De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Jaha, du syftar på konkurrensen mellan hanarna, att få befrukta kvinnan.
Du tänker rent djuriskt.

Tja, det finns en tanke med det.
Motsatsen till modersinstinkten, kanske. Eller samspelet.

För att tala utifrån mig själv så beror det främst på avsaknaden av ett vettigt samhälle att bygga någoting i samt förutsättningarna för att forma liv i och kring det. Det är många saker som ska med i ekvationen, grundförutsättningar kring sig själv och partnern så som bostad, trygghet, möjligheter samt även en god och gynsam tillvaro i den nära närheten som vänner, familj och släkt till mer avsides saker som grannar, närmiljö, andra samtida föräldrar i ens närhet samt mer övergripande saker som samhällsramar, strukturer och normer. Och det är inte bara idag och imorgon det ska uppfyllas utan även igår, i övermorgon, nästa år, decenium och sekel.

Allt för att man ska känna att man gort ett bra val och inte skapat någoting som någon annan får lida över. Det livet kommer inte bara leva återstoden av ens eget liv, utan även långt efter det i flera cykler. Stort ansvar, och eventuellt lidande att belasta någon annan med om man själv inte är nöjd med tillvaron samt utvecklingskurvan och samhällets potential.

Hade allt det uppfyllts hade jag gärna skaffat barn, aldrig annars.

Du är svaret på frågan.

Folk övertänker, när det gäller barnfrågan.
Allt måste vara perfekt, annars vågar man inte.
Det går inte att planera för hur ett liv med barn ska bli. Det handlar inte om pengar och jobb.

Vill man inte ha barn, är det helt ok.
Men ni missar något.

Nämnde inte ens pengar eller arbete, för mig är lycka, glädje och välmående avgörande vilket dock inte helt sällan hänger ihop med hur någons liv kommer utstaka sig. Ingen vill leva i ett lidande, och heller ingen utsätta någon för det. Så som du resonerar ursäktar sig bara eftertänksamma, folk utan konsekvens och relevans-tänk samt empatilösa.

Anser samhället vara extremt egocentriskt och dystopiskt. Avsaknaden av vettiga och goda människor är påfallande.

Ja, det är ju det jag säger!
Samhället prioriterar inte barnafödande. De förespråkar vå egen död som folk. Allt handlar om självförverkligande.

Att få barn, är så mycket mer.
Går inte att förklara.

Den tyske filosofen Oswald Spengler skrev detta för över hundra år sedan (översatt från tyska):


Den postmoderna människan inbillar sig att hon har uppfunnit lyckan, att de tekniska innovationer som möjliggör hennes isolering från naturen och andra människor är en självklarhet snarare än ett historiskt undantag. Det är bara under de extrema förhållanden vi lever idag - högteknologiska megastäder som knyts samman av virtuella nätverk och där varje individ är totalt alienerad både från andra individer och livets fundamentala grundförutsättningar - som fortplantning ens är en "fråga". Utan effektiva preventivmedel, som endast existerat i ett par generationer, hade det inte ens varit möjligt att fundera över huruvida sex kan leda till barn.

Vi tror numera att vi står över naturen, att vi kan avskaffa könen, påverka klimatet, kommunicera via skärmar, leva på processad skräpmat och insekter... givetvis inbillar vi oss också att vi inte behöver fortplanta oss, att sex är någonting jämförbart med en konsekvenslös hobby eller fritidssyssla. Vi tror ju att vi är evolutionens slutpunkt och att varje individs lilla livsprojekt är totalt avgörande, att just MINA behov av självförverkligande och bekvämlighet är det enda som spelar någon som helst roll. Hybris är ordet.

Men faktum är att livet och naturen inte tar någon hänsyn till vår hybris, eller till våra små glimtar av högteknologiska undantagstillstånd. Barn blir till ändå, precis som de har blivit till genom hela historien. Våra förfäder fick barn i grottor, på stäpper, på öde öar, i skogsgläntor, ombord på fartyg, på bergstoppar, i hyddor och stugor, slott och gårdar, under krig, hungersnöd och pest, med smärtor och plågor och under omständigheter som skulle få dagens metrosexuella sojamänniskor att avlida på några minuter. Det var aldrig en "fråga" om att vilja skaffa barn, lika lite som att jakten på föda var en "fråga" om att vilja äta. Folk fick barn, inte som ett genomtänkt beslut, utan som en naturlig konsekvens av att finnas till. Och det är därför vi finns till.

Det kan givetvis finnas många skäl till barnlöshet, men de som inbillar sig att tillfällig bekvämlighet eller oro inför framtiden är goda argument för att inte fortplanta sig, lurar sig själva. Att föra sina gener vidare är det mest grundläggande skälet till att leva. För ni inte era gener vidare sällar ni till evolutionshistoriens oräkneliga förlorare, de vilkas miljarder år långa band tillbaka till livets ursprung obönhörligen har klippts av. Och detta för att ni ska få några ögonblicks lugn och ro, kunna äta skräpmat och supa och spela tv-spel i fred långt upp i medelåldern som de förvuxna tonåringar ni är.

Jag har varit bekant med flera barnlösa äldre personer i mitt liv. Den gemensamma nämnaren för dem alla är en djup, meningslös och oerhört tragisk ensamhet. De är ju i sanning ensamma, för även de som har dålig eller obefintlig kontakt med sina barn vet ju ändå att deras gener finns där ute, att de har ett band såväl till det förflutna som till framtiden. Den barnlöse har bara sig själv och sin dödlighet. Och det värsta är att han eller hon aldrig ens har fått uppleva vad det innebär att sätta en ny människa till världen.

Jag ser ett gang tankar och asikter men inga riktiga resonemang. Du sager att det ar en drift for overlevnad, men vad betyder det? Manniskan har manga drifter som vi avsager oss.

Det du beskriver om kvinnor och forlossningar ar sant for vissa kvinnor, men det finns ju ocksa kvinnor som inte vill genomga en enda forlossning.

Jag tycker om barn ocksa, men jag kanner inte att jag vill ha nagra. Alla tycker inte att barn ar underbara, och jag kanner pa nara hall en person som angrar att hen skaffade barn.

Varfor vill du inte acceptera att andra manniskor kan kanna eller tanka pa andra satt? Vad far det dig att kanna om du forestaller dig att du accepterar att det passar vissa men inte andra?

Jag accepterar det. Oviljan att skaffa barn är ett samhällsproblem. Inte en egenskap.

Jesus. Man kan ju undra om alla föräldrar lever i en fantasivärld. Att föräldraskap skulle vara någon garanti på godhet är ju helt befängt.

Det hade nog löst sig bättre utan alla skyddsnät m.m som finns i samhället.

Jag lekte också med dockor och barbie när jag var liten. Klädde ut mig i halsband och skit också. Jag har fortfarande skaffat en fru och barn så det är nog inte det största problemet.

Det som behöver förändras är precis som du skriver att vår syn på individuella karriärer och dess vikt ska minska. Det är dock långt kvar och det är sannolikt svårt att förändra med tanke på världen. Därför bör staten göra det än mer fördelaktigt att skaffa barn. Det ska inte kosta så mycket ekonomiskt och andra stöd som bättre förskolor ska finnas med personal som är fast. Det kostar och det kommer att behöva omfördelas skattepengar.

Det är meningen med livet för utan barn så tar ju vårt arv slut. På vilket sätt resonerar du för att så inte skulle vara fallet? Det är likadant med alla djur.