknar att ränta-på-ränta effekten osv.

Sedan kan det också vara så att fogden nekar din ansökan om du är arbetslös också. Finns det några särskilda skäl till att du inte har ett jobb? Finns många jobb att jobba på lager osv. Hade jag varit du skulle jag ha tagit ett jobb som inte är jättehögt betalt men ändå ger dig en inkomst. Ju lägre inkomsten är ju högre är sannolikheten att du inte kan betala tillbaka skulden och ju större sannolikhet att du blir beviljad skuldsanering.

Edit: kolla lånforum.se det är en mycket bättre sida än Flashback med en stor tråd om skuldsanering. Vissa i det forumet jobbar på fogden så de kan ge dig bättre svar på dina frågor än vad lallare på FB kan göra.

Avslutningsvis. Jag tror vi är lika impulsiva som personer. Förutom en ekonomisk rehabilitering kan du även behöva seriöst att betänka hur du kan bli mindre impulsiv och kontrollera dina impulser. Roten till ditt problem är inte pengar utan att du saknar förmåga att kunna handla kontrollerat och strategiskt - som de flesta av oss med för stor impuls-känsla. Viktigt är dock att betänka att vi människor är i grunden är stamvarelser och att vår personlighetstyp hade en viktig roll i jägar- och samlarsamhällen. Världen idag gynnar inte oss utan de som har låg impulsförmåga och gärna de mest docila och icke-reflekterande personlighetstyperna därute. Finn mig en läkarstudent så ska jag visa dig en otroligt intelligent person som kan samla och memorera information men också de mest naiva och icke-reflekterande människorna på jorden.

Tänker du på Transcom? Dom kräver belastningsregister, men det kanske inte ens är där? =)

Sebastian, du älskar verkligen flashback va? Du är ju på var och varannan tråd och påpekar saker Men hur som helst, tack för upplysningen och informationen. Ingenting jag inte redan visste dock. Alla fattar att detta bottnar i att jag skaffar mig en inkomst, vilket jag ju kommer att göra.