Fascinerande hur dokumentären på TV4 och halva den här tråden består av kvinnoupphöjande bullshit och kärringar som försöker skambelägga varenda användare som faktiskt poängterar det faktum kring den enorma dumheten hos kvinnorna här.
Det är så otroligt symptomatiskt för kvinnors oförmåga att ta något eget ansvar för korkade handlingar. Män som faller för catfish-brudar blir med rätta kallade för losers och förlöjligade. Det är enbart positivt då det ger incitament till män att reflektera över sin dumhet, dårskap och idioti för att sedan försöka bli bättre, klokare och lära av sina misstag.
Allt jag såg i den här dokumentären var antingen heltatuerade white trash, avdankade singelmorsor (exempelvis en med inte bara ett eller två men fyra jävla barn(!)?) eller kvinnor som mest påminde om sumobrottare.
Dessa inbillade sig alltså på helt j-la fullt allvar att de spelar i samma liga som någon vältalig, berest, stilig och snygg(?) affärsmän. Fullständigt absurt.
Män tillåts inte leva i någon sådan Disney-värld och skulle de råka göra det, så kommer snart verkligheten som en käftsmäll flera gånger om. Få bekanta försöker upprätta hålla någon lögn för dem och de blir tvungna till att ta sig samman. Men det är alltid olika standarder. Om en kvinna klär sig som en slampa och går hem själv genom ett ghettoområde, så är det skuldbeläggning av offer ifall man ens råkar påtala att det nog var en dålig idé att klä sig lösaktigt och gå ensam hem. Skulle en man däremot lämna sin fina Porsche olåst i samma område, skulle han få höra att han bara var korkad istället.
Och se kommentarerna i den här Youtube-videon, till exempel, som handlar om en afroamerikan som fortsätter skicka pengar till en catfish i Ukraina:
www.youtube.com/watch?v=-KODmvx-8V0
Han blir skrattad åt som en idiot och blir helt förlöjligad i kommentarerna. Så kvinnor ges ett frikort även när det kommer till naivitet och idioti.
Det är som att jag själv skulle skicka ett brev till Hollywood och be om huvudrollen till nästa James Bond-film och sedan börja leva långt över mina tillgångar för att jag räknade med att få rollen.
Sen när jag behövde vara med i Lyxfällan kan jag gråta ut när någon kallat mig för en naiv idiot för att de fokuserar på mig när de istället borde skylla på den dumma casting-juryn som inte valde mig. Buhu-eli-fuckin-hu.
Vad jag också såg i den här dokumentären var kvinnor som drog på ett extremt nöjt smilband medan de tänkte tillbaka på tiden med sin drömkille.
Även om det hela nu bara var en illusion, så hade de hellre valt ett par månaders romans med en spännande Mr. Grey-charlatan än ett helt äktenskapsliv med en alldaglig toffel-svensson.
Fundera på det, de här kvinnorna hade ju för fan ändå bara använt sina pengar till en helt intetsägande ointressant vardag där pengar gick till hemmakvällar med chips, läsk och godis framför massa serier på Netflix, HBO och Disney i alla fall.
Nu fick kvinnorna åtminstone känna sig vid liv för första gången i deras liv och som att det plötsligt fanns en mening med allt.
Hade den här Tinderbedragaren aldrig kommit in i deras liv hade de antagligen varit än mer deprimerade och miserabla än de är idag och gott och väl kunnat tänka sig att betala ett par hundratusen för ett par månaders spänning istället för en grå vardag framför Netflix.