Dumpens främsta ärende är att få till en kriminalisering av sökandet efter barn (vilketsomhelst) i sexuellt syfte - en ”lex Dumpen” - det vill säga en reformering av dagens groomingbestämmelse där sökandet i sig är straffbelagt.
Den här idén från Dumpen vilar på antagandet, att om sökandet hade varit kriminaliserat, skulle polisen ha kunnat fiska och lagföra personer innan de får kontakt med ett verkligt (specifikt) barn, vilket skulle innebära förebyggande av sexualbrott som innefattar ett offer. Dumpens verksamhet (antalet gäddor) anses bevisa att så skulle bli fallet.
Måhända skulle det bli så i en framtid; vi vet från annan strafflagstiftning att kriminalisering har avhållande effekt, om än långt ifrån hundraprocentig effekt, såväl allmänpreventivt (för gemene man) som individualpreventivt (få en viss person att avstå brott). Samtidigt blir det en fråga om dels polisresurser, dels polisens arbete med ett fiskande motsvarande Dumpens - regler om brottsprovokation aktualiseras definitivt och här måste Europakonventionen beaktas, vilket jag tidigare har diskuterat i tråden. Vad jag vill ha sagt är att de juridiska avvägningarna inklusive rättssäkerhetsproblematik vid tillämpning av en lex Dumpen framstår som knivigare än vad Sara och Patrik verkar vilja göra gällande.
Polisresurserna är direkt länkade till brottets straffvärde och sökande efter barn (vilketsomhelst) kommer inte att betinga ett särdeles högt straffvärde: det måste alltid vara allvarligare att faktiskt stämma träff med ett verkligt barn än att bara snurra runt på nätet i ett sexsyftande sökande. Det är helt enkelt en allvarligare gärning att begå ett sexualbrott med ett offer än utan. Jämför barnpornografibrott, som i och för sig inte klassificeras som sexualbrott i lagen, vilket har ett betydligt lägre straffvärde än våldtäkt mot barn.
Huvudanledningen till att kriminalisera barnpornografi är att söka begränsa efterfrågan då barnpornografi inkluderar sexualbrott mot barn (som offer) i ett tidigare led. Syftet med en lex Dumpen skulle istället vara att förhindra sexualbrott mot barn i ett kommande led: en potentiell barnvåldtäktsman straffas för sitt sökande.
Jag har tidigare i tråden behandlat hur en sådan regel lex Dumpen skulle kunna utformas, och den har goda skäl för sig (jämför barnpornografi) - eventuell lagtillämpningsproblematik får hanteras i varje enskilt fall. En sådan regel skulle innebära en vidgning av det straffbara området till skydd för barn som grupp. Det är emellertid smått naivt att tro att en lex Dumpen är en mirakelmedicin mot den åkomma Dumpen exponerar; lagstiftning blir aldrig ”färdig”, eftersom samhällsutvecklingen envisas med att obönhörligen ha sin gång.
Den här idén från Dumpen vilar på antagandet, att om sökandet hade varit kriminaliserat, skulle polisen ha kunnat fiska och lagföra personer innan de får kontakt med ett verkligt (specifikt) barn, vilket skulle innebära förebyggande av sexualbrott som innefattar ett offer. Dumpens verksamhet (antalet gäddor) anses bevisa att så skulle bli fallet.
Måhända skulle det bli så i en framtid; vi vet från annan strafflagstiftning att kriminalisering har avhållande effekt, om än långt ifrån hundraprocentig effekt, såväl allmänpreventivt (för gemene man) som individualpreventivt (få en viss person att avstå brott). Samtidigt blir det en fråga om dels polisresurser, dels polisens arbete med ett fiskande motsvarande Dumpens - regler om brottsprovokation aktualiseras definitivt och här måste Europakonventionen beaktas, vilket jag tidigare har diskuterat i tråden. Vad jag vill ha sagt är att de juridiska avvägningarna inklusive rättssäkerhetsproblematik vid tillämpning av en lex Dumpen framstår som knivigare än vad Sara och Patrik verkar vilja göra gällande.
Polisresurserna är direkt länkade till brottets straffvärde och sökande efter barn (vilketsomhelst) kommer inte att betinga ett särdeles högt straffvärde: det måste alltid vara allvarligare att faktiskt stämma träff med ett verkligt barn än att bara snurra runt på nätet i ett sexsyftande sökande. Det är helt enkelt en allvarligare gärning att begå ett sexualbrott med ett offer än utan. Jämför barnpornografibrott, som i och för sig inte klassificeras som sexualbrott i lagen, vilket har ett betydligt lägre straffvärde än våldtäkt mot barn.
Huvudanledningen till att kriminalisera barnpornografi är att söka begränsa efterfrågan då barnpornografi inkluderar sexualbrott mot barn (som offer) i ett tidigare led. Syftet med en lex Dumpen skulle istället vara att förhindra sexualbrott mot barn i ett kommande led: en potentiell barnvåldtäktsman straffas för sitt sökande.
Jag har tidigare i tråden behandlat hur en sådan regel lex Dumpen skulle kunna utformas, och den har goda skäl för sig (jämför barnpornografi) - eventuell lagtillämpningsproblematik får hanteras i varje enskilt fall. En sådan regel skulle innebära en vidgning av det straffbara området till skydd för barn som grupp. Det är emellertid smått naivt att tro att en lex Dumpen är en mirakelmedicin mot den åkomma Dumpen exponerar; lagstiftning blir aldrig ”färdig”, eftersom samhällsutvecklingen envisas med att obönhörligen ha sin gång.
__________________
Senast redigerad av Lessler 2024-02-16 kl. 15:23.
Senast redigerad av Lessler 2024-02-16 kl. 15:23.
Tack!