Grälet i tvättstugan - framför en granne

Igår skulle vi tvätta, jag och min kille. När jag kommer ner till tvättstugan står där en granne och har fem minuter kvar på tvättmaskinerna och tvätt kvar i torkskåpet. Han förklara att det skulle varit klart innan vår tvättid börjat men tvättmaskinerna drog ändå ut på tiden. En minut är inte en minut. Och fine, jag ställde ner min tvätt som jag ändå burit iväg och tänkte att jag fick komma ner en kvart senare.
Jag går ner och möter min kille i trappen som följer med mig ner. Maskinerna är tömda men grannen står kvar och väntar på sin tvätt i torkskåpet. Här börjar jag störa mig. Jag står där och gräver fram vår smutsiga byk (underkläder bland annat) framför en granne jag som hastigast hejat på i trappen. När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå" varpå grannen lyfter blicken och höjer på ögonbrynen och jag fyller i förklarande:" ja eftersom det är vår bokade tid".
Och det är här grälet börjar i mig.

Min kille går in och försvarar grannen och tycker att han då ska kunna stå kvar. "Nej men det spelar väl ingen roll." Grannen försöker urskuldra sig och säga "nej men jag ska gå, det är lugnt" och börjar packa ihop sitt pick och pack. Min kille fortsätter säga att det är okej att han stannar. Jag känner mig både ovälkommen, otrygg, orespekterad och höjer mina händer och säger "okej men jag går upp då" och går sen därifrån.

Jag blev så besviken på min kille. Grannen är inte ens ett problem, även om jag tycker han var nonchalant och bröt mot många sociala koder genom att stå kvar och vänta på torkskåpet. Grannar är grannar liksom. Och det är en sak att man inte kan öppna tvättmaskinen, men att tycka sig ha rätt att stå kvar när andra ska dra fram sin smutsiga byk och har satt igång sin tvätt känner jag inte är okej. Varför har man annars bokningssystem och lås på dörren? Jag förstår också att saker ibland inte hinner bli torrt och att man kan lika gärna torktumla den timmen andra väntar på sin första tvättmaskin, jag har varit med om att bo i hus med såna tvättstugor. Men när det är lås och bom så anger det en gräns för hur länge man kan dra över. Alltså, tills efterföljande inbokad granne kommer, sen är det tack och hej. Jag har dessutom blivit besluten på en lyxig frottemorgonrock och ett par Levis i tvättstugan. Men det var inte ens därför jag blev besviken och faktiskt riktigt arg på min kille.

Jag blev arg för att jag drog en gräns gentemot grannen, en människa vi knappt känner, och min kille försvarar människans rätt att göra stå kvar. Min kille vet inte i det läget varken om att jag är obekväm eller har blivit besluten i tvättstugan förr men för mig är det irrelevant. Jag sätter en gräns mot en annan människa, säger liksom stopp, nej tack, det räcker och killen som säger sig älska mig och respektera mig argumenterar för att strunta i min gräns jag sätter upp gentemot en människa utanför vår relation. I mina ögon är detta inte teamplay eller enad front från hans sida. Han hade lika gärna kunnat argumentera för att våra ännu obefintliga barn visst skulle få något efter att jag sagt nej eller tyckt att någon idiot på stan skulle få gå före mig i kön trots att jag sagt till.
Min kille blev obekväm av att jag sa till grannen och är helt oförstående. I affekt sa han att jag bara tycker att han ska göra exakt som jag säger och att mina ord är lag. Att han ska veta precis exakt var alla mina gränser går i förtid. Det här för mig var inte jättemoget sagt och jag blev rätt ledsen för det handlar om rätt så fundamentala saker tycker jag. Det handlar om tillit till att man får sina gränser respekterade utan att alltid behöva förklara och argumentera för dem. "Nej" är en fullständig mening liksom. Och jag satte en gräns på ett artigt och vänligt sätt, inte otrevlig och drygt.
Så, vad tycker ni? Gjorde jag fel som sa till grannen att gå? Eller gjorde killen fel som argumenterade emot mig när jag satte en gräns mot en annan människa?

Ditt fel var att sätta teamplay etikett på din relation med killen, dvs att han är skyldig vara ja-sägare / andrafiol i alla svängar du gör bland omgivningen. Och sen att likställa det nu inträffade med betydelsen av era framtida barn. Killens fel var att överhuvudtaget vara i tvättstugan, än mer blanda sig i.

Hör och häpna men vi killar kan inte läsa tankar så det var inte omoget av han att försöka kommunicera hur han tänker , utröna var minorna ligger i fältet.

Jag tror din kille kommer förstå den här referensen ("I love you, but don't ever take sides against the family again").

Igår skulle vi tvätta, jag och min kille. När jag kommer ner till tvättstugan står där en granne och har fem minuter kvar på tvättmaskinerna och tvätt kvar i torkskåpet. Han förklara att det skulle varit klart innan vår tvättid börjat men tvättmaskinerna drog ändå ut på tiden. En minut är inte en minut. Och fine, jag ställde ner min tvätt som jag ändå burit iväg och tänkte att jag fick komma ner en kvart senare.
Jag går ner och möter min kille i trappen som följer med mig ner. Maskinerna är tömda men grannen står kvar och väntar på sin tvätt i torkskåpet. Här börjar jag störa mig. Jag står där och gräver fram vår smutsiga byk (underkläder bland annat) framför en granne jag som hastigast hejat på i trappen. När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå" varpå grannen lyfter blicken och höjer på ögonbrynen och jag fyller i förklarande:" ja eftersom det är vår bokade tid".
Och det är här grälet börjar i mig.

Min kille går in och försvarar grannen och tycker att han då ska kunna stå kvar. "Nej men det spelar väl ingen roll." Grannen försöker urskuldra sig och säga "nej men jag ska gå, det är lugnt" och börjar packa ihop sitt pick och pack. Min kille fortsätter säga att det är okej att han stannar. Jag känner mig både ovälkommen, otrygg, orespekterad och höjer mina händer och säger "okej men jag går upp då" och går sen därifrån.

Jag blev så besviken på min kille. Grannen är inte ens ett problem, även om jag tycker han var nonchalant och bröt mot många sociala koder genom att stå kvar och vänta på torkskåpet. Grannar är grannar liksom. Och det är en sak att man inte kan öppna tvättmaskinen, men att tycka sig ha rätt att stå kvar när andra ska dra fram sin smutsiga byk och har satt igång sin tvätt känner jag inte är okej. Varför har man annars bokningssystem och lås på dörren? Jag förstår också att saker ibland inte hinner bli torrt och att man kan lika gärna torktumla den timmen andra väntar på sin första tvättmaskin, jag har varit med om att bo i hus med såna tvättstugor. Men när det är lås och bom så anger det en gräns för hur länge man kan dra över. Alltså, tills efterföljande inbokad granne kommer, sen är det tack och hej. Jag har dessutom blivit besluten på en lyxig frottemorgonrock och ett par Levis i tvättstugan. Men det var inte ens därför jag blev besviken och faktiskt riktigt arg på min kille.

Jag blev arg för att jag drog en gräns gentemot grannen, en människa vi knappt känner, och min kille försvarar människans rätt att göra stå kvar. Min kille vet inte i det läget varken om att jag är obekväm eller har blivit besluten i tvättstugan förr men för mig är det irrelevant. Jag sätter en gräns mot en annan människa, säger liksom stopp, nej tack, det räcker och killen som säger sig älska mig och respektera mig argumenterar för att strunta i min gräns jag sätter upp gentemot en människa utanför vår relation. I mina ögon är detta inte teamplay eller enad front från hans sida. Han hade lika gärna kunnat argumentera för att våra ännu obefintliga barn visst skulle få något efter att jag sagt nej eller tyckt att någon idiot på stan skulle få gå före mig i kön trots att jag sagt till.
Min kille blev obekväm av att jag sa till grannen och är helt oförstående. I affekt sa han att jag bara tycker att han ska göra exakt som jag säger och att mina ord är lag. Att han ska veta precis exakt var alla mina gränser går i förtid. Det här för mig var inte jättemoget sagt och jag blev rätt ledsen för det handlar om rätt så fundamentala saker tycker jag. Det handlar om tillit till att man får sina gränser respekterade utan att alltid behöva förklara och argumentera för dem. "Nej" är en fullständig mening liksom. Och jag satte en gräns på ett artigt och vänligt sätt, inte otrevlig och drygt.
Så, vad tycker ni? Gjorde jag fel som sa till grannen att gå? Eller gjorde killen fel som argumenterade emot mig när jag satte en gräns mot en annan människa?

Bra kommentar. Delar din uppfattning till fullo.

Får uppfattningen att TS skulle vara den typ av tjej som medvetet startar ett bråk med någon annan och som sedan förväntar sig att hennes kille går in och tar fighten för henne i syfte att visa sin lojalitet. Toxiskt och omoget beteende kallas sådant för.

// CC

Sjävklart har du rätt. Om det är någonstans man kan börja hata sina grannar så är det i tvättstugan och när de tvunget ska dra över tiden av tusen olika helt irrelevanta anledning. Trodde dock alla hade sluppit ifrån dessa usla bokningssystem som möjliggör dylikt.
Jag tycker i första hand att du ska ta kontakt med värden och förklara det hela, samt lägga in ett förslag till dem om att byta till ett vettigare bokningsystem, så ni slipper alla dessa som tvunget inte kan sköta sina tvättider.

Den är ju störtskön.

Jag håller med. Som seriöst par ska man visa enad front utåt. Kommer han inte stå på din sida nu, så kommer han förmodligen inte göra det senare heller. Dåligt!

Hon hade ju rätt i sak här, tror du hyresvärden valt att investera massa tusenlappar i ett bokningssystem om hyresgästerna ändå ska tvätta på varandras tider? Killen borde stått upp för sin tjej eller varit tyst.