Citat:
Ursprungligen postat av
HAARP
Den korta mannen som jag hade som en GM-kandidat är inte intressant längre. Det var antingen han eller en längre man. Bara en av dem kunde vara intressant och utreda. Och det är 100 procent säkert den längre mannen. Så den korta mannen är helt ointressant nu. Mer än så kan jag inte berätta nu.
Okej fint, då slipper vi fundera mer på dina gubbar. För den längre mannen kan inte vara gärningsman av skäl som jag redan förklarat i detalj gång på gång. Däremot kan ju din längre gubbe vara av intressse för grandmannaskapet, men då tiger du förstås om honom. Jag förstår att "utredningen är i ett känsligt skede nu", men vi ser alla fram emot din redovisning av resultaten när tiden är mogen för det.
Annars är ju förväntningarna högt ställda i hela palmeriet efter Basfaktas högtidliga kungörelse om att Lösningen med stort L nu äntligen är på väg. Så här spännande har det inte varit i palmeriet sedan Radarparet som sprack – Otto & Matte – gjorde sina lika intressanta och trovärdiga utspel häromåret. Man vill ju inte vara sämre än den stora förebilden Krister Petersson.
Under tiden jobbar jag vidare med det här, och gör det så öppet och transparent som det rimligtvis går. Om det leder fram till något definitivt klarläggande av vad som egentligen hände med Olof Palme, det får framtiden utvisa. Det vi ägnar oss här är ju inte polisarbete utan historieforskning.
En sak har jag i alla fall fått klart för mig under tröskningens gång, och det är att Palmeutredningen borde ha lagts ner efter hovrättens friande dom i målet mot Christer Pettersson. Inte för att fallet skulle vara "polisiärt uppklarat" utan därför att det efter frikännandet saknats förutsättningar för att få någon fällande dom.
Polisens jobb ska ju ändå inte vara allmän historieforskning utan att upprätthålla den allmänna ordningen och utreda brott i syfte att lagföra brottslingar. Om inga utsikter finns till att uppnå en fällande dom så lägger man ner förundersökningen, det är den normala regeln. Den har man frångått i Palmeutredningen genom att fortsätta utreda efter 1989 trots att ärendet var "juridiskt hopplöst".
Istället för att säga som det är, nämligen att läget är juridiskt hopplöst och lägga ner så hittade man på det där tramset om "polisiärt uppklarat" för att kunna fortsätta. Men när man går igenom materialet slås man av hur låg oktanhalten är i det som gjorts efter 1989.
Även om det finns några guldkorn här och var så är det så fattigt överlag att det på intet vis kunnat motivera att man avsatt en massa resurser till det. Istället har vi talrika exempel på "polisiär övernit" som i praktiken förvandlat polisen till ett redskap för politiska förföljelser av oliktänkande. Fallet Tomas Tarendi, som jag nu sent omsider läst igenom ordentligt, är väl praktexemplet på det – och ännu en skamfläck för det redan svårt nedsolkade svenska polisväsendet.
Det här nämner jag med avseende på den allmänna diskussionen i tråden här i dagarna. Den politiska hanteringen av Palmeutredningen är ett intressant ämne i sig, och då tycker jag att frågorna varför nedläggningen blev så senkommen – och kalkonmässig när den väl kom – hör till de intressantaste.
Krister Petersson gjorde oss alla en tjänst när han till slut drog ett streck och lade ner eländet, men samtidigt gjorde han oss en björntjänst genom att använda Stig Engström som förevändning för nedläggningen. Saken är ju, att utredningen borde ha lagts ner 30 år tidigare, men vid den tiden var det politiskt omöjligt att göra det.
Sedan väcker det här en massa principfrågor om hur man ska hantera utredningsmaterialet efter en nedläggning, vilka som ska få tillgång till det och i vilken utsträckning de ska maskas, och så vidare. För egen del skulle jag nog gärna ha sett en slags "akademisk förlängning" på utredningen, där historieforskare, polismän och åklagare i samverkan kunnat få sätta tänderna i materialet just i syfte att bringa klarhet i det. Istället för det fick vi Granskningskommissionen som enbart verkar haft till syfte att mörklägga saken.
Längst nerifrån botten på den här kökkenmöddingen hör man salig Hans Holmér ropa: "När sanningen om det här kommer fram så kommer det svenska samhället att förändras i grunden!" Mer än så behöver man kanske inte veta för att begripa vad som pågått under de senaste 35 åren. De krafter som absolut inte vill se några grundläggande förändringar i det svenska samhället har gjort allt de kan för att se till att sanningen om "det här" aldrig kommer fram. Det inkluderar hela etablissemanget och hela palmeriet.