Citat:
Ursprungligen postat av
DenOsannolike
Vad för roller kan de tänkas haft i sitt deltagande i operationen då? Har alltid tyckt att AB precis som Engström inte riktigt känns som ett vanligt förbipasserande vittne. Hans känns liksom medvetet ditplacerade.
Jeppsson har jag alltid betraktat som ett genuint vittne. Men det här med att han ger sig efter gärningsmannen, eller den han tror är gärningsmannen, är intressant att fundera kring om man tänker sig att han var en del av en operation.
Så här: Om Jeppsson var ett vanligt vittne, hade han sprungit efter då? Hade han tagit på sig den rollen då? Jag menar, han hör två skott, ser någon falla till marken som han inte vem det är, och om han är död, skymtar bara ryggen på någon han hör komma i gränden som han sedan ränner efter. Eller kände han till den historiska magnituden av det nyss skedda och därför rände efter uppför trapporna?
Den modell som jag arbetat med på sistone kallar jag alltså för Lingärde-modellen – fritt efter Ulf Lingärde och hans uppgift om att kontraspionaget på mordkvällen hade en större operation på gång, som gick ut på att gripa en högt uppsatt svensk militär på bar gärning. Om Lingärdes uppgift är riktig så betyder det i praktiken att gripandet var tänkt att ske på Tunnelgatan framför barackerna.
Då är min idé om saken att gripandet var planerat till 23.20, vilket skulle vara den schemalagda tiden för ett möte där den höge militären skulle motta en försändelse från en representant för främmande makt, troligtvis en kurir från östsidan. Om militären ifråga finns i den absoluta toppen av underrättelsetjänsten så är det inte så lätt vare sig att lura eller tvinga dit honom.
Just därför har man fått använda Olof Palme som "lockbete" i operationen, eftersom han är den ende i landet som har tillräcklig makt för att tvinga dit den här högt uppsatte militären. Det ska alltså "hämtas post" från östsidan, kl 23.20 vid det som blev mordplatsen.
Då ligger det nära till hands att "posten" handlar om Palmes förestående Moskvaresa, och då är det så känsligt att endast den absoluta toppen i tjänsten ens känner till existens av en sådan här hemlig förbindelse med östsidan. Just därför blir det den högt uppsatte militären som får i uppdrag att gå dit tillsammans med Olof Palme för att hämta Palmes post.
Varför hämtar inte Palme sin egen post? Här finns det procedurer, och Palme är inget dumhuvud utan vet mycket väl att om han går själv till en sådan posthämtning så kommer det att användas emot honom ifall det skulle uppdagas. Av det skälet låter han sin gamle vän i tjänsten gå med och hämta posten åt Palme. Det blir alltså militären som går fram och sedan är det tänkt att posten ska lämnas över till Palme så att han kan ta med den hem. Det är ärendet dit.
Det hela är alltså en fälla, som går ut på att "nita" den höge militären när han tar emot posten. Då riggar man kameror därinne vid barackerna, men man ser även till att plantera vittnen som emellertid måste framstå som "vanliga förbipasserande" för att kunna användas vid en eventuell rättegång. Det är där som jag vill passa in Björkman, Jeppsson och Engström.
Då är det Engström som för tjänstens räkning håller i det arrangemanget, och som även själv fungerar som planterat vittne. Han ska då "av en slump" komma ångandes rätt in på scenen direkt efter kl 23.20, vilket han också gör. Han är där vid 23.20.15 dvs 1.15 minuter efter skotten. De andra två planterade vittnena – Jeppsson och Björkman – ska göra likaledes, dvs stolpa in på scenen vid precis rätt tid för att bevittna "transaktionen" så att de kan vittna om den.
De här tre killarna får inte känna varandra, för då är de inte oberoende vittnen. Därför sköter man kontakterna via mellanhand, som alltså känner både Engström och Jeppsson respektive Engström och Björkman. Men någon direkt förbindelse mellan Engström och de två planterade vittnena får inte finnas. Däremot torde Engström, som håller i arrangemanget, ha sett bilder på både Björkman och Jeppsson i dossierer.
Ungefär så ser jag på det hela. De här tre killarna är patrioter som enbart är där för att hjälpa till med att ta en landsförrädare på bar gärning. De har ingen aning om att Olof Palme ens ska finnas där, än mindre att han ska mördas.
När skotten avlossas, vilket sker kl 23.19.00 dvs en minut före det planerade ingripandet, så uppstår total förvirring. Dels ingår det inte i upplägget att någon ska bli skjuten, och dels sker det en minut för tidigt vilket ställer till med kaos i tiderna. Klockorna må vara synkade men ändå måste de ju fråga sig om de tagit fel på tiden med en minut.
Det första tecknet på "krishantering" är Engströms språngmarsch in till Luntmakargatan, där han helt uppenbart har någon slags ärende. Men vad ska han dit och göra om inte för att kolla vart Jeppsson tagit vägen? Jeppsson skulle ju vara där, och visa upp sig mellan barackerna och husväggen precis på slaget när Engström kommer ner. Så det första Engström gör är att kolla ditåt, men då finns ingen Jeppsson där. Det blir då skälet till att han gör sig ett ärende dit för att kolla läget.
Sedan blir Engström orolig över att tiden blivit fel och tvingar därför systemkillen Roland Bergström på Skandia att åka in på lördag förmiddag för att kolla stämpeltiden. Även Björkman och Jeppsson verkar oroliga för tiden, för bägge två uppger att de befunnit sig på sina respektive poster längre än de faktiskt gjort – vilket verkar vara ett sätt att markera att de inte "kommit för sent till jobbet".
Ungefär så ser den modell ut som jag vaskat fram, och där Engström alltså är samordnare för tjänstens räkning av de planterade vittnena vid tillslagsplatsen. Ingen av de här tre har någon aning om att Palme ska komma dit, än mindre att någon ska mördas.
Diskussionerna kring Engström går nästan helt i "svartvitt": antingen är han ett helt oskyldigt vittne (vitt) eller så är han en extremt förslagen och iskall mördare (svart). Som jag ser saken finns sanningen om Engström i gråskalan mellan de här ytterlighetspositionerna. Den modell jag skisserat här ligger visserligen ganska långt åt det vita hållet, men ändå är den inte kritvit. En ljusgrå historia.
Nu kan man i och för sig tänka sig mer mörkgråa varianter. Du har själv föreslagit att Engström skulle kunna tänkas skaffa undan mordvapnet, och att det är därför han springer in bakom barackerna. I så fall har mördaren lagt ifrån sig mordvapnet vid barackerna och Engström rusar då in dit för att hämta det på den på förhand bestämda platsen där det ligger, typ i mellanrummet mellan barackerna.
Här blir det plötsligt väldigt mörkgrått, för om Engström hämtar vapnet så måste han ju dels vara införstådd med att någon ska skjutas, och sedan måste han vara iskall nog att hämta vapnet och sedan gå omkring med det i hölster under rocken både nere vid mordplatsen och inne på Skandia. När han sedan åker hem till Täby så har han i så fall mordvapnet på sig.
Den här varianten tilltalar säkert många, men själv är jag ganska ljummet inställd till den. Visserligen menar jag att Engström besatt en viss kyla, som främst bestod av att han saknade rädsla – och i viss mån även respekt – för överheten. Det tyder på viss vana att umgås med maktmänniskor, men även på en viss uppbackning som försett honom med den typ av förslagenhet som gör att han kan sitta på tv och kritisera polisen för att vara dåliga på att lägga pussel.
Ändå är det ett stort steg från det till att först skaffa fram, och sedan skaffa undan, mordvapnet som Olof Palme sköts med. I så fall måste han ju ha dragit in helt oskyldiga killar som Björkman och Jeppsson i ett otroligt fult spel. Det tycker jag rimmar illa med Engströms karaktär. Även om han är förslagen så tycker jag att han också framstår som en rättskaffens man i någon mening.
Men om vi beaktar den mörkgråa varianten så ligger det nära till hands att det är Engström som åker taxi med Martin Wesslén ut till Häggvik istället för att ta nattbussen som han sagt på telefon till sin fru. Genom nattbussfinten köper han sig tillräckligt med tid för att hinna ut till Häggvik och sammanstråla med "välkomstkommittén" därute som Wesslén berättar om i förhör. Då kan de kort avhandla vad som hänt och sedan kan Engström få skjuts hem med kommitténs bil.
Som du ser är Häggviksvarianten inte ens avhängig att vi kör den mörkgråa varianten, utan Engström kan mycket väl tänkas ha åkt taxi dit ut – och alltså träffat "kommittén" där – även om han inte har skjutjärnet med sig. Tajmingen verkar i alla fall stämma riktigt hyfsat, liksom även Wessléns signalement på mannen han körde dit ut.
Så Häggviksvarianten är jag helt öppen för, men däremot blir det lite väl magstarkt för mig med att ha Engström först på mordplatsen och sedan inne på Skandia och även i taxin med en smärre haubits innanför rocken. En nyanvänd revolver torde dessutom avge viss lukt, vilket framstår som riskabelt med tanke på eventuella polishundar och även Skandiaväktarnas repsektive Wessléns näsor.
Den modell jag föredrar för vapnet handlar istället om att "lekledaren" hämtar upp vapnet som stafettpinne och tar med sig det i flyktbilen som väntar runt hörnet i backen på Luntmakargatan – dvs den vita Volvon som Sigge Cedergren bilstångas med. Även här kan man emellertid tänka sig att Engström varit med och skaffat fram vapnet, men jag tycker som sagt att det blir lite väl förslaget och framför allt förrädiskt gentemot de andra medverkande. Därför håller jag mig helst till den ljusgråa varianten.