Varannan unge har selektiv ätstörning idag

Idag är man 35 bast och många vänner samt bekanta har barn.
Somliga vill ofta förklara bort sig till varför de alltid handlar hem halvfabrikat som chicken nuggets, köttbullar och korv som föda till sina barn och det är alltid "Vår läkare misstänker att vårt barn har selektiv ätstörning". Vad är det som har gått snett i Sverige egentligen?

Jag köper att det finns enstaka unge här och där som inte kan äta nåt annat än dillgurka och måste gå på näringsdropp. Jag frågade en tjejkompis om hon tycker det låter rimligt att många med selektiv ätstörning endast gillar halvfabrikat och hon är ju borderline pk så jag skulle tydligen inte ifrågasätta folk som pluggat för sånt här i 5-7 år.

Har ni några i er bekantskapskrets som delat med sig av samma skitsnack?

Ja - det är ju väldigt vanligt förekommande idag. Samtidigt som det faktiskt är en diagnos som barn kan ha och som är väldigt jobbig. Min son med autism har det. Vi har tacklat det som så att vi försökt att skapa nyfikenhet kring mat istället för att belägga hela matsituationen med tjat och tvång. Han har fått äta sin mat (han var som liten extremt selektiv i sitt ätande och gravt underviktig). Nu som ung vuxen älskar han all mat och testar gärna nya saker. Så det går att jobba bort i stor utsträckning.

Det är vanligt att vara selektiv i maten när man har någon form av bokstavskombination. Varannan unge idag har tyvärr en bokstav eller två.

Vår son har det. Eller.Han har inte fått "selektiv ätstörning" diagnos men han har autism och har extremt stora problem med mat.

Blir så ledsen när jag hör föraktet, både ang. detta och allmänt om diagnoser.
Det går inte att beskriva hur det är med dessa ungar, de KAN inte äta om det är "fel" mat och avstår hellre helt. Ungen blev undernärd och vi fick smyga in fett och proteinpulver i den lilla mat han åt

I mitt första inlägg så nämnde jag att jag köper det när det kommer till vissa barn. Har du hört talas om skolorna idag som börjat med att endast servera köttbullar och makaroner, det är en epidemi som pågår och som lägger ett skynke över alla dom få barnen som verkligen har det problemet.

Ja, tänk, om vår son gick i den skolan hade han ätit. Varje dag faktiskt. Hur ska man veta vilka som "verkligen har det problemet"? Vår son har ju ingen specifik ätstörningsdiagnos. Förut(på 1900talet ..)hade de filmjölk som stående alternativ . Det var asbra. Nu är det köttbullar och makaroner. Lite som Inflation

Och nu läste jag ditt inlägg...Sorry- de serverar alltså ENBART denna mat? Låter inte helt vettigt.

Det är både och. Problemen har sopats under mattan tidigare men nu förstärks problemen och sträcker sig ut dit de kliniskt sett inte hör hemma, eftersom man ska vara inkluderande och snäll. En släkting till mig åt bara makaroner och ketchup i de tidiga tonåren, för drygt 30 år sedan. Idag har hen mat av alla de slag som sin stora passion, lagar till de mest komplicerade saker (och äter dem så klart!).

Kvinnor får barn mycket senare idag så det är inte alls konstigt att vartannat barn lider av någon sorts autismdiagnos.

Varannan unge tillåts ha selektiv ätstörning…

Och det är inte så att det handlar om kräsna, bortskämda skitungar som matvägrar allt de inte gillar för att de vet att de kommer undan med det?

Precis - det är en fråga om uppfostran.
Det har gått mode i att föräldrar ska tillskriva sina barn diverse diagnoser för att slippa uppfostra dem och ta ansvar. Istället blir det plötsligt skolans och samhällets ansvar att se till att föräldrarna får hjälp.
Ett jävla sätt att sköta sitt barninförskaffande på.
Förr fick barnet gå från bordet hungrigt. Och efter ett tag åt det lik förbannat den mat som tidigare "var oätlig". Att som idag direkt springa och laga en massa nya rätter för att tillfredsställa ett barns nycker uppmuntra ett skadligt beteende.

1-5% av befolkningen har det och det är i första hand genetiskt.

https://nyheter.ki.se/allvarlig-atstorning-arfid-ar-mycket-arftlig-enligt-ny-tvillingstudie

Nej, jag känner ingen som hävdar att deras unge har det. Du verkar umgås mycket med människor som sannolikt även har anlag för autism och andra överlappande egenskaper. Alternativt ohederliga människor. Vi kan inte veta vilket.

Den enda jag känner som hade liknande problem som barn var jag själv, men tvivlar på att jag hade nått upp till kriterierna för diagnosen, samt hur som helst började problemen successivt försvinna desto äldre jag blev.

Jag tror jag förstår förkärleken för vissa processade produkter, då köp av en viss produkt från ett märke brukar vara likadana, medan råvaror kan variera och rent kött oftare har otrevliga överraskningar i form av ben, broskbitar m.m. Förutsägbarhet och inga överraskningar som får en att tappa aptiten är grejen. Sedan problemen försvann, så har jag lagt mig an att alltid testa ny mat när tillfälle ges och ansar inte ens kött och grönsaker lika hårt som många andra gör, då jag inte längre är lika känslig.