Hur skriver jag medvetet en enormt tråkig roman utan att den blir satir?

Några tips:

-Ha många personer i berättelsen, men obefintlig personskildring. Det blir bara ett jättetråkigt myller av personer som inte går att hålla reda på.

-Ge huvudpersonerna utmaningar, se till att de drabbas av motgångar och faror. Men allt skall lösa sig snabbt, smärtfritt och utan ansträngning. Alternativ: personerna är inpackade i bomull och råkar aldrig ut för någonting.

-Massor med falskt djupsinnig och känslosam dialog.

-Låååååånga faktaavsnitt som beskriver något fenomen på nördnivå.

-Omständigt meningslöst grubbel om "Språket" eller "alltings intighet".

-Skriv flummigt och detaljfattigt för att skapa "mystik"(gäsp).

Joseph Conrad är mästaren i att vara dryg.

Men minus mörkrets hjärta för den är bra.

Han har ju skrivit massor som är lika bra som Mörkrets hjärta- Vad är det som är drygt?

Låt oss säga så här, det är en mycket bra författare som ingen läser.

Läs boken De Vilda Detektiverna av Roberto Bolano. Läsartortyr i absolut mästarklass. Små öar av mild handling helt orelaterade till någonting uppstår ibland i ett hav av anekdoter, lösa tankar och skolgårdsskvaller om sydamerikanska poeter som författarens alter ego känner eller känner till. Beskrevs av en svensk recensent som årets viktigaste bok. Typ åttahundra sidor. Olidligt trist.

Kan bara hålla med. Tycker att det låter som att det kan bli en riktigt rolig bok utifrån hur djävla trist handlingen är. Är det något som lockar till skratt är det ju kufigheten som Stefan verkar besitta.

Men, efter att ha läst tråden, förstår jag inte varför målet är att skriva så tråkigt som möjligt?
Jag tipsar i alla fall om att ta en kik i valfri facklitteratur som behandlar något riktigt torrt. Eller varför inte få inspiration från typ bruksanvisningar till elektronik? Så tråkigt att man storknar.

Under de här beskrivningarna av stenkyrkor i uppland och lokal hemslöjd, i sin jakt efter "vänlighetens själ" som han tycker sig se i den bortgågna Elzas erfarenhet blir det också möjligt för honom att träffa eldsjälar som märkt ut vandringsleder och lokala MTB-banor i norra uppland. Så han tar med sig "biken" på bilen.

Stefan upptäcker så småningom att det finns ett samband mellan kropp och själ - nu och då. Att överösas av Elzas historia, uppleva spåren av slöjdglädje, och samtidigt få möjlighet att med mountainbiketurer möjligjorda av godhjärtadde mountainbike-entusiaster, använda kroppens potentialer. Det ger Stefan en känsla av närvaro som är helande.

Samtidigt får det Stefan att känna sig skyldig, för han inser genom sin fullständiga utlevelse att samhället av idag - det finns både bra saker med det, och dåliga.
Kan man leva utan att någonsin såra någon annan? Kan kan leva fullt ut och ärligt utan att kringskära Gunnars handlingsutrymme?

Dessa tankar är omtumlande för honom. Det är gott och ont. Det är möjlighet och omöjlighet.
Kanske finns det ingen lösning?
Eller ...kanske finns lösningen i ... .kompromissen?

Detta blir ett slags andlig upplevelse för Stefan. Kompromissen; Det som ligger mellan ja och nej, mellan svart och vitt. Kan detta göras till ett sätt att leva? Han tänker sig att detta är en form av nutida mystik.En livlina.

haha, men det det där är väl inte så tråkigt. Smått banala tankegångar men medryckande skrivet. Om du verkligen vill skriva medvetet tråkigt kanske du ska väva in lite referenser till postmoderna filosofer? Och göra meningsbyggnaden mindre rytmisk, kanske.

Exakt!!
Ser också att jag inte ska skriva under berusning då jag inte ens i nyktert tillstånd formulerar skrift bra.

"Läste den i våras och letade aktivt efter den tills jag hittade den."

Vill inte störa swimp78 i skapelseprocessen, men jag blev helt stum när "Stefan" fanns på en tidigare myndighet som jag hade förmånen att häcka på för drygt 20 år sen.

Fortsätter följa swimp78 med andakt

Vill inte heller störa swimp78 i skapelseprocessen Det behöver ju inte vara tråkig läsning för att det är en tråkig roman, skriva en tråkig roman som lockar till läsning fast den är tråkig?

Tyckte även denna Stefan att det fick honom att må bra både fysiskt och psykiskt att få ta ut kroppen med en snabb tur på mtb-banan?

Drömde även denna Stefan om en 3d-skrivare och funderade på att bygga ett höj -sänkbart arbetsbord?

Kanske gillade denne Stefan även aluminiumprofiler och bord av typen ”epoxy river tables”? För det tror jag min Stefan gör. Det startar kreativa processer i honom.

Jo faktiskt, men han hade även en kajak som motionsverktyg och 3d-skrivare lurade jag in honom på.

"Stefan" var nog ingen aluminiumprofil och "epoxy river tablesperson".

Det fanns en Wera som chef, men det bör jag nog ta genom PM ifall det är intressant