2023-12-18, 00:28
  #13
Medlem
Zuzumbas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Jagozar
Den blockerar även de nikotinerga och kolinerga receptorerna i hjärnan vilket kan medföra att men får problem med talet. Jag fick svårare att hitta ord och göra mig förstådd verbalt under insättningen. Som tur var så höll den biverkningen inte i sig mer än 3 veckor och det gick tillbaka till det normala efter att behalingen abrutits.

Ovanligt kåt tror jag bara att jag blev en eller två gånger x)

Nu när du säger det så har jag faktiskt tänkt på senaste tiden att min tinnitus blivit lite mer påtaglig. Innan Voxra tänkte jag knappt på den då jag redan vat så van vid den frekvens och volym min tinnitus redan hade. Vet du om det kan försvinna eller bli bättre med tiden eller har jag förvärrat min tinnitus for life nu?

Det är inte helt klarlagt att det är p.g.a. detta som påverkar talet. Det är mycket lite forskning på just den biverkningen men jag har själv försökt lista ut varför, och tror det snarare handlar om dopaminerga aktionen, snarare än antikolinergika biverkningar men möjligt en kombo av bägge. Jag började forska lite kring talcentrum och hur det är utvecklat, kikade även på hur fåglar, som är ett av de djur som använder läte/tal mest, vilket baseras mycket på dopaminsignalering.

Jag har faktiskt själv experimenterat med Voxra under en period på 3-4 månader, och jag upplevde problem i tal just när jag skulle prata engelska. Det var som att orden försvann, dessa fanns på tungan och i närminnet, men hjärnan ville inte riktigt koppla.

Voxra är en riktigt märklig medicin, och jag tycker inte att den är särskilt effektiv. Biverkningarna är mycket diffusa och problematiken beror troligen p.g.a. blockad av nikotinerga receptorer, men även att DAT-hämningen är så pass låg, att dopaminerga aktionen helt enkelt blir för dassig.

Läkemedelsinducerad Tinnitus är svårt. Man kan dosera zink-tillskott á 30 mg och se om det hjälper. I studier går man gärna högre, men för högt zink-intag är inte bra, så bättre att hålla rimlig dos till en början. Ibland kan SSRI's hjälpa.
Citera
2023-12-18, 00:46
  #14
Medlem
Zuzumbas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bortmedfifittor
Så här är det. 2017 råkade jag bli en amfetamin-missbrukare, varpå jag brakade rakt in i väggen, till följd av förhöjd stress. 2020 blev ren och i samband med detta fick jag min adhd-medicin, som jag dagligen tagit sen dess. Första året gick jag på 50-70mh Elvanse, men hade hög puls och fick en inflammation i muskel som sitter i bröstkorgen (costochondritis). Jag blev därför ställd på 40mg Attentin, vilket har fungerat toppen. Jag fick något högre blodtryck dock och fortsatt hög puls, varpå jag även ställdes på Inderal (betablockerare) och Intuniv (guafacin).

Jag har haft ett EXTREMT stressigt jobb med många resor och koordinering senaste 2 åren, kombinerat med en fruktansvärt ansvarslös och otydlig ledning. Detta har i dagsläget lett till vad läkarna tror är antigen en depression eller utmattningssyndrom. Jag känner mig väldigt uppe i varv, har svårt att sova, hög puls, yr, tappar halva håret, konstant förstoppning, gnisslar tänder och känner en stress i kroppen kort och gott, mycket ångest och mörk utsikt mot framtiden.

Jag har läst om adhd-medicin där patienter som medicinerad tydligen löper 80% högre risk att landa i depression och utmattningssyndrom. Därför har jag pratat med min läkare om att trappa ner Attentinet under 3 mån och sen hitta på något annat för min adhd.

Läkaren har skrivit ut Voxra och menar att jag under nedtrappning ska stå på Voxra och Attentin, för att sedan endast behandlas med Voxra för min adhd.

När jag läser om vad Voxra gör så blir jag lite fundersam på om det är till hjälp för min stressade hjärna och kropp. Voxra går på noradrenalin och dopamin, precis som dexamfetamin, men med en annan verkningsmekanism. Det känns inte som att det på något sätt skulle tillåta min kropp att stressa av. Läkaren menar på att det är ett bättre alternativ för mig och för att jag ska bli frisk.

Har någon tagit Voxra i form av adhd-medicin och hur var det? Kan man verkligen bli frisk från utmattningssyndrom genom att ta Voxra? Det känns motsägelsefullt.

Hur ser din ADHD-problematik ut? ADD, ADHD, kombinerad? Låter som att man kontraproduktivt behandlar dig. Alla centralstimulerande preparat kommer öka blodtryck och puls, att man sedan försöker tackla det genom att samtidigt sätta dig på betablockerare är högst komiskt...

Betablockerare används för övrigt ibland som off label-behandling vid ADHD. Även guanfacin, som i grunden är blodtryckssänkande, en hjärtmedicin, men numera förskrivs för ADHD.

Centralstimulerande preparat kan mycket väl ge biverkningar så som bruxism (gnisslar tänder) och ökad ångest. Att tappa håret beror på ökad oxidativ stress (kallas telogen effluvium) och är troligen en medicinsk biverkning.

Voxra förskrivs ibland som off label-behandling vid ADHD, särskilt då den inte fungerar centralstimulerande. Det kan vara värt att prova, men man måste ofta upp i doser på 450 mg för att se effekt. Någon dopaminerg aktion ses egentligen inte, det är ungefär 10 % blockad av DAT (dopaminergt transportprotein) och den är usel i det avseendet. Däremot hämmar Voxra och aktiva metaboliten ämnet har, noradrenergt transportprotein, i kraftigt utsträckning. Men här ser man också biverkningar i form av att nikotinerga systemets receptorer blockeras och antikolinergika biverkningar ses.

Kan vara vettigare att istället prova Strattera, eller Reboxetin. Jag kanske missar något, men tycker det är jättemärkligt att du inte blivit satt på Strattera, då medicinen i sig är godkänd för ADHD-behandling, innan man off label-kör dig på Voxra!?

Beroende på vilken ADHD-typ du har så är det lättare att komma med medicinska råd. Gamla diagnoserna ADD/ADHD ska behandlas olika enligt mitt tycke.

Jag tror inte att Voxra är ett särskilt bra alternativ. Du bör kika in Strattera istället. Strattera har även serotonerg aktion i att hämma återupptaget, vilket kan agera ångestdämpande och i viss mån antidepressivt. Att kombinera Strattera ihop med amfetamin är dock inte bra, eftersom att serotonergt syndrom kan uppstå. Reboxetin å andra sidan är mer specifikt fungerande i att blockera noradrenergt transportprotein (NET).

Jag förstår kombon i Voxra + amfetamin (under utsättning) men det vore bättre att sätta ut amfetaminet och kombinera en ångestdämpare under tiden, sedan prova Strattera. Här får du samtidigt in den serotonerga aktionen som kan ge lite mer ångestdämpning och agera inte lika stressande.

Voxra kommer knappast lösa utmattningssyndrom, utan snarare förvärra det.
Citera
2023-12-18, 13:06
  #15
Medlem
bortmedfifittors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zuzumba
Hur ser din ADHD-problematik ut? ADD, ADHD, kombinerad? Låter som att man kontraproduktivt behandlar dig. Alla centralstimulerande preparat kommer öka blodtryck och puls, att man sedan försöker tackla det genom att samtidigt sätta dig på betablockerare är högst komiskt...

Betablockerare används för övrigt ibland som off label-behandling vid ADHD. Även guanfacin, som i grunden är blodtryckssänkande, en hjärtmedicin, men numera förskrivs för ADHD.

Centralstimulerande preparat kan mycket väl ge biverkningar så som bruxism (gnisslar tänder) och ökad ångest. Att tappa håret beror på ökad oxidativ stress (kallas telogen effluvium) och är troligen en medicinsk biverkning.

Voxra förskrivs ibland som off label-behandling vid ADHD, särskilt då den inte fungerar centralstimulerande. Det kan vara värt att prova, men man måste ofta upp i doser på 450 mg för att se effekt. Någon dopaminerg aktion ses egentligen inte, det är ungefär 10 % blockad av DAT (dopaminergt transportprotein) och den är usel i det avseendet. Däremot hämmar Voxra och aktiva metaboliten ämnet har, noradrenergt transportprotein, i kraftigt utsträckning. Men här ser man också biverkningar i form av att nikotinerga systemets receptorer blockeras och antikolinergika biverkningar ses.

Kan vara vettigare att istället prova Strattera, eller Reboxetin. Jag kanske missar något, men tycker det är jättemärkligt att du inte blivit satt på Strattera, då medicinen i sig är godkänd för ADHD-behandling, innan man off label-kör dig på Voxra!?

Beroende på vilken ADHD-typ du har så är det lättare att komma med medicinska råd. Gamla diagnoserna ADD/ADHD ska behandlas olika enligt mitt tycke.

Jag tror inte att Voxra är ett särskilt bra alternativ. Du bör kika in Strattera istället. Strattera har även serotonerg aktion i att hämma återupptaget, vilket kan agera ångestdämpande och i viss mån antidepressivt. Att kombinera Strattera ihop med amfetamin är dock inte bra, eftersom att serotonergt syndrom kan uppstå. Reboxetin å andra sidan är mer specifikt fungerande i att blockera noradrenergt transportprotein (NET).

Jag förstår kombon i Voxra + amfetamin (under utsättning) men det vore bättre att sätta ut amfetaminet och kombinera en ångestdämpare under tiden, sedan prova Strattera. Här får du samtidigt in den serotonerga aktionen som kan ge lite mer ångestdämpning och agera inte lika stressande.

Voxra kommer knappast lösa utmattningssyndrom, utan snarare förvärra det.

Tack för att du delar med dig på en nivå som är intressant för mig.

Jag har också svårt att förstå hur Attentin och Voxra öht fungerar väl ihop. Du som är så väl insatt i hjärnkemi kanske kan förklara om min intuition är rätt i detta fall. Som jag förstår det agerar dexamfetamin (och övriga CS) på noradrenalin och dopamin-receptorer på så sätt att den ökar deras produktion av dessa signalsubstanser och "tömmer" receptorn så att säga, tvingar den att gå på overdrive (det skulle förklara den absurt förhöjda risken för utmattningssyndrom och depression hos adhd-medicinerade). Voxra å sina sida blockerar återupptagningen av samma signalsubstanser hos samma receptorer, så dessa inte kan bli "tömda" på samma intensiva sätt, och balansen blir mer jämn i kroppen och huvudet. Har jag fattat rätt? Om ja, så borde Voxra och Attentin tillsammans ge samma känsla som att gasa och bromsa samtidigt när man kör bil.

Vad betyder antikolinegirka effekten? Vilka receptorer blockeras då? Vad betyder "Voxra hämmar det aktiva metaboliten ämnet, noradrenergt transportprotein, i kraftigt utsträckning. Men här ser man också biverkningar i form av att nikotinerga systemets receptorer blockeras och antikolinergika biverkningar ses."?

Vården är ju som den är, ingen ska vara så naiv att man tror att kan blint lita på att få hjälp av professionella och pålästa läkare som vill och förstår ens bästa. Det är en sedan länge förbi.

Jag har en något ovanlig sjukdomshistorik av psykisk ohälsa. Ingen alls i princip.

Jag var till synes frisk hela mitt liv, utan historik av svåra tonår, extrema depressioner eller självskadebeteenden i ungdomen. Visst jag kunde vara rätt nedstämd i perioder och hade starka känslor och svårt med emotionell reglering (åt för mycket och var överviktig), men det var inget som påverkade något för mycket. Jag var duktig i skolan, och var väl lite ensam och mobbad, men inte mer "problembarn" än så.

Däremot blev jag rätt konkret intresserad av droger och substanser när jag fyllde 19, och gjorde det till min livsambition att testa alla sinnesförändrande substanser som existerar. Det var verkligen inget extremt problem under många år heller, utan jag seglade på denna hobby rätt stabilt fram till att jag var i 27 års åldern. Parallellt tog jag körkort, flyttade hemifrån, jobbade heltid, påbörjade universitetsstudier, flyttade till en annan stad, avslutade universitetsstudier, påbörjade karriär med goda resultat... det såg ut som att jag klarade av livet! Jag hade aldrig upplevt depressioner eller tagit några läkemedel för min "psykiska ohälsa", det var inte ett existerande begrepp i min värld.

Visst, mina relationer slutade ofta i mardrömsliknande scenarion där jag vid några tillfällen skar upp armarna inför mina pojkvänner för att göra ett "statement" och kunde ha rätt allvarliga utagerande beteenden mot samma pojkvänner. Jag kunde bli väldigt arg och hade inställningen att jag gör vad fan jag vill. Det gjorde att jag hamnade i fyllecell några gånger. Jag var på universitetet känd som den som kunde dricka mest och få regelbundna blackouts.

Jag tog mig samman något när jag påbörjade min yrkeskarriär, och arbetade heltid, men på helgerna blev det vilda AWn med kollegor. Men vi var alla i 25 års ålder, tjänade bra och ville ha roligt. Alla blev redlösa, inte bara jag.

Mitt normala liv kom till ett abrupt slut när jag, 27 år gammal, stötte på amfetamin, och bestämde mig då för att det var lösningen på alla mina problem. Jag nådde snabbt min målvikt, kunde slutföra det jag ville, var inte lika lat och definitivt mer fokuserad. För ja, vem blir inte det på amfetamin?

Efter 3 års djupare och djupare missbruk av amfetamin, klonazepam, zopiklon, mdma, lsd, ketamin, alkohol och cannabis stod det klart för mig och alla omkring mig att jag var en missbrukare. Jag delade denna insikt med mina föräldrar som i ren fasa började dra i absolut alla möjliga trådar för att hjälpa mig. Jag hade försökt gå hos beroendevården sista året av mitt missbruk, men deras klassiska "kom tillbaka när du har varit nykter i 3 mån, så hjälper vi dig", gjorde det omöjligt att kravla sig upp.

Jag misstänkte att jag hade adhd för att jag ofta avbröt andra, var väldigt framfusig, hade svårt att välja bort kortsiktiga belöningar, svårt att planera eller överhuvudtaget följa en planering en längre tid, svårt att hålla i nya beteenden, svårt med relationer, dåligt korttidsminne, missbruksproblematik, etc. Min kärlek för amfetamin även den förstärkte idén om att jag har adhd. Man gjorde en privat utredning på mig som ärligt talat nog borde ha varit mer gedigen. Slutsatsen blev medelsvår adhd och borderline.

Jag började omedelbart medicineras med Elvanse, och samtidigt trappa ut mitt bensomissbruk och amfetaminet förstås. Efter 1 år testade jag även Concerta och Equisim en ytterst kort period, båda sög. Jag bad självmant om att få gå över till Attentin (hade läst på) för att den inte var lika långtidsverkande och Elvansen lät mig aldrig slappna av och komma ner i varv. Jag kunde ha 140 i puls och fick absudra panikångestattacker som jag aldrig tidigare haft i mitt liv. Jag knaprade samtidigt melatonin, Inderal och Alimemazin i rätt stora doser. I börja av detta år började jag få förhöjt blodtryck, varpå jag ställde på Guafacin (som läkaren också menade på något vis skulle förbättra mina adhd-symtom, men någon skillnad kände jag knappast). Betablockerare har jag aldrig hört användas för ADHD-symtom, det är något nytt för mig.

Hur som helst, sedan jag började mixtra med CS, har jag pendlat mellan tillstånd av extrem stress, olycka, nedstämdhet och depression. Har mitt liv blivit bättre med CS? Nej. Jag har haft en föraning att länge att det är min adhd-medicin som får mig att må så här dåligt, för jag har inte mått så här innan i mitt liv någonsin. Min läkare vill tyvärr mena att det är min borderline som får mig att vara så här nedstämd, trots att jag inte upplevt det förut.

Han vägrar hålla med om att det är adhd-medicinen som kan ha orsakat mitt tillstånd, men däremot vill han oavsett att jag trappar ut Attentinet då det inte längre är godkänt för behandling av adhd hos vuxna (oklart varför). Läkaren sa att när han skrev ut adhd-medicin innan 2010, så skrev han alltid ut Voxra och det med goda resultat. Han sa även att jag kommer gå på en väldigt liten dos Voxra.

Han förklarade aldrig ambitionen med att ställa mig på Voxra, jag gissar mig fram till att han ser den som en bättre antidepp än övriga som jag har behövt gång på gång tjata om att jag INTE vill ställas på. Varenda läkare och psykolog har efter första samtalet direkt velat sätta in antidepp och jag har velat försöka andra vägar.

Så, jag förstår det som att Voxra ska i mitt fall 1. förbättra min depression/utmattningssyndrom (där är läkare inte ens överens), och 2. agera som substitut för Attentinet som jag trappar ut.

Men om stimuleringen av CNS är anledningen till mitt nuvarande tillstånd, känns det kontraproduktivt att fortsätta påverkar och stimulera dessa områden i hjärnan mer vid det här laget. Jag hade helst inte tagit Voxra, men det verkar vara en förutsättning för min sjukskrivning.
Citera
2023-12-18, 15:23
  #16
Medlem
jappalenolover47s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zuzumba
Jag har faktiskt själv experimenterat med Voxra under en period på 3-4 månader, och jag upplevde problem i tal just när jag skulle prata engelska. Det var som att orden försvann, dessa fanns på tungan och i närminnet, men hjärnan ville inte riktigt koppla.

Fick Voxra för ca 2.5 år sen mot depression.

Det den påverkade mest var definitivt att tala. Jag beskrev det till läkaren som "det är som att någon plockar orden ur munnen på mig när jag försöker prata". Han förstod på direkten vad jag menade och ändrade medicineringen till Venlafaxin.

Tror tyvärr att del av talstörningen sitter kvar permanent. Har fortfarande svårt att hitta ord och pausar ofta mitt i meningar pga det. Värst är det i telefonsamtal. Mitt engelska tal har dock inte störts på samma sätt, den är mer flytande än min svenska skulle jag säga.
Citera
2023-12-20, 00:43
  #17
Medlem
Zuzumbas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bortmedfifittor
Tack för att du delar med dig på en nivå som är intressant för mig.

Jag har också svårt att förstå hur Attentin och Voxra öht fungerar väl ihop. Du som är så väl insatt i hjärnkemi kanske kan förklara om min intuition är rätt i detta fall. Som jag förstår det agerar dexamfetamin (och övriga CS) på noradrenalin och dopamin-receptorer på så sätt att den ökar deras produktion av dessa signalsubstanser och "tömmer" receptorn så att säga, tvingar den att gå på overdrive (det skulle förklara den absurt förhöjda risken för utmattningssyndrom och depression hos adhd-medicinerade). Voxra å sina sida blockerar återupptagningen av samma signalsubstanser hos samma receptorer, så dessa inte kan bli "tömda" på samma intensiva sätt, och balansen blir mer jämn i kroppen och huvudet. Har jag fattat rätt? Om ja, så borde Voxra och Attentin tillsammans ge samma känsla som att gasa och bromsa samtidigt när man kör bil.

Vad betyder antikolinegirka effekten? Vilka receptorer blockeras då? Vad betyder "Voxra hämmar det aktiva metaboliten ämnet, noradrenergt transportprotein, i kraftigt utsträckning. Men här ser man också biverkningar i form av att nikotinerga systemets receptorer blockeras och antikolinergika biverkningar ses."?

Vården är ju som den är, ingen ska vara så naiv att man tror att kan blint lita på att få hjälp av professionella och pålästa läkare som vill och förstår ens bästa. Det är en sedan länge förbi.

Jag har en något ovanlig sjukdomshistorik av psykisk ohälsa. Ingen alls i princip.

Jag var till synes frisk hela mitt liv, utan historik av svåra tonår, extrema depressioner eller självskadebeteenden i ungdomen. Visst jag kunde vara rätt nedstämd i perioder och hade starka känslor och svårt med emotionell reglering (åt för mycket och var överviktig), men det var inget som påverkade något för mycket. Jag var duktig i skolan, och var väl lite ensam och mobbad, men inte mer "problembarn" än så.

Däremot blev jag rätt konkret intresserad av droger och substanser när jag fyllde 19, och gjorde det till min livsambition att testa alla sinnesförändrande substanser som existerar. Det var verkligen inget extremt problem under många år heller, utan jag seglade på denna hobby rätt stabilt fram till att jag var i 27 års åldern. Parallellt tog jag körkort, flyttade hemifrån, jobbade heltid, påbörjade universitetsstudier, flyttade till en annan stad, avslutade universitetsstudier, påbörjade karriär med goda resultat... det såg ut som att jag klarade av livet! Jag hade aldrig upplevt depressioner eller tagit några läkemedel för min "psykiska ohälsa", det var inte ett existerande begrepp i min värld.

Visst, mina relationer slutade ofta i mardrömsliknande scenarion där jag vid några tillfällen skar upp armarna inför mina pojkvänner för att göra ett "statement" och kunde ha rätt allvarliga utagerande beteenden mot samma pojkvänner. Jag kunde bli väldigt arg och hade inställningen att jag gör vad fan jag vill. Det gjorde att jag hamnade i fyllecell några gånger. Jag var på universitetet känd som den som kunde dricka mest och få regelbundna blackouts.

Jag tog mig samman något när jag påbörjade min yrkeskarriär, och arbetade heltid, men på helgerna blev det vilda AWn med kollegor. Men vi var alla i 25 års ålder, tjänade bra och ville ha roligt. Alla blev redlösa, inte bara jag.

Mitt normala liv kom till ett abrupt slut när jag, 27 år gammal, stötte på amfetamin, och bestämde mig då för att det var lösningen på alla mina problem. Jag nådde snabbt min målvikt, kunde slutföra det jag ville, var inte lika lat och definitivt mer fokuserad. För ja, vem blir inte det på amfetamin?

Efter 3 års djupare och djupare missbruk av amfetamin, klonazepam, zopiklon, mdma, lsd, ketamin, alkohol och cannabis stod det klart för mig och alla omkring mig att jag var en missbrukare. Jag delade denna insikt med mina föräldrar som i ren fasa började dra i absolut alla möjliga trådar för att hjälpa mig. Jag hade försökt gå hos beroendevården sista året av mitt missbruk, men deras klassiska "kom tillbaka när du har varit nykter i 3 mån, så hjälper vi dig", gjorde det omöjligt att kravla sig upp.

Jag misstänkte att jag hade adhd för att jag ofta avbröt andra, var väldigt framfusig, hade svårt att välja bort kortsiktiga belöningar, svårt att planera eller överhuvudtaget följa en planering en längre tid, svårt att hålla i nya beteenden, svårt med relationer, dåligt korttidsminne, missbruksproblematik, etc. Min kärlek för amfetamin även den förstärkte idén om att jag har adhd. Man gjorde en privat utredning på mig som ärligt talat nog borde ha varit mer gedigen. Slutsatsen blev medelsvår adhd och borderline.

Jag började omedelbart medicineras med Elvanse, och samtidigt trappa ut mitt bensomissbruk och amfetaminet förstås. Efter 1 år testade jag även Concerta och Equisim en ytterst kort period, båda sög. Jag bad självmant om att få gå över till Attentin (hade läst på) för att den inte var lika långtidsverkande och Elvansen lät mig aldrig slappna av och komma ner i varv. Jag kunde ha 140 i puls och fick absudra panikångestattacker som jag aldrig tidigare haft i mitt liv. Jag knaprade samtidigt melatonin, Inderal och Alimemazin i rätt stora doser. I börja av detta år började jag få förhöjt blodtryck, varpå jag ställde på Guafacin (som läkaren också menade på något vis skulle förbättra mina adhd-symtom, men någon skillnad kände jag knappast). Betablockerare har jag aldrig hört användas för ADHD-symtom, det är något nytt för mig.

Hur som helst, sedan jag började mixtra med CS, har jag pendlat mellan tillstånd av extrem stress, olycka, nedstämdhet och depression. Har mitt liv blivit bättre med CS? Nej. Jag har haft en föraning att länge att det är min adhd-medicin som får mig att må så här dåligt, för jag har inte mått så här innan i mitt liv någonsin. Min läkare vill tyvärr mena att det är min borderline som får mig att vara så här nedstämd, trots att jag inte upplevt det förut.

Han vägrar hålla med om att det är adhd-medicinen som kan ha orsakat mitt tillstånd, men däremot vill han oavsett att jag trappar ut Attentinet då det inte längre är godkänt för behandling av adhd hos vuxna (oklart varför). Läkaren sa att när han skrev ut adhd-medicin innan 2010, så skrev han alltid ut Voxra och det med goda resultat. Han sa även att jag kommer gå på en väldigt liten dos Voxra.

Han förklarade aldrig ambitionen med att ställa mig på Voxra, jag gissar mig fram till att han ser den som en bättre antidepp än övriga som jag har behövt gång på gång tjata om att jag INTE vill ställas på. Varenda läkare och psykolog har efter första samtalet direkt velat sätta in antidepp och jag har velat försöka andra vägar.

Så, jag förstår det som att Voxra ska i mitt fall 1. förbättra min depression/utmattningssyndrom (där är läkare inte ens överens), och 2. agera som substitut för Attentinet som jag trappar ut.

Men om stimuleringen av CNS är anledningen till mitt nuvarande tillstånd, känns det kontraproduktivt att fortsätta påverkar och stimulera dessa områden i hjärnan mer vid det här laget. Jag hade helst inte tagit Voxra, men det verkar vara en förutsättning för min sjukskrivning.

Du måste bli införstådd att Voxra är en extremt svag medicin när det gäller dopaminerg aktion. Det är ett försäljningsknep från GSK att saluföra den som en dual action-medicin, med effekt på dopamin. Det är bättre att se den som en simpel NRI-hämmare.

Du skriver en lång text, det är bra. Men jag hinner inte svara på allt nu, men ska försöka.

Amfetaminer, av de olika slag, frisätter signalsubstanser - serotonin, dopamin, noradrenalin. Det betyder att signaleringen och nivåer av signalsubstanserna ökar. När jag skriver att signaleringen ökar innebär det att nu börjar cellernas receptorer skicka vidare impulser och signalsubstanser hej vilt. Amfetaminer påverkar även belöningssystemet i sin dopaminerga aktion. Samtidigt HÄMMAR amfetaminer återupptaget av transportprotein för signalsubstanserna. Dessa protein ansvarar för att transportera dem. Dessa kallas SERT, NET och DAT (serotonin, noradrenalin, dopamin). Voxra hämmar återupptaget av NET och i mindre utsträckning (säg á 10 %) DAT.

Kroppen har en konstant flöde av signalsubstanser. Ponera nu att dessa absolut inte enbart behövs för ditt psykiska mående utan hela kroppen nyttjar dem. Serotonin är t.ex. nödvändigt för mag- och tarmfunktion, dopamin för rörelseapparaten.

När man hämmar återupptaget av dessa protein så betyder det att MER signalsubstanser ansamlas i cellens synapsklyfta. Hämningen behöver inte vara total eller absolut. Jag brukar jämföra det med ett slags handfat och du har vattenkranen på som står och rinner, vattnet som rinner är signalsubstanserna. Vi leker med tanken att du nu hämmar återupptaget = du sätter i en propp i handfatet och vattnet (signalsubstanserna som rinner på) samlas upp och fyller synapsklyftan. Detta leder till att receptorn enklare kan lokalisera substanserna och sedan skicka iväg den. De blir tillgängligare så att säga.

Vi måste alltså skilja på en frisättning av signalsubstanser vs en återupptagshämning av de transportprotein som ansvarar för dem. Amfetaminer gör bägge, samtidigt påverkar amfetaminer i princip alla dessa tre signalsubstanser, samt belöningssystemet, varför en tillvänjningsrisk föreligger. Det har under historians gång funnits antidepressiva mediciner som liknat kokain, där patienter fick en fantastisk effekt. Problemet var att många började missbruka dem, och de togs bort från marknaden. Amineptin är en klassiker om man vill läsa mer om detta...
Citera
2023-12-20, 00:43
  #18
Medlem
Zuzumbas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bortmedfifittor
Tack för att du delar med dig på en nivå som är intressant för mig.

Jag har också svårt att förstå hur Attentin och Voxra öht fungerar väl ihop. Du som är så väl insatt i hjärnkemi kanske kan förklara om min intuition är rätt i detta fall. Som jag förstår det agerar dexamfetamin (och övriga CS) på noradrenalin och dopamin-receptorer på så sätt att den ökar deras produktion av dessa signalsubstanser och "tömmer" receptorn så att säga, tvingar den att gå på overdrive (det skulle förklara den absurt förhöjda risken för utmattningssyndrom och depression hos adhd-medicinerade). Voxra å sina sida blockerar återupptagningen av samma signalsubstanser hos samma receptorer, så dessa inte kan bli "tömda" på samma intensiva sätt, och balansen blir mer jämn i kroppen och huvudet. Har jag fattat rätt? Om ja, så borde Voxra och Attentin tillsammans ge samma känsla som att gasa och bromsa samtidigt när man kör bil.

Vad betyder antikolinegirka effekten? Vilka receptorer blockeras då? Vad betyder "Voxra hämmar det aktiva metaboliten ämnet, noradrenergt transportprotein, i kraftigt utsträckning. Men här ser man också biverkningar i form av att nikotinerga systemets receptorer blockeras och antikolinergika biverkningar ses."?

Vården är ju som den är, ingen ska vara så naiv att man tror att kan blint lita på att få hjälp av professionella och pålästa läkare som vill och förstår ens bästa. Det är en sedan länge förbi.

Jag har en något ovanlig sjukdomshistorik av psykisk ohälsa. Ingen alls i princip.

Jag var till synes frisk hela mitt liv, utan historik av svåra tonår, extrema depressioner eller självskadebeteenden i ungdomen. Visst jag kunde vara rätt nedstämd i perioder och hade starka känslor och svårt med emotionell reglering (åt för mycket och var överviktig), men det var inget som påverkade något för mycket. Jag var duktig i skolan, och var väl lite ensam och mobbad, men inte mer "problembarn" än så.

Däremot blev jag rätt konkret intresserad av droger och substanser när jag fyllde 19, och gjorde det till min livsambition att testa alla sinnesförändrande substanser som existerar. Det var verkligen inget extremt problem under många år heller, utan jag seglade på denna hobby rätt stabilt fram till att jag var i 27 års åldern. Parallellt tog jag körkort, flyttade hemifrån, jobbade heltid, påbörjade universitetsstudier, flyttade till en annan stad, avslutade universitetsstudier, påbörjade karriär med goda resultat... det såg ut som att jag klarade av livet! Jag hade aldrig upplevt depressioner eller tagit några läkemedel för min "psykiska ohälsa", det var inte ett existerande begrepp i min värld.

Visst, mina relationer slutade ofta i mardrömsliknande scenarion där jag vid några tillfällen skar upp armarna inför mina pojkvänner för att göra ett "statement" och kunde ha rätt allvarliga utagerande beteenden mot samma pojkvänner. Jag kunde bli väldigt arg och hade inställningen att jag gör vad fan jag vill. Det gjorde att jag hamnade i fyllecell några gånger. Jag var på universitetet känd som den som kunde dricka mest och få regelbundna blackouts.

Jag tog mig samman något när jag påbörjade min yrkeskarriär, och arbetade heltid, men på helgerna blev det vilda AWn med kollegor. Men vi var alla i 25 års ålder, tjänade bra och ville ha roligt. Alla blev redlösa, inte bara jag.

Mitt normala liv kom till ett abrupt slut när jag, 27 år gammal, stötte på amfetamin, och bestämde mig då för att det var lösningen på alla mina problem. Jag nådde snabbt min målvikt, kunde slutföra det jag ville, var inte lika lat och definitivt mer fokuserad. För ja, vem blir inte det på amfetamin?

Efter 3 års djupare och djupare missbruk av amfetamin, klonazepam, zopiklon, mdma, lsd, ketamin, alkohol och cannabis stod det klart för mig och alla omkring mig att jag var en missbrukare. Jag delade denna insikt med mina föräldrar som i ren fasa började dra i absolut alla möjliga trådar för att hjälpa mig. Jag hade försökt gå hos beroendevården sista året av mitt missbruk, men deras klassiska "kom tillbaka när du har varit nykter i 3 mån, så hjälper vi dig", gjorde det omöjligt att kravla sig upp.

Jag misstänkte att jag hade adhd för att jag ofta avbröt andra, var väldigt framfusig, hade svårt att välja bort kortsiktiga belöningar, svårt att planera eller överhuvudtaget följa en planering en längre tid, svårt att hålla i nya beteenden, svårt med relationer, dåligt korttidsminne, missbruksproblematik, etc. Min kärlek för amfetamin även den förstärkte idén om att jag har adhd. Man gjorde en privat utredning på mig som ärligt talat nog borde ha varit mer gedigen. Slutsatsen blev medelsvår adhd och borderline.

Jag började omedelbart medicineras med Elvanse, och samtidigt trappa ut mitt bensomissbruk och amfetaminet förstås. Efter 1 år testade jag även Concerta och Equisim en ytterst kort period, båda sög. Jag bad självmant om att få gå över till Attentin (hade läst på) för att den inte var lika långtidsverkande och Elvansen lät mig aldrig slappna av och komma ner i varv. Jag kunde ha 140 i puls och fick absudra panikångestattacker som jag aldrig tidigare haft i mitt liv. Jag knaprade samtidigt melatonin, Inderal och Alimemazin i rätt stora doser. I börja av detta år började jag få förhöjt blodtryck, varpå jag ställde på Guafacin (som läkaren också menade på något vis skulle förbättra mina adhd-symtom, men någon skillnad kände jag knappast). Betablockerare har jag aldrig hört användas för ADHD-symtom, det är något nytt för mig.

Hur som helst, sedan jag började mixtra med CS, har jag pendlat mellan tillstånd av extrem stress, olycka, nedstämdhet och depression. Har mitt liv blivit bättre med CS? Nej. Jag har haft en föraning att länge att det är min adhd-medicin som får mig att må så här dåligt, för jag har inte mått så här innan i mitt liv någonsin. Min läkare vill tyvärr mena att det är min borderline som får mig att vara så här nedstämd, trots att jag inte upplevt det förut.

Han vägrar hålla med om att det är adhd-medicinen som kan ha orsakat mitt tillstånd, men däremot vill han oavsett att jag trappar ut Attentinet då det inte längre är godkänt för behandling av adhd hos vuxna (oklart varför). Läkaren sa att när han skrev ut adhd-medicin innan 2010, så skrev han alltid ut Voxra och det med goda resultat. Han sa även att jag kommer gå på en väldigt liten dos Voxra.

Han förklarade aldrig ambitionen med att ställa mig på Voxra, jag gissar mig fram till att han ser den som en bättre antidepp än övriga som jag har behövt gång på gång tjata om att jag INTE vill ställas på. Varenda läkare och psykolog har efter första samtalet direkt velat sätta in antidepp och jag har velat försöka andra vägar.

Så, jag förstår det som att Voxra ska i mitt fall 1. förbättra min depression/utmattningssyndrom (där är läkare inte ens överens), och 2. agera som substitut för Attentinet som jag trappar ut.

Men om stimuleringen av CNS är anledningen till mitt nuvarande tillstånd, känns det kontraproduktivt att fortsätta påverkar och stimulera dessa områden i hjärnan mer vid det här laget. Jag hade helst inte tagit Voxra, men det verkar vara en förutsättning för min sjukskrivning.

Fortsätter i nytt inlägg p.g.a. gräns.

Antikolnergika. Du har delvis två nervsystem i kroppen som jobbar med kolnergika receptorer. Muskarina och nikotinerga (muskarin och nikotin). Dessa jobbar med att skicka signalsubstansen acetylkolin mellan celler, livsviktigt för att kroppen ska kunna fungera. Att en substans har antikolnergisk effekt innebär att receptorer blockeras och hämmas, vilket gör att transporten av signalsubstanserna minskar. Det Voxra gör är att hämma nikotinerga receptorer, och detta leder till antikolnergika biverkningar, det kan vara allt från muntorrhet, till kognitiva symptom. Voxra är i grunden en sluta röka-medicin där man kunde se att intag av nikotinprodukter så som cigaretter, inte gav någon effekt (då systemets receptorer blockerats) och gjorde att patienter inte vilka röka. Det nikotinerga systemet har dock egentligen inget med tobak att göra, så lås dig inte på namnet.

Summa summarum är att Voxra är en kass NRI, alltså blockerare av transportproteinet för noradrenalin. Men tyvärr blockerar den nikotinerga receptorer, vilket inte är bra alls.

Jag har tyvärr inte tid att svara på allt, men jag har läst det du skrivit. Du har alltså en BPS-diagnos och ADHD? Det är en jobbig dubbeldiagnos. Jag skulle påstå att centralstimulerande mediciner i ditt fall lär förvärra din symptombild. Jag skulle definitivt titta vidare på medicinen Strattera. Finns serotonerg aktion där också, vilket kan vara intressant. Möjligen kombinera Strattera ihop med buspiron, som är en mild ångestdämpande medicin.

I din BPS-problematik behöver du något mer stämningsstabiliserande och ångestdämpande, Voxra har ingen gynnsam effekt där utan lär förvärra problemen. Det är en rätt jävla kass antidepressiv medicin faktiskt och är mer vettig vid en slags trötthetsbaserad dystymi/mild depression. Man kan å andra sidan kombinera den med diverse mediciner av SSRI-klass, eller Mirtazapin. Frågan är om det är värt det.
Citera
2023-12-20, 00:46
  #19
Medlem
Zuzumbas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jappalenolover47
Fick Voxra för ca 2.5 år sen mot depression.

Det den påverkade mest var definitivt att tala. Jag beskrev det till läkaren som "det är som att någon plockar orden ur munnen på mig när jag försöker prata". Han förstod på direkten vad jag menade och ändrade medicineringen till Venlafaxin.

Tror tyvärr att del av talstörningen sitter kvar permanent. Har fortfarande svårt att hitta ord och pausar ofta mitt i meningar pga det. Värst är det i telefonsamtal. Mitt engelska tal har dock inte störts på samma sätt, den är mer flytande än min svenska skulle jag säga.

Prova kosttillskott så som NAC. Man kan även prova en mild dopaminagonist, Mucuna Pruriens om man vill gå på kosttillskott, annars låg dos pramipexol.
Citera
2023-12-25, 22:04
  #20
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av bortmedfifittor
Så här är det. 2017 råkade jag bli en amfetamin-missbrukare, varpå jag brakade rakt in i väggen, till följd av förhöjd stress. 2020 blev ren och i samband med detta fick jag min adhd-medicin, som jag dagligen tagit sen dess. Första året gick jag på 50-70mh Elvanse, men hade hög puls och fick en inflammation i muskel som sitter i bröstkorgen (costochondritis). Jag blev därför ställd på 40mg Attentin, vilket har fungerat toppen. Jag fick något högre blodtryck dock och fortsatt hög puls, varpå jag även ställdes på Inderal (betablockerare) och Intuniv (guafacin).

Jag har haft ett EXTREMT stressigt jobb med många resor och koordinering senaste 2 åren, kombinerat med en fruktansvärt ansvarslös och otydlig ledning. Detta har i dagsläget lett till vad läkarna tror är antigen en depression eller utmattningssyndrom. Jag känner mig väldigt uppe i varv, har svårt att sova, hög puls, yr, tappar halva håret, konstant förstoppning, gnisslar tänder och känner en stress i kroppen kort och gott, mycket ångest och mörk utsikt mot framtiden.

Jag har läst om adhd-medicin där patienter som medicinerad tydligen löper 80% högre risk att landa i depression och utmattningssyndrom. Därför har jag pratat med min läkare om att trappa ner Attentinet under 3 mån och sen hitta på något annat för min adhd.

Läkaren har skrivit ut Voxra och menar att jag under nedtrappning ska stå på Voxra och Attentin, för att sedan endast behandlas med Voxra för min adhd.

När jag läser om vad Voxra gör så blir jag lite fundersam på om det är till hjälp för min stressade hjärna och kropp. Voxra går på noradrenalin och dopamin, precis som dexamfetamin, men med en annan verkningsmekanism. Det känns inte som att det på något sätt skulle tillåta min kropp att stressa av. Läkaren menar på att det är ett bättre alternativ för mig och för att jag ska bli frisk.

Har någon tagit Voxra i form av adhd-medicin och hur var det? Kan man verkligen bli frisk från utmattningssyndrom genom att ta Voxra? Det känns motsägelsefullt.

All annan antidepp kan du slänga i väggen. Har själv fått utmattningssyndrom en gång, och den som faktiskt hjälper är just voxra. Dock som med många mediciner finns det också baksidor, man blir mer labil av sig. Däremot är det det som tar dig framåt, att du vågar mer och vågar ifrågasätta saker, vara ärlig och göra det som du är programmerad för. Du får tillbaka glöden på ett sätt. Orkar göra saker osv. Sällan man sitter ned eller ens har behov av att sitta ned under medicineringen. Du gör saker som du annars tycker är tråkiga (som just är felet med ditt mående). Du tar bara tag i saker utan att tänka på det. Har annars lätt för att prokrastinera, vilket är gött att slippa. Blir inte lika rörigt i hjärnkontoret längre. Så all credd till denna medicinen.

Tycker också att det räcker med 150 mg.
Citera
2023-12-26, 15:37
  #21
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Airwave92
Fördelarna var minskad depression och att man ibland blev väldigt kåt på den, den absoluta farligaste nackdelen med den medicinen är att den är ototoxisk, vilket betyder att den direkt angriper hörseln och skadar hörselnerver. Många har fått permanent tinnitus av Voxra

Snälla, sprid inte osanningar. Hittar ingenstans att voxra ska vara ototoxiskt. När jag googlar är det bara dina inlägg på flashback som dyker upp. Antidepressiva föreslås till och med som behandling på tinnitus (https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/onh/tinnitus/).

Man kan uppfatta ljud konstigare, men med det sagt behöver det inte ha med tinnitus att göra. Snälla kom med källor istället för att hitta på saker. Vilka fler vet har ens påstått att man kan få tinnitus av medicinen, är dem läkare eller lekmän?

Dessutom är behöver tinnitus inte vara så allvarligt som det låter. Den går i de allra flesta fallen över och är bara tillfällig. När jag själv gått av medicinen uppfattas hörseln normalt igen, men det är inget som jag störs av direkt att det finns där, man får väga för och emot, de flesta läkemedlen har alltid en baksida som man tvingas acceptera.
Citera
2023-12-26, 15:59
  #22
Medlem
Träffade en psykiater som just föreslog voxra då hon inte tyckte att jag skulle ha någon med S i sig. Hon sa att Voxra var ett NDRI-antideppressivium, och förklarade vad alla dessa bokstäver skulle vara bra för. Det skulle enligt henne öka koncentrationen, minska ångest osv. Precis som många ADHD-läkemedel.

SSRI som jag tagit har jag aldrig riktigt upplevt bra effekt av, därav som jag hörde av mig till privat psykiater för några år sedan. Nu slipper jag ta ångestdämpande och insomningstabletter (något som verkligen inte är bra för hjärnan i det långa loppet), vilket inte var fallet med SSRI. Däremot kommer du behöva ta melatonin ca 5 mg för sömnen, något som heller inte är ovanligt när man tar ADHD-läkemedel.
__________________
Senast redigerad av 9204moki 2023-12-26 kl. 16:05.
Citera
2023-12-26, 20:13
  #23
Medlem
Airwave92s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 9204moki
Snälla, sprid inte osanningar. Hittar ingenstans att voxra ska vara ototoxiskt. När jag googlar är det bara dina inlägg på flashback som dyker upp. Antidepressiva föreslås till och med som behandling på tinnitus (https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/onh/tinnitus/).

Jasså?

https://hearinglosshelp.com/blog/bupropion-wellbutrin-and-tinnitus/

https://www.reddit.com/r/bupropion/comments/j2omny/bupropion_wellbutrin_risk_of_hearing_loss_tinnitus /

Citat:
Yes, I acquired tinnitus after raising my dosage to 300XL. It’s permanent. It’s a bummer. I switched to 150SR but the ringing in my ears is now my constant and sometimes oppressive companion.

Det är för att du söker på svenska namnet "Voxra" och inte Wellbutrin eller ämnet Bupropion. Sök bättre. Snälla.
Citera
2023-12-26, 21:57
  #24
Medlem
bortmedfifittors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 9204moki
All annan antidepp kan du slänga i väggen. Har själv fått utmattningssyndrom en gång, och den som faktiskt hjälper är just voxra. Dock som med många mediciner finns det också baksidor, man blir mer labil av sig. Däremot är det det som tar dig framåt, att du vågar mer och vågar ifrågasätta saker, vara ärlig och göra det som du är programmerad för. Du får tillbaka glöden på ett sätt. Orkar göra saker osv. Sällan man sitter ned eller ens har behov av att sitta ned under medicineringen. Du gör saker som du annars tycker är tråkiga (som just är felet med ditt mående). Du tar bara tag i saker utan att tänka på det. Har annars lätt för att prokrastinera, vilket är gött att slippa. Blir inte lika rörigt i hjärnkontoret längre. Så all credd till denna medicinen.

Tycker också att det räcker med 150 mg.

Får du några biverkningar som du tycker är jobbiga? Och, har du adhd?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in