Citat:
Till viss del stämmer säkert detta då han väl knappt skulle gått in som sjätteåkare i ett världscuplag för 10 år sen, men sen är ju Jens även en lätt måltavla mycket på grund av bilden han ger av sig själv. Inför varje mästerskap så låter det "jag hoppas att vi ska kunna köra om medaljerna för allt känns bra" och så blir det 21:a plats istället för att loppet var för kort eller nån annan ursäkt. Lägg även till att han varit med i A-landslaget sen 2016 och fortfarande står och stampar på samma ställe med någon topp-10 placering om året och resten närmre topp-30 samtidigt som han säger sig vilja bli bäst i världen och gnäller över det mesta så blir det öppet mål att kritisera honom. Vad gäller Burman - har inte han fått ta smällen för all frustration kring att vi inte har bättre herrar?
Dvs nån konstig förhoppning om att det skulle dyka upp nån bättre bara han försvann (och mycket av kritiken kommer som jag ser det från personer som har väldigt dålig koll på vem som är nr 4, 5, 6 … i Sverige) - när det verkliga problemet är att han faktiskt är vår tredje bästa distansåkare? Tidigare delade han denna roll med Calle, men Calle har ju börjat leverera, men kritiken mot honom var ju också stark och oftast felaktig för tre år sen. Önskemålen om Myhlback i världscupen är kanske samma fenomen, dvs en önskan om att han kommer prestera bara han får chansen?
Jag hör till dem som tycker att det kanske är bättre att lämna platser vakanta än att fylla ut med medelmåttor (gäller definitivt helger då det också körs scandinavisk cup då det ger fler internationella lopp) Dvs det ska finnas en lägstanivå man ska uppnå för att få köra världscup för Sverige.
Dvs nån konstig förhoppning om att det skulle dyka upp nån bättre bara han försvann (och mycket av kritiken kommer som jag ser det från personer som har väldigt dålig koll på vem som är nr 4, 5, 6 … i Sverige) - när det verkliga problemet är att han faktiskt är vår tredje bästa distansåkare? Tidigare delade han denna roll med Calle, men Calle har ju börjat leverera, men kritiken mot honom var ju också stark och oftast felaktig för tre år sen. Önskemålen om Myhlback i världscupen är kanske samma fenomen, dvs en önskan om att han kommer prestera bara han får chansen?
Jag hör till dem som tycker att det kanske är bättre att lämna platser vakanta än att fylla ut med medelmåttor (gäller definitivt helger då det också körs scandinavisk cup då det ger fler internationella lopp) Dvs det ska finnas en lägstanivå man ska uppnå för att få köra världscup för Sverige.
Hade han bara hållit lite lägre profil och inte presenterat sig själv som en toppåkare tror jag kritiken varit mycket mildare, jämför med Johan Häggström som bara gnuggade på för sig i massa år utan att göra vidare mycket väsen av sig. Han levererar väl också rätt medelmåttiga resultat för att vara en svensk A-lagsåkare men han hörs och syns inte så mycket så därför är det lättare att leva med det.
