Bokstaven W

Här påstås det att 2006 va året W fick sin plats i alphabetet?! Men jag vet att det fanns med i min skolas -99 -00 -01 -02 osv
Har jag missförstått nått här eller är det verkligen det dom menar?

Kan det ha att göra med att svenska akademin godkände det 2006 och därför blev det då bara ett erkännande om det?

https://spraktidningen.se/sprakbloggen/sju-ar-av-sjalvstandighet-nu-firar-vi-w/

Skulle tro att det innan dess räknades som en variant av v och att vid alfabetisk ordning så gav detta utslagsrösten om allt annat var lika. Innan 2006 hade man sorterat twast före tvist.

Kan det vara en av bokstäverna som vi endast tagit in i alfabetet av estetiska skäl? Som z, vilket alltid uttalas som s i svenskan ändå.

Men det bör varit länge sedan. W har ju hängt med länge.

W har funnits i svenska språket väldigt länge. Man gick över till v för att W och V uttalades lika. Detta kallas för förenklingar. Detta skedde år 1889.

Men W användes ändå i namn. Svenska språket har inte förändrats så mycket på dom sista 300 åren. Lite stavningar för att få det enklare att läsa bra, typ som q blev k och fv blev v endast. Notera att ordet hälften uttalas hälfvten. Så det finns spår än idag.

W som bokstav har fyllt en funktion om inte annat för att särskilja namn i svenska språket hur länge som helst. Ett enklare namn gjordes "kungligt" av att bara ändra ett enkelt V till ett W.

Bondsonen hette Viktor och kungen hade samma namn, men stavade de med ett W istället och hux flux blev det en statusmarkering.

W har ju i och med internet blivit den vanligaste bokstaven också, inte för att man skriver www varenda gång man går in på en hemsida, bokstaven är likt förbannat där i bakgrunden ändå.

Och sedan engelska, försök klara det språket utan W i ens fem minuter....

Så, Nä nä....det har funnits i svenska språket länge.

Tidigare var det V/W (men inte Volkswagen) som upptog en plats tillsammans. Från 2006 fick W en egen plats i SAOL trots att V och W bara är stavningsvarianter utan den fonetiska skillnad som exempelvis finns i engelskan.

V uttalades fram till stavningsreformen islutet av 1800-talet som ett icke tynande F exempelvis Von utalades Fon, andra exempel är stora floder som skrevs elf men uttalades älv.

Vanliga V ljud som i Visby, Varberg och Valdemarsvik skrevs med W för annars hade det blivit Fisby...

Jämför med tyskan och nederländskans V uttal

Fonemet [w] finns ju i svenska dialekter, vilket språktidningen inte nämner. Exempel: Donsö i WWII

Notera hur fiskargubbarna säger "kwällen" vid 3:40, 9:50, 24:50 och 25:40 och "Swerige" vid 28:10. På Öckerö längre norrut uttalade man så sent som för 20 år sedan v som w i alla ställningar. Om man gör det idag vet jag inte.