Varför är läkare så rädda för att skriva ut?

Du är lika mycket kunnig om medicin som jag är om jordbruk.

Du är genomskådad. Så snabbt. Trots att jag är aspack :-)

Hejj då!

Va? Läkarna blev försiktiga med opiater redan på åttiotalet.


Vad är det för patienter, och vad är det för pillar? Hoppas du inte betecknar SSRI eller neuroleptika som "partypiller", för det är det verkligen inte.



Har du frågat din läkare varför hen inte vill skriva ut den medicin du vill ha? Mysteriet kanske får en lösning då.


Nej, men de är ofta i överkant försiktiga. Är man känslig för att bli ifrågasatt så upplever man sig ganska fort kränkt av deras attityd. Jag behöver själv opiater ibland av olika skäl, och min skriver ut väldigt små mängder som ska räcka länge. Jag får bita ihop och portionera ut det. En del av min hjärna vill ha det varje dag, och skapar konstiga så smärtor på olika stället, så att jag ska kasta i mig ett par tabletter själv.
Opiater gör dig till ett barn, det är bara att inse. Läkaren får agera den vuxne. Sorgligt men sant.

Jag har inte problem med att sett den nyss. Jag kollar sällan på tv utan väljer mina stunder för det. Inte ofta det händer.

Men för fan, gör då det. Fattar du inte hur korkar du betar dig?

Sverige är en riktig förmyndarstat, riktigt skitland. Jag har sista 20 åren köpt på svarta marknaden när jag har haft behov. Sist jag var på sjukhuset sydde jag 15 stygn efter att ha gjort illa mig, fick rådet att ta 2 Alvedon och 1 Ipren i tre gånger om dagen i tre dagar. Jag åkte direkt och inhandlade smärtstillande på egen hand.

Hade man kunnat så skulle man kontrollera hur mycket syre du gör av med och gärna beskatta om det är över normen.

Tycks vara många droganvändare i denna tråd som går till läkaren och bara hoppas få lite häftiga piller istället för att fundera på varför läkare inte skriver ut dessa till dem.

- Man vill inte starta ett behov eller ett missbruk på grund av att personen fått gå på något tyngre om det nu inte behövs.
- Det finns enorma biverkningar med tyngre tabletter som man endast tar till i värsta scenariot.
- Man vill inte få ut narkotikaklassade tabletter på marknaden i för stor mängd.
- Läkarna läser säkert här på FB och ser vart tabletter går till för idioter.

Precis som att SNRI ska fungera mot smärta. Verkar lite som dessa SXXX preparat tydligen är bra för allting nuförtiden.

Nej det gör jag inte. Har du mens eller?

Du menar att du inte klarar dig på Alvedon och Ipren efter att du fått sy 15 stygn?

Klart jag hade klarat mig. Hade nog överlevt om jag skippat sjukhuset också.

Vad är din poäng? Ska jag lida bara för att nån tycker så?

Inget konstigt alls. Många läkemedel går att administrera på olika sätt. Diklofenak (handelsnamn Voltaren) kan du få som supp, tablett och gel.

Google scholars och en skev bild om hur läkemedelsindustrin styr vården i Sverige talar ju aitt tysliga språk.

Man vill få, patentstyrt och annat jäkla trams.

Jag möter dagligen folk som får lite tyngre utskrivet, både nytt och gammalt. De som får det som nytt vill knappt hämta ut- dom vill härda ut. De som får det sen gammalt har två grupper. Den ena använder det som det skall tas. Den andra ”glömmer paketen hemma och bor hos kompis tillfälligt”, ”har blivit rånad (men ingen polisrapport”, ”har inte fått ut rätt antal”, ”måste ta mer, men dom jäkla läkarna”.

Gissa vilken grupp som gnäller.

Om läkaren inte vill skriva ut smärtlindring så förstår jag inte varför man inte bara pallrar iväg till bolaget och införskaffar sig smärtlindrande medel på egen hand? Lagligt dessutom.

Sen förstår jag heller inte varför folk försöker knarka med hjälp av en läkare?

Det om något är så jävla pundigt... Liksom trassla med en läkare och försöka få benzo utskrivet när en stadig whiskey gör i princip samma sak.

Anses det vara "finare" att knapra piller istället för att supa?

Jag har tidigare varit alkoholiserad själv och idag så är det som om att man har en stor jävla stämpel i pannan och sjukvården i Sverige behandlar inte mig speciellt mycket med respekt. Har jag problem med foten och undrar vad jag kan göra för att bli hjälpt så undrar läkaren varför jag tror han/hon ska skriva ut smärtstillande. Och jag har inte sagt halvsju om några läkemedel i huvudtaget, mer inne på linjen om vad jag behöver göra för att stärka foten alternativt om en operation kan vara på tapeten.

Nu har jag betat av avtändningen från alkoholen helt på egen hand och jag tänker dela med mig hur jag faktiskt gick till väga då det i allra högsta grad också handlar om smärtlindring såsom fysisk och psykisk:


Jag kom till insikt att saker och ting gör ont i livet. Barndomstrauman gick inte att ignorera och det slutade bara med att jag gick runt med social fobi och panikångestattacker i dryga 20 år DAGLIGEN.

Så lösningen blev att acceptera det förflutna, ta tag i nuet och blicka framåt.

Ångest? Då funderar jag på "varför har jag ångest" och när polletten trillar ner så var det bara att acceptera "varför" och bara vara i nuet. Sen gällande smärtlindring så verkar det som på gemene man att "varför har jag ont?" inte är något någon direkt funderar på.


Är du t ex överviktig och får ont i knäna av att gå i trappor? Vad är lösningen? Piller som tar bort smärtan eller kanske läge att se över ens diet?

Sen har vi i väst blivit jävligt mjäkiga och känsliga mot allt som kan upplevas vara jobbigt.

Och det var precis såhär det gick till när jag klev av alkoholen. Ångest? Vi snackar om att hjärtat slår utav bara helvete samtidigt om det formligen rinner svett om dig och hela soffan jag satt i blev dyngblöt. Detta höll på i över 14 timmar vill jag tillägga. Efter den här erfarenheten så känner jag mig i princip immun mot både stress eller ångest. Betyder inte att jag upplever det emellanåt, men i jämförelse så kommer det inte i närheten av vad jag har varit med om.

Så varför snackar jag om detta? Jag fixade det galant just för att min inställning var och fortfarande är att smärta och ångest är en känsla precis som hungrig, lycka etc... är. Man klipper bandet mellan "jaget" och alla känslor inombords. Det är inte JAG som mår såhär dåligt, det är min kropp och JAG vet varför kroppen mår som den gör.

"Jävlar vilken ångest från helvetet! Jaja... Klart att det kostar att ha "haft så roligt" alla dessa år. Men det går över"

Lite så.


Migrän känns ju däremot som något överjävligt att bara kunna "resonera sig runt". Jag själv har haft Hortons Migrän, däremot aldrig behandlat det då attackerna bara höll i sig i 5-10 minuter och kom sådär varannan månad. Har dock ej haft ett anfall på över 15 år. Alkoholen kanske botade det.

Men personer med migrän eller kronisk värk som det inte går att med hjälp av diet eller träning bli av med blir idag lidande pga av idioter som söker sig till vården pga ryggont och tycker att läkare ska skriva ut smärtstillande medel när det enkelt kan botas av 1 timmes promenad varje dag.

Sen jävla idioter till pundare som ska envisas med att trakassera läkare gällande piller. Ska du prompt knarka? Stå ditt jävla kast istället och riskera istället att bli inlåst i finkan eller värre. Annars sök hjälp för ditt missbruk.