Citat:
Ursprungligen postat av
HayabusaMannen
Varför tror eller gissar ni att fåglar är så tysta under natten? Är dom kanske så pass artiga att dom inte vill störa andra när dom sover? Eller kanske så är dom så fega?
Man hör nästan aldrig fåglar låta under natten. Har inte googlat det, men tror inte någon eller många vet hur fåglar tänker angående det. Så vad tror ni om frågan? Varför håller fåglarna käften under natten?
Kanske dom lyssnar på tystnaden? När dom är vakna under natten?
Kanske kan ni även komma på några roliga svar även fast detta inte ligger i humorämnet. Du har väl ändå rätt att svara på frågan nästan vad du vill.
När fågeln har satt sig på sin kvällskvist (ja, så heter det, faktiskt) så vet den att det är sovdags.
Först börjar de snattra och gala för full hals, på och med alla sina grannar som också har satt sig på sina kvällskvistar.
Först efter att de delat med sig av allt sitt sladder från sina dagliga äventyr så äskas tystnad.
Då blir det också tyst.
Fågeln tar då sitt huvud och stoppar in det under sin ena vinga, så att det ska bli riktigt tyst och mörkt.
Så somnar den, fågeln.
Först i närheten av gryningen - och det är inte samma gryning som för dig - så börjar fågelns inre väckarklocka ringa och väcka den.
Alla fåglar har samma inre väckarklocka så de vaknar alltid på samma tid.
Då är det fortfarande beckmörkt ute, och Gud vet vad det egentligen är som får dem att veta att det är precis då.
Astronomisk, eller nautisk, gryning - eller nåt sånt - heter det visst.
Är man utomhus så har man ingen aning om att gryningen är i antågande, för det är beckmörkt fortfarande, som sagt och inte ens vid horisonten kan man se minsta spår efter solen.
Den som har jobbat natt kanske förstår detta lite bättre än de flesta andra.
För man kan faktiskt Känna det, inom sig - i hela sig egentligen - att "Nu är natten över", nu är det ny dag, och gryningen kommer snart.
Det är en inre väckarklocka vi antagligen alla har, från vår urtid i de djupa skogarna eller på savannen.
"Grynings-serenaden" kallas detta, och det är ett välkänt fenomen - särskilt blev fågelskådare och annat löst folk.
Man kan gå ut i skogen, eller en stor park, i rätt tid på natten, och så sätter ma sig bara tillrätta.
Sen, som på en given signal så vaknar fåglarna och börjar sätta igång.
Och det är ett fruktansvärt liv.
Om man aldrig har varit med om det innan så kan man faktiskt tro att man råkat teleporterats till en Djungel, för så hörs ju ALDRIG fåglarna annars, trots att de kvittrar och har sig under dagarna som normalt.
Men då, under "Grynings-serenaden" så är det som om Hela Skogen plötsligt får liv, som av miljoner fåglar som alla visslar och gal och sjunger i ett kör, samtidigt, i munnen på varandra.
Ja, det är ett fenomen.
Ett skådespel.
Har du aldrig upplevt det så kan jag rekommendera dig att gå ut till skogen och uppleva det själv en morgon.
Tänk bara på att du får vara där i god tid, några timmar före själva soluppgången.
För det är, som sagt, totalt beckmörkt, när de vaknar.
Sen sjunger de ända tills ljuset börjar bli lite urskiljbart, så att man ser att man befinner sig i en skog.
Och natten är över.
Då slutar de, och flyger iväg ut för att jobba för brödfödan.