Ursprungligen postat av
Vafandara1
Jag underbygger min trovärdighet i detta ämne med att jag har 6 barn, och att dessa barn har hittills producerat sammanlagt 11 barnbarn till mig, och att min klan består av uteslutande svenskar sedan generationer tillbaks.
Vid tiden för mina första barns födelse, var "blattar" knappt ett samtalsämne ens.
De utgjorde knappast något hot då, på 70-80-talet, och få hade sällan sett fler än en utländsk familj samtidigt.
Våra svenska kvinnor hade fått det allt bättre, även mot den smärta de upplevde och
som hävdades att vi män ej skulle klara.
Men efter att själv varit med mina kvinnor vid samtliga födslar, som alla resulterat i vidgat ansvar för undertecknad samt ett allt större krav på min plånbok, så insåg jag snabbt att kommit billigt undan ändå.
Då ansågs det vara en viktig fråga, detta med att våra svenska kvinnor skulle få föda så smärtfritt som möjligt, med assistans av yrkeskunniga barnmorskor på närliggande barnabördsklinik, eller BB:n i vardagstal.
Något annat som var viktigt , var det att föräldrar gavs egna valmöjligheter, grundat på de allt mer precisa rön som gavs med fosterdiagnostik, ultraljud, i vissa fall ryggmärgsprov etc, vilket i sig kan ses såsom en mer rumsren förlängning av sossarnas vilja att maximera landets bestånd av ariska fullpoängare.
All assist gavs således åt våra barnafödande kvinnor, som nu är våra fruar sedan länge, men som idag även kan handla om ens föräldrar, och deras föräldrar.
Damerna tilläts få vila ut en vecka drygt, efter den mödosamma förlossningen, ofta i ett annex vid sidan om som tillhandahöll fullservice till dem, såsom en typ av "samhällets djupa vördnad och stora tack" vilket de också var väl värda.
Tyvärr tunnades dessa ambitioner ut hos våra kappvändande politiker, som tycktes börja se utrikesfödda kvinnor som något betydligt fördelaktigare alternativ, när det gällde att maximera det s.k "vinstuttaget" ur "insatt egenkapital", d.v.s få flest indoktrinerade arbetare ur billigast möjliga frögurka.
Viktigt inom en drastiskt förändrande politik, är att se sin befolkning såsom de grodor man ilägger kallt vatten, för att successivt öka värmen till dess de har kokats, utan minsta protest.
Allt, och då menar jag allt, blev fråntaget våra svenska föderskor, och då främst på landsbygden vilket är all domän bortom Stockholms Tullar.
BB:n och KvinnoKliniker lades ned runtom landet.
Det drabbade främst kvinnor i glesbygd, men även de i hyfsat stora städer.
Det var inget skämt, att kvinnor i ex.vis Sollefteå, Skellefteå, Ö-vik, Piteå, Gällivare m.fl orter, tvingades föda i en bil som sladdat ner i ett dike.
(Btw, är själv född 57 i baksätet på farsans Dodge 55:a, men det var av andra anledningar.)
Detta skedde med anledning av ansträngd ekonomi, hävdade våra S-politiker.
Samtidigt erbjöd de fullservice till de utländska barnaföderskorna, i form av kurser i allt som hade därtill att göra (så S-typiskt), samt en utbildad barnmorska (som kallas nåt speciellt på deras gutturala läten, men som är ointressant i sig) som skulle vara tillgänglig fr.o.m hon upptäcktes gravid och lotsas genom födseln för att därefter under en tid få all upptänklig hjälp och stöd.
Sensmoralen är: Var i helvete kan man se någon form av morot från sossarna, som på något vis skulle ha kunnat främja det svenska barnafödandet?
Att socialarbetare sedan har vittnat om att invandrare, som kan ge upphov till x antal hela gäng, vanligtvis tillåts erhålla en splitter ny barnvagn + extra utrustning för varje ny unge, samtidigt som en ung svensk familj oftast var hänvisad till beg.marknaden har inte heller triggat våra unga svenska familjer.
Nu beskylls vi av dessa partier, att inte vara lika duktiga och trogna mot vår nation, som föder så mycket färre barn...än de som dels fört med sig x antal barn, där S i vanlig kontraproduktiv ordning vägrat DNA-testa släktskap, utan premierat dem för deras påstådda fertilitet och deras nyfunna fosterlandskärlek.
Min egna, och många med mig, teori är att S länge insett, förmodligen innan alla övriga, att deras tid som maktfullkomliga skulle bli knappt ett minne blott om inte de kunde ordda fram nya undersåtar, att blända med allsköns givmildhet.
S har förrått oss, inte minst våra kvinnor och det på alla sätt och vis.