Citat:
Ursprungligen postat av
Carl1950
Synnerligen intressant resonemang! Ett hjärtligt tack till dig Packetipiketen för dina värdefulla inlägg och din till synes outtömliga energi! Jag läser tråden sedan flera år men har inte skrivit på länge.
Till saken: I det s k ITAC-telegrammet (några månader före mordet om jag minns rätt,
https://palmemordet.fandom.com/wiki/NATOPROTOKOLL_SOM_S%C3%84TTS_I_SAMBAND_MED_MORDET) så ingår följande text:
ITAC INTRODUCED REPORT FROM TEL-AVIV REGARDING SPM [PALME] ACTIVITY IN INDIA FOR BOFORS WHICH WAS CONFIRMED BY PARIS . DEAL OFFERED INDIA BY BOFORS REPORTED TO INCLUDE LG [LARGE] QUAN[TITIES] WG235 [WEAPONS GRADE URANIUM 235].
Själva telegrammet innehåller förkortningar à la telegramspråk men det här är en korrekt/trovärdig utskrift i klartext. Det handlar om att Palme i avtalet med Indiens regering om försäljningen av Bofors haubitskanoner ska ha utlovat anrikat uran till sin gode vän Rajiv Gandhi. Alltså återigen Israel - och här i ett NATO-telegram som, om det är äkta, i stort sett utgör en dödsdom mot Olof Palme.
När jag våren 2018 träffade allas vår Krister Peterson så tog han själv upp ITAC-telegrammet och undrade hur jag (totalt inkompetent i frågan) bedömde äktheten av telegrammet.
Packetipiketen, din kommentar vore intressant att läsa !
Du ska ha stort tack för det. Alltid kul att höra när någon läser och rentav uppskattar vad man knackar ut. Om det här NATO-materialet, inklusive SOPS/ITAC-telegrammen och tillhörande persongalleri så hyser jag nog ganska stora tvivel rörande äktheten respektive ärligheten där. Man får passa sig så man inte går på en nit i form av falska dokument och annan desinformation.
Med det sagt intresserar mig NATO-spåret främst genom Stay Behind-nätverken som även brukar kallas Gladio. De här strukturerna överlappar med vad man brukar kalla för COG-strukturer för "continuity of government", och som har en historia som går ända tillbaka till Operation Valkyrie i Tyskland under andra världskriget. Den misslyckade 20 juli-kuppen mot Hitler genomfördes inom ramen för Valkyrie, fast med infiltration från framför allt den brittiska tjänsten SOE som försåg kuppmakarna med de särskilda sprängmedel som skulle användas till att spränga Hitler i luften.
De dyrköpta erfarenheterna från andra världskriget menar jag gav upphov till en filosofi att det var bättre att plocka bort "en ny Hitler" redan innan denne växt sig alltför stark så att man behöver invadera landet ifråga. Det här utgör då ett av skälen till att man inrättade de här Gladio-nätverken, även om man officiellt talade om att de skulle vara någon slags gerillatrupper som bekämpade en sovjetisk invasion "bakom linjerna".
Den övergripande arbetshypotes jag har, och som jag delvis fått från Kennedy-veteranen Bill Kelly, handlar om att man genom dessa strukturer byggt in en sådan "kill switch" i systemet som man kan aktivera om någon "ny Hitler" behöver plockas bort. Med andra ord menar jag att sådana här politiska mord inte sker helt ad hoc utan att de ingår som en integrerad del av det system eller den regim vi levt under sedan slutet på andra världskriget.
Det här är naturligtvis ingenting som man skyltar med offentligt utan det är svårframkomligt värre och analysjobbet med att försöka dra slutsatser om den stora del av isberget som ligger under ytan från den lilla bit vi kan se, det är inte alltid det lättaste. Därför har mycket av mina vedermödor med det här gått ut på att försöka förbättra de analytiska redskapen för att göra sådana inferenser.
För att kunna göra det är det matnyttigt med detaljerade studier av sådana här större händelser typ Kennedymordet, Palmemordet och 9/11 utifrån utgångspunkten att det är vid dessa tillfällen som det här havsodjuret sticker upp huvudet och ställer till med sådant som går att se och studera. Ur detaljerna i de skeendena kan man sedan vaska fram vissa slutsatser och en hel del arbetshypoteser om hur det här systemet fungerar. För min del är det nog det som utgör den främsta intellektuella lockelsen och stimulansen med att hålla på med det här.
Vad den mer konkreta frågan beträffar – om leveranser av HEU till Indien inom ramen för någon slags bytesaffär – så tycker jag nog faktiskt att det låter väldigt långsökt. Dels har jag svårt att se att Sverige skulle sitta på några större kvantiteter av HEU, utan det svenska atombombsprojektet var nog dels plutoniumbaserat när det begav sig och dels väldigt litet vad skalan beträffar. Nu kan jag inte det indiska programmet utan och innan men har ändå fått för mig att det också är plutoniumbaserat.
Tittar man på israelernas situation så var HEU-stölderna från NUMEC mest bara en slags snabbfil till atombomben, vilket hade att göra med att Dimona-reaktorn inte har så hög effekt och därför inte producerar så jättemycket plutonium. Dessutom ska ju det plutonium som produceras utvinnas kemiskt därnere i plutoniumanläggningen i berggrunden under själva reaktorn, vilket tar ganska lång tid det också. Utan det var först kring 1969-70 som Israel kunde börja sätta ihop sina första plutoniumbomber.
Det jag ser som en potentiell faktor i Palmemordet med israelernas kärnvapen är just Vanunu-affären och hur den påverkade den allmänna opinionen i Väst. Fram till 1985 hade det visserligen gått rykten om att Israel "hade bomben" men det var först i och med Vanunu-affären som det blev "inofficiellt bekräftat" att så var fallet. Det innebar då en förflyttning av opinionsläget som sådana nedrustningsivrare som Olof Palme lätt kunde ha exploaterat för att komma åt israelerna.
Även idag ser vi ju hur israelernas krigföring i Gaza lett till ett skifte i opinionsläget, där Turkiets president Erdogan inte bara öppet kallar Netanyahu för "en ny Hitler" – eller rentav "värre än Hitler" – utan hotar dessutom israelerna med räfst och rättarting på kärnvapensidan. Han har ju högljutt begärt att israelerna öppet ska deklarera sin kärnvapenarsenal och inleda förhandlingar om att ingå i icke-spridningsavtalet. Det är precis vad Olof Palme skulle ha drivit ifall han hade fått leva, det är i alla fall jag helt övertygad om.
Från det perspektivet kan man ju tänka sig att mordet på Olof Palme var ett sätt att mota Olle i grind, om uttrycket tillåts. Med Kennedy verkar det ha förhållit sig på precis samma sätt. Han skulle ju förhindra att Dimona-reaktorn överhuvudtaget sattes igång om inte israelerna tillät genomgripande och regelbundna inspektioner av hela anläggningen inklusive plutoniumfabriken.
När Kennedy satte ner foten på våren 1963 så avgick inte bara premiärministern David Ben-Gurion utan även Mossadchefen Isser Harel i protest över det. Dessutom avgick dåvarande lönnmordsspecialisten Yitzhak Shamir (sedermera också premiärminister) i protest över att Harel tvingats bort. Inom ett halvår hade Kennedy fått skallen bortblåst och den nye presidenten Lyndon Johnson gjorde sedan allt för att såpa banan för israelerna, inklusive vad kärnvapenprogrammet beträffar.
Mot den bakgrunden är det kanske ändå inte så långsökt att betrakta Vanunu-affären som en tänkbar katalysator för Palmemordet. Sådana här operationer görs emellertid knappast av ett enda skäl utan motivbilden är mer komplex än så. Däremot kan man ju tänka sig ett särskilt motiv som katalysator och som fungerar som "avtryckaren" för när man kommer till skott med saken. Det borde ju vara ett bekant tankesätt i och med att NATO-spåret innefattar Palmes förestående Moskvaresa som en sådan "trigger event" som enligt den hypotesen gjorde att man nu fick skrida till verket med att "fälla det svenska trädet" och allt vad det heter. Samma med Kennedy och Dimona-reaktorn, och då kan man tänka sig att den politiska sprängkraften i Vanunu-affären hörde till den kategorin vad Palme beträffar.
Lite lösa tankar där, med förhoppningar om att de kan vara till någon slags nytta. Jag välkomnar alltid sakdialog kring de här frågorna men vill då gärna hålla det hela något så när konkret så att man inte flyger iväg alltför nära solen så att vaxvingarna smälter och man trillar i plurret. Än en gång tack!
