39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

Och det står jag för till 100% och kan inte komma på en enda anledning till varför det inte skulle vara så.


Ja för incels är ju verkligen kända för att vara bekväma med sig själva och sina känslor och de gömmer ju sig absolut inte bakom avatarer och anonymitet när de ska gråta ut sin frustration på internetforum.

Kom igen.

Absolut inte. Kvinnor gillar självsäkra män och en man som inte är bekväm att yttra någon annan känsla än hat och aggressivitet är en oattraktiv man.

Självmord är extremt tabu och "juridisk haram" i stora delar av Arabvärlden vilket gör att de rapporterade siffrorna bör tas med en stor nypa salt.

Men, jag antar väl att man aldrig någonsin har hört talas om självnmordsattentat av muslimer, absolut inte.

Melissa är inte ens feminist. Hon säger det själv. Hon har mer påverkats av feminister runtomkring henne som säger saker. Men är man inte själv feminist, så torde det vara enkelt att stå emot budskapen och följa sig själv och sin inre röst istället. Jag är tex. uppvuxen i ett katolskt hem, vilket visserligen präglar mig, men jag kan stå emot det jag innerligen anser är fel.

Melissa hade helt enkelt en stark självständighetskänsla i mååååånga år. Och först när hon var i ett fint och bra äktenskap, så kunde hon njuta av att vara mer som en hemmafru. Och då kom barnlängtan.

För hennes del, i USA, verkar detta med att vara mamma vara starkt kopplat till att också vara hemmafru. Och med sin självständighetslängtan, så var hemmafru inte ett alternativ i hennes ungdom.

Så. Hade Melissa bott i Sverige, hade inte dessa delar krockat. Här hade hon kunnat jobba/vara självständig och fått barn. Inte pga. bidragen, utan pga. att jobb är så förankrat i svenskars liv att man tom. ser till att ha generös politik/regelverk när det gäller föräldrar som jobbar. Så att man ska kunna jobba och skaffa barn, utan att vara rik.

Här hade hon sluppit vara hemmafru, men ändå kunnat bli mor, självständig och arbetande. Här råder inte ens hemmafru-ideal. Utan här råder "ut i jobb"-ideal. Även för mammor. Perfekt för Melissa när hon var ung!

Jag upplever att hon är förvirrad i den inspelningen. Hon har nog inte tänkt klart kring saker och ting.

Ja, det är skolplikt i Sverige. Men det är också fritt skolval, som jag skrev. Dvs.: trivs barn inte i sin skola har de rätt att byta skola.

Det är inte feminismens fel att hon blev missnöjd med sin makes önskemål och skiljde sig för att träffa "sitt livs kärlek" som inte ville ha barn och fru

Lika logiskt som om jag skulle skylla att jag är singel för att vi inte har tvångs äktenskap.

Exakt. Och det enda som män kan göra längre tid i livet än vad kvinnor kan är att skaffa barn. En man kan vakna upp när han är 38 år och komma på "jag vill verkligen ha barn" och också genomföra det (så till vida han inte är steril). Detta känner varenda kvinna till.

Melissas önskan om att slippa vara hemmafru och att få jobba och vara självständig, låter i mina öron som det kommer inifrån henne själv. Helt och hållet. Och även om hon inte är feminist (hon säger själv att hon inte är feminist) så verkar hon på något vis ändå känna sig lurad av feminismens budskap.

Jag anser att hon låter förvirrad. Hon skulle nog behöva tänka över saker och ting lite mer.

Kanske kommer hon då bottna i att det är hennes män som givit henne olika känslor. Hennes första man som hon träffade som tonåring, gjorde nog så att hon kände sig kvävd i hemmafrurollen och i livet i stort. Med honom ville hon inte bli mer kvävd/ville inte ha barn med honom, eftersom hon ville bort från honom.

Med man nummer två, kände hon större frihet och glädje. Och då blev det trevligare för henne att pyssla med hemmet och honom. Och det växte då fram en barnlängtan hos henne.

Detta har inget med feminism att göra. Utan har mer med rent djup mänsklighet att göra.

Trivs man på ett jobb, så vill man stanna och kan rentav tänka sig att åta sig nya uppdrag.
Trivs man inte på ett jobb och vill därifrån vill man inte åta sig nya uppdrag lika gärna.

Att bli förälder är ett rejält åtagande. Och då behöver man ju trivas med den person man väljer att bli förälder med.

Det stora problemet med dom där 35 plussarna är att de har alldeles för höga tankar om sig själva och inte minst krav på en framtida partner för att de ska lyckas.

Man har fått höra en hel del vansinniga historier de senaste åren från vänner och bekanta vilka orimliga krav många singelkvinnor har. Många verkar helt och hållet sakna självinsikt.

Det är inte Melissas problem.
Hon gifte sig med sin ungdomskärlek. Han ville att hon skulle vara hemmafru och att de skulle få barn ihop. Hon trivdes inte med hemmafrurollen. De skiljde sig efter en del år tillsammans. Hon tänkte leva som singel, men träffade en ny man och var gift med honom i 7 år. Honom ville hon ha barn med. men han var för gammal för barn. De gick skilda vägar. Och nu är hon 39 år och vill verkligen ha barn. Hon säger själv att hon blev den kvinna hennes första man ville ha, när hon träffade sin andra man... Hon behövde ha sin självständighet och den fick hon med make nummer 2. När hon fick självständigheten, så ville hon ha barn.

Vilka orimliga krav då?

Hon är en velande kvinna och därför en olämplig moder.
Helt enkelt en sådan kvinna som moder natur och evolutionen ser till att de inte förökar sig.

Så värst velig vet jag inte om hon är. Hon ville inte ha barn, under många år. Sedan ville hon det när hon träffade rätt man. Men han var för gammal.

För flertalet människor är det ju så: de vill inte ha barn när de är väldigt unga. Men förr eller senare ändrar de sig och vill ha barn. Vissa ändrar sig på den punkten (till att vilja ha barn) redan under tonåren. Medans andra (som Melissa) tydligen ändrar sig på den punkten sent i livet, så sent att det nästan är för sent.

Och Melissa är ju långt ifrån ensam om att ändra sig på den punkten när de träffar "rätt person" att få barn med. Då brukar barnlängtan komma.

Melissa skulle ha träffat make nummer 2 tidigare bara. Då hade han varit yngre (inte för gammal för barn) och hon hade fått barnlängtan tidigare och kunnat få barn med honom.

Melissa hade otur i livet. Har inget med feminism att göra.

Alltid någon annans fel. Hon får njuta av vin och katter nu.

Det är litet vid sidan av ämnet, men kortfattat kan man säga att man har en slags organisk samhörighet med Sverige; långa släktband, historiska rötter och att man inte har en annan dominerande identifikation. Svenskar kan ha svårt att identifiera sådant hos sig själva, men vill man veta vem som är svensk, så kan man alltid fråga en invandrare. De vet.